Eftersom det här är ett extremt ickeortodoxt ämne vill jag redan nu uppmana till att bara svara om man varit med om något utöver det vanliga. Det spelar ingen roll vad orsaken till upplevelsen var mer än att den är svårförklarad.
Bakgrunden till att jag startar denna tråd är att jag i helgen såg filmen Avatar. Kände igen mig. Tyckte jag upplevt något liknande själv. Har skrivit om det i en annan tråd. Det var 2009-2010 någon gång. Jag hade nu bott i samma skog i nästan ett år. Efter så lång tid kände alla skogens väsen igen mig. Rådjuren, älgarna, fåglarna och allt som skulle kunna känna igen mina förehavanden och min lukt gjorde nog det vid det här laget. Ibland pratade jag med korparna som var upprörda över att jag kränkte deras marker. -Det är bra nu. Det räcker! Sa jag till dem. Sen var de tysta. Varje natt smög det utanför tältet och jag började känna en otrolig samhörighet med allt. Det var då det hände. Varför vet jag inte. Kanske var jag nära en pzykos. Eller så fick jag tillgång till något jag kommer minnas resten av livet. Allt blev svart och allt levande var som levande nervtrådar av flödande ljus. Det flödade ut från marken, upp längs stammar och stjälkar och ut i det tunna nätverket som utgör varje enskilt löv och allt växande. Jag har en förnimmelse att jag även såg rotsystemen. Sen försvann allt. En bråkdel av en sekund. Överansträngning? Lågt blodtryck? Hjärtstopp? Något fick mig att se allt det här vackra. En del scener i filmen Avatar påminde om detta.
Någon som varit med om något liknande? Nej- jag är nykterist och har inte sniffat fotogen heller. Men under den här tiden luktade jag fotogen. Det gjorde folk förr i tiden också. Bara seriösa inlägg, tack.
Bakgrunden till att jag startar denna tråd är att jag i helgen såg filmen Avatar. Kände igen mig. Tyckte jag upplevt något liknande själv. Har skrivit om det i en annan tråd. Det var 2009-2010 någon gång. Jag hade nu bott i samma skog i nästan ett år. Efter så lång tid kände alla skogens väsen igen mig. Rådjuren, älgarna, fåglarna och allt som skulle kunna känna igen mina förehavanden och min lukt gjorde nog det vid det här laget. Ibland pratade jag med korparna som var upprörda över att jag kränkte deras marker. -Det är bra nu. Det räcker! Sa jag till dem. Sen var de tysta. Varje natt smög det utanför tältet och jag började känna en otrolig samhörighet med allt. Det var då det hände. Varför vet jag inte. Kanske var jag nära en pzykos. Eller så fick jag tillgång till något jag kommer minnas resten av livet. Allt blev svart och allt levande var som levande nervtrådar av flödande ljus. Det flödade ut från marken, upp längs stammar och stjälkar och ut i det tunna nätverket som utgör varje enskilt löv och allt växande. Jag har en förnimmelse att jag även såg rotsystemen. Sen försvann allt. En bråkdel av en sekund. Överansträngning? Lågt blodtryck? Hjärtstopp? Något fick mig att se allt det här vackra. En del scener i filmen Avatar påminde om detta.
Någon som varit med om något liknande? Nej- jag är nykterist och har inte sniffat fotogen heller. Men under den här tiden luktade jag fotogen. Det gjorde folk förr i tiden också. Bara seriösa inlägg, tack.
