Re: Re: Svar på sidopår 
Jag undrar
om a) jag har en vidare erfarenhet
av kängor än de flesta, eller väljer bättre
b) skillnaden faktiskt är SÅ stor
mellan sydnorsk och kontintental vandring
å ena sidan, svensk fjällvandring å den andra.
Betr. a): har jag skor som tränger och klämmer och
känns heta så har jag valt fel!
Så jag reser kanske 30 timmar med kängor på fötterna, och efter turen kanske jag stannar ett par dagar i
Paris och spatserar på boulevarderna i dem.
Vad? Jag har ALDRIG förstått varför det skulle varabehagligare eller säkrare att vada i annat än kängorna (eller varför en TAR AV SIG kläder).
Blöta blir de, men de blir lika blöta av 15 minuter
i vide och dvärgbjörk, efter regn. [/QUOTE]
Marmotta,
Du måste vara försedd med en annan typ av svettkörtlar än jag. Jag svettas med vanliga gympadojor i sammanhang där du tydligen klarar dig galant med vandringskängor. Det är bara att lyckönska.
Mina erfarenheter av vandringar i kontinentala Europa och Amerika är begränsade. Men känslan är att bergen är oerhört mycket torrare och "hårdare" än de svenska fjällen. Det är förmodligen därför som den kontinentala typen av vandringskängor utvecklats, medan vi utvecklade gummistövlar. Sedan har de kontinentala invaderat Skandinavien de senaste 20 åren, enligt min mening mycket beroende på design/mode samt att de är polstrade och skönare på fötterna än stövlar och cellgummikängor.
Tekniken att gå med gympadojor har dock utvecklats i USA och jag tror att likheterna mellan terrängen där och den terräng du går mycket i är ganska stora. Där hinner gympadojorna torka bättre mellan de blöta partierna, verkar det. Det var dessa tankar som gjorde att jag tyckte att jag måste komplettera med Sealskinz för de svenska fjällen.
Jag kan rekommendra Ray Jardines bok "Beyond Backpacking" för en utveckling av idéerna bakom gympadojor som enda fotplagg. Där finns mycket värdefullt att hämta, även om Jardine är en smula för allvetande i sina uttalanden för att tilltala mig i alla lägen (kan bara hoppas att jag själv inte uppfattas som något liknande).
Att använda kraftiga "vattentäta" kängor som vadarskor känns som ännu ett exempel på den våldsamma overkill när det gäller skodon och annan utrustning som UL kan sägas vara en reaktion på. Naturligtvis finns alltid risken att man skadar foten vid vad eller i annat sammanhang, om den inte är inkapslad i något absolut skottsäkert. Men skall man verkligen dagligen och stundligen släpa runt på dessa blöta, tunga och skottsäkra kolosser för att vara rustad för någonting som kanske kan inträffa vart 10:e år?
Om dojjorna och därmed fötterna ändå skall vara blöta så föredrar jag något som väger 750 g och torkar snabbt framför något som väger 2 kg plus vatten och som inte torkar förrän efter 3 dagar hemma.
Jörgen
Jag undrar
om a) jag har en vidare erfarenhet
av kängor än de flesta, eller väljer bättre
b) skillnaden faktiskt är SÅ stor
mellan sydnorsk och kontintental vandring
å ena sidan, svensk fjällvandring å den andra.
Betr. a): har jag skor som tränger och klämmer och
känns heta så har jag valt fel!
Så jag reser kanske 30 timmar med kängor på fötterna, och efter turen kanske jag stannar ett par dagar i
Paris och spatserar på boulevarderna i dem.
Vad? Jag har ALDRIG förstått varför det skulle varabehagligare eller säkrare att vada i annat än kängorna (eller varför en TAR AV SIG kläder).
Blöta blir de, men de blir lika blöta av 15 minuter
i vide och dvärgbjörk, efter regn. [/QUOTE]
Marmotta,
Du måste vara försedd med en annan typ av svettkörtlar än jag. Jag svettas med vanliga gympadojor i sammanhang där du tydligen klarar dig galant med vandringskängor. Det är bara att lyckönska.
Mina erfarenheter av vandringar i kontinentala Europa och Amerika är begränsade. Men känslan är att bergen är oerhört mycket torrare och "hårdare" än de svenska fjällen. Det är förmodligen därför som den kontinentala typen av vandringskängor utvecklats, medan vi utvecklade gummistövlar. Sedan har de kontinentala invaderat Skandinavien de senaste 20 åren, enligt min mening mycket beroende på design/mode samt att de är polstrade och skönare på fötterna än stövlar och cellgummikängor.
Tekniken att gå med gympadojor har dock utvecklats i USA och jag tror att likheterna mellan terrängen där och den terräng du går mycket i är ganska stora. Där hinner gympadojorna torka bättre mellan de blöta partierna, verkar det. Det var dessa tankar som gjorde att jag tyckte att jag måste komplettera med Sealskinz för de svenska fjällen.
Jag kan rekommendra Ray Jardines bok "Beyond Backpacking" för en utveckling av idéerna bakom gympadojor som enda fotplagg. Där finns mycket värdefullt att hämta, även om Jardine är en smula för allvetande i sina uttalanden för att tilltala mig i alla lägen (kan bara hoppas att jag själv inte uppfattas som något liknande).
Att använda kraftiga "vattentäta" kängor som vadarskor känns som ännu ett exempel på den våldsamma overkill när det gäller skodon och annan utrustning som UL kan sägas vara en reaktion på. Naturligtvis finns alltid risken att man skadar foten vid vad eller i annat sammanhang, om den inte är inkapslad i något absolut skottsäkert. Men skall man verkligen dagligen och stundligen släpa runt på dessa blöta, tunga och skottsäkra kolosser för att vara rustad för någonting som kanske kan inträffa vart 10:e år?
Om dojjorna och därmed fötterna ändå skall vara blöta så föredrar jag något som väger 750 g och torkar snabbt framför något som väger 2 kg plus vatten och som inte torkar förrän efter 3 dagar hemma.
Jörgen
