Har nu följt denna tråd sen startade och kan bara konstatera att den är på väg att spåra ur, precis som alla andra lite längre trådar. Det blir alltid personliga påhopp och ifrågasättande av det ena eller andra.
Jag har själv som polis jobbat i fjällräddningen i ca 25 år, varit ute på fjället men även suttit som rädningsledare många gånger. Jag uppskattar verkligen att rikspolisstyrelsen nu granskar hur fjällräddningen fungerat eller fungerar i norrbotten.
Jag tvivlar inte på att de ensklida fjällräddarna gjort sitt bästa men det skadar aldrig att få göra riktiga utvärderingar av olika händelser. Tyvärr har det just i Norrbotten hänt en del senaste åren som inte blivit riktigt som man tänkt sig och det har bla gjorts JO-anmälan.
Tidigare hade resp polisområde (kommunerna) ansvar för fjällräddningen inom sitt område. Vi hade egna planer som bla granskades av av RPS, vi genomförde utbildningar, informationer och fjällräddningsövningar med olika scenarior och olika deltagare. Vi rekryterade själva och vi utbildade bla hemvärnet, hundklubben och ridklubben i eftersök. Vi hade uppdaterade listor mm.
Men så hände någonting på det högre planet. Polisledningen drog ett sträck över allt vi byggt upp och beslutade att allting skulle skötas från länskommunikationscentralen i Luleå. All ledning skulle sitta i Luleå och man utsåg vid behov olika insatsledare.
Det märkliga var att ingen efterfrågade våra planer eller vår erfarenhet. Jag vet inte om man gjorde egna eller om man idag inte har några aktuella planer men det får nu RPS ta reda på och ev styra upp. Jag tror inte att några enstaka befattningshavare gjort några fel men det var ett ytterst märkligt sätt att "överta" uppdraget.
Tyvärr har det visat sig att det är ytterst sällan som det övas på eftersök på barmark vare sig det gäller skogslandet eller fjällområdet. Man vet egentligen inte hur räddningsstyrkorna fungerar när de skall jobba på barmark UTAN tex snöskotrar. Tidigare fanns det bla olika militära förband t.ex. K4 i Arvidsjaur, Jägarskolan i Kiruna som ställde upp med personal. Det var unga tränade killar under erfaren ledning som kunde sättas in var som helst. De hade bra utrustning osv. I dag är även den hjälpen begränsad. Utan att förringa Hemvärnets insatser men nog finns det en viss fysisk skillnad mellan ett tränat förband typ från K4 och en hemvärnsgrupp i 60 års åldern..
Tyvärr är det så idag att eftersök på barmark speciellt i fjällområdet fungerar sämre bla därför att de som skall leta och de som leder har dålig egen erfarenhet och saknar kunskaper om villkoren på fjället på barmark. Hur långt går en vandrare i olika terrängförhållanden, efter led eller icke led, med olika vikt på packningen osv,... Det finns alltså mycket att utreda och granska för RPS och det är bara att hoppas på att man själva har erfarehet och kunskap för att göra en sådan granskning och att det inte bara görs av byråkrater bakom skrivbordet..
Tyvärr brukar det alltid flamma upp en eld när någonting hänt och gått snett och det skriks från höger och vänster och man vill gärna att huvuden skall rulla. Allting brukar dock ganska snabbt lugna ned sig och återgå till det "normala utan större åtgärder, tyvärr kanske man skall säga.
Kan dock minnas att det bara i Jokkmokks kommun försvunnit en del folk under " mystiska" omständigheter och där man inte hittat ett enda spår under eftersöken. Tex en polsk bärplockare försvann strax utanför Jokkmokk, inte ett spår efter honom, Två poliska fjällvandrfare försvann i Sarek, inte ett spår...
Tyvärr är det vid alla eftersök där man inte hittar det allra minsta spår mycket svåra beslut att ta när man skall avbryta... Fallet nere i Jämtland har ju dessutom gjort att man måste tänka om..
Bra inlägg!
En fråga: här på utsidan (vars medlemmar nog har en större erfarenhet av fjällvärld/friluftsliv än genomsnittssvensken) så klagas det ju ofta på nybörjare som ger sig ut i ödemarken utan nödvändig kunskap eller utrustning, att vissa borde hålla sig hemma i den lokala skogsdungen etc.
Men hur ser det ut med faktiska tillbud, hur ser fördelningen ut efter vem som orsakar dom, erfarna eller nybörjare (hur grupperna nu ska definieras är väl inte helt lätt dock)? Jag misstänker också att de mest vanskliga räddningsinsaterna är orsakade av mer erfarna personer som förolyckats under t.ex klättring eller glaciärrelaterade aktiviteter?
Sedan en kommentar om MSO appropå jämtlandsfallet. Det går väl aldrig bygga en modell på enskilda fall, utan måste bygga på hur det stora flertalet försvinnanden fungerar. För det lilla antalet som frångår denna princip, tja, tough shit. Sedan ska naturligtvis lokalt ansvariga kunna göra undantag från modellens principer efter eget omdöme.