Överlevnads knivar

jobogg; sa:
jag jobbar med överlevnad, i försvaret Jag föredrar en stor kniv, typ Fällkniven A1 som både kan hugga, klyva och tälja.

Hej Johan tack för ett långt svar!
Det verkar som att svensk utbildning för överlevnads knivar mest handlar och liknande träslöjd ute i friluftslivet. Vilket låter förnuftigt.
I en del reklam för knivar så blandar även Fällkniven lite begrepp och kallar vissa knivar för överlevnads och andra för stridsknivar. Används inte A1 som stridskniv vid armen? Vad riktigt är skillnaden?
Jag har hört några yngre som gjort lumpen och som inte fått lov att bära större knivar, för huggning, klyvning mm. Krävs det speciell utbildning numer, med tanke på risker med politiska och andra extremister?

Det kanske blev lite utanför ämnet, men vore intressant att få reda på fakta, så att man vet vad egentligen tittar på när man går i butiker osv. Kan ju vara kul att veta mer än försäljare och "vissa experter".

//Janne
 
Knivar

Svenska värnpliktiga tilldelas den gamla hederliga Morakniven med blad av rostfritt stål. Jag kan inte svara på om vissa enskilda förband förbjuds att nyttja egenhändigt inköpta knivar av modell typ. A1.

Under min GU 99/00 på I22, Lapplands JägarRegemente fanns det inga restriktioner ang. val av kniv som komplement till sin personliga stridsutrustning. Tvärtom finns en uppmuntran från befälskåren till den enskilde jägarsoldaten att göra den investering som en bra kniv innebär.
I övrigt är den den svenska soldaten tacksam att utbilda (minst gymnasiekompetens bakom sig) och några speciella kurser i knivhantering behövs inte utan kommer på köpet under fältveckorna.

Själv bär jag alltid med mig två knivar, en för smutsjobb och en skarp för finliret.

Mvh
/Johan
 
vilken kniv?

Glöm allt om överlevands knivar typ Rambo och så vidare. Ok F1 används av stridspiloterna hör i Sverige.
Men den är också tillverkad för dom.

Den bästa överlevnads kniven enligt mig är en hederlig gammal Mora kniv. Du kan fälla små björkar med den. Och bladet bryts inte så lätt som hos vissa. Och det kan slipas om i all oänderlighet.

Om man nu ska ge sig ut i okänd terräng. Så förösk att ha minst tre olika knivar med er. En stor "modell mindre yxa" bra att fällaslanor och mindre träd med. En mindre typ Mora kniv. Bra arbets redsak och lätt att arbeta med. Och en fickkniv typ swiss army eller liknande. för alla små arbeten som ska utföras.
För tänk på att om ni hugger eller skär er i handen/händerna så förvärras situatuionen.

Jag har själv genomgått 6 veckors överlevnads utb utspritt på 8 år. Bland annat inom försvaret. Óch en bra kniv är A och O.

Du ska kunna skära med den, bryta med den, hugga med den.
 
Tallrot; sa:
I en del reklam för knivar så blandar även Fällkniven lite begrepp och kallar vissa knivar för överlevnads och andra för stridsknivar. Används inte A1 som stridskniv vid armen? Vad riktigt är skillnaden?

Många intressant ideer om Morakniven, som även jag tycker fungerar bra. Även om jag kanske bara har med morakniven och liten yxa i säcken och inte en mängd knivar. Men det har gått bra hitintills :)! Men jag funderar fortfarande över frågorna ovanför?
Är A1 kniven inte utformad för arme'n eller jägarna? (På liknande vis som F1 för piloterna)?

Vad är skillnad mellan överlevnads och stridsknivar inom militären? (Ibland kallas de olika och ibland samma tycks det. Är det bara reklamtrix? Finns någon skillnad?)

MVH
//Janne
 
Om sk stridknivar

USMC fick en stor kniv framtagen under andra världskriget av ett företag som heter Ka-Bar, den var avsedd att användas i djungeln och skulle kunna användas för att öppna konservburkar, skära sly mm.

Den ser ut ungefär som en stor A-1 eller motsvarande och skall användas till samma göromål. Modellen kallas stridskniv trots att den inte var avsedd att användas i strid.

Engelska Commandos, amerikanska OSS och de tyska motsvarigheterna fick tilldelat stickvapen som i princip var egglösa stickverktyg, dessa var speciellt framtagna för att sticka ihjäl människor på mycket nära håll utan att fastna i brosk och ben. Detta är väl egentliga stridsknivar.

Fällkniven gör som sagt en liten dolk som kallas något fornnordiskt. Den är utformad för att kunna bäras dolt och har ett blad som inte ska fastna vid penetrering.

Vad ska man ha den till? Den verkar som klippt och skuren för kriminella som vill ha ett smidigt vapen i sina motorcykelboots när polisen kommer.

Själv blev jag väldigt illa berörd när jag såg denna modell och beslöt mig för att INTE köpa en Fällkniven-kniv, hur bra deras andra modeller än är.

Lite off-topic, kanske men nu har jag luftat mig lite.

Själv använder jag en liten och en stor samekniv. Den lilla följer med överallt, den stora när jag kommer att elda, skära snöblock mm. Har tidigare använt en morakniv med utmärkt resultat.

Vänligen,

J
 
Du Janne...

..., du tänkte inte på att även sverge har trupper som kan förväntas behöva ta sina motståndare av daga med små behändiga knivar gjorda för stickande bruk? Det är ju trots allt så att de flesta av fällknivens egna produkter (fram till för ett tag sedan då de lanserade ett stort antal köksknivar) är avpassade för militärt bruk... En liten parentes, men ändå

//B
 
Re: Du Janne...

Jeobald; sa:
..., du tänkte inte på att även sverge har trupper som kan förväntas behöva ta sina motståndare av daga med små behändiga knivar gjorda för stickande bruk?

Hej Björn!
Jo självklart förstår jag det. Det var absolut inte det jag frågade om då har du absolut inte läst ordentligt. Historien om olika bajonetter, dolkar och typ Fällknivens Garm, med berättelser om Sykes & Fairbairns commandodolk med flera har jag läst om. För att döda tyst och så. :)
Så där har du helt missat poängen i mina frågor. :)
Det jag undrade om var om A1 inte var framtagen för jägare så som F1 var framtagen för piloter. Och varför använder alla morakniven när det finns en knivar speciellt för soldater (den frågan tycker jag folk besvarat med Morakniv). Och sedan undrade jag om vilka som var skillnader mellan överlevnads och stridsknivar. Ibland är A1 det ena och ibland är A1 det andra. Jag trodde mest det var typ dolkar som var för strid.
Skulle svenska militärer använda morakniv för strid, fumderar jag på efter det Björns skrev. Om vi har trupper som har sådan knivutbildning? (Ojojoj ännu mer från själva ämnet....

MVH//Janne
 
få Svenska soldater strider med kniv

Min uppfattning är att den absoluta majoriteten av Svenska soldater inte ska strida (i bemärkelsen använda kniven som vapen mot fi) med kniv. Infanterister, pansarsoldater, amfibiesoldater och de flesta övriga som har strid (anfall och försvar) som huvuduppgift ska huvudsakligen använda sina skjutvapen, handburna såväl som fordons/fartygsmonterade, för att uppnå verkan mot fi. Om man hamnat på knivavstånd har man fi på tok för nära sig.
Att framskjuten spaning (jägare, eldledare m fl knaske även piloten som blivit nedskjuten över fi terräng) kan hamna nära fi ligger i sakens natur men för de flesta soldater är kniven ett arbetsredskap och inte ett stridsverktyg. Jag tror inte svenska försvaret (FMV) lägger stora pengar på att ta fram en särskild kniv som är avsedd för handgemäng - då har de enligt min mening gjort fel ty det är väldigt få som har det behovet och då kan man nog köpa en kniv på öppna marknaden åt dessa.

Ha en bra dag!

/Patrik, pansarofficer
 
Mera om knivar

Hej gott folk!
Lite synpunkter/reflexioner på inläggen:

1) "Ramboknivar"
Först vill jag att ni ska veta att jag inte "försvarar" dessa (kanske lite men det beror nog på definitionen av begreppet).

Vi har kniven från filmerna:
"Rambo I - First Blood", denna är gjord av en vän till Sylvester Stallone som heter Jimmy Lile.
(total 35,5 cm, blad 22,7 cm, vikt 410 g)

"Rambo II" är av samma designer men nu med svart blad.
(total 38,5 cm, blad 25,5 cm, vikt 485 g) STÖRRE!

"Rambo III" Designad av Gil Hibben. Nu är Kniven med full tånge (den förlängning av bladet som löper genom hela skaftet (hjaltet)) och detta innebär att det inte finns något ställe att stoppa sina yttepytteprylar längre...
(total 42 cm, blad 28 cm, vikt 700 g) TOKSTOR!

Det finns ytterligare några utseendemässigt jämförbara exempel:
Gerber, LMF/BMF:
Jättestor "skogs-pekka"-kniv med såg på ryggen och c:a 40 cm lång, inget utrymme i handtaget.

Buck, Buckmaster:
Detta är nog det tydligaste exemplet på att en kniv utan full tånge kan vara lika hållbar som en med. Det går att skruva i stift i parerstången och det kan kopplas en karbinhake i änden på skaftet så att kniven kan användas som fästpunkt/ankare. Stiften förvaras i handtaget och det finns en kompass där. Sågtandad främre överdel på bladet och såg på ryggen. Jag har sett en promotionfilm där man sågar sig ut genom taket på en bil med denna kniv. (Känner mig lite sentimental att den gått ur produktion. Nu när jag äntligen kanske möjligtvis eventuellt skulle ha råd att köpa den...)

Jag tror att vi kan vara helt överens om att detta är en "image issue" och speciellt en fråga om produktplacering. Det är ju så, att i många filmer ger de saker som används ett ganska stort marknadsgenomslag. (Det är samma sak med actionfilmer med andra välbyggda skådisar, där det gäller att få sina produkter synliga...)

Ändå kan man ju objektivt försöka ge knivarna lite rättvisa genom att nämna att kvalitén är utmärkt och inte går att jämföra med "Hobbex" och att kompassen är ju bra att ha till hands, samt att den är skyddad (dock inte på "trean" och Gerber som inte har någon...) vilket är halvsmart.

När det gäller såg på ryggen på överlevnadsknivar så har detta sin historia från andra världskriget (då USAF Survival Knife såg dagens ljus?): Att använda när man sågar sig genom plexiglashuven på flygplan, alltså inte att i friluftslivet såga träd. Varianter som klarar detta finns säkert men annars är det nog mest en fråga om utseende. (Någon med annan erfarenhet får gärna kommentera detta då jag är lite nyfiken.)



2) Stridskniv/överlevnadskniv
Jag hade en Glock (med sågtandad rygg med användningsomr. enl. ovanstående) som av Österrikiska försvaret och Glock själva kallas "Kampfmesser 78" - stridskniv 78...
(total 29 cm, blad 16,5 cm, vikt 200 g)

Nu har jag en A1 som klassas som överlevnadskniv.
(total 28 cm, blad 16 cm, vikt 305 g)

Båda har använts till exakt samma saker av mig och båda har fungerat till detta. Anledningen till bytet var att jag upplevde Glocken lite för "lätt i bladet" - och att min sambo norpade den. (Bladet är inte mer än c:a 2 - 2½ cm högt, kika gärna på de olika designerna så förstår ni. Kan ändå dock rekommendera den då priset ligger på c:a 250 kr vilket är 1250 kr mindre än A1!)

F1 som klassas som överlevnadskniv och skulle med säkerhet inte kallas stridskniv då den - håll för öronen (ögonen?) ni som är känsliga - är för kort att kunna penetrera vitala organ i människokroppen.

Det som jag tyckte bättre om på Glocken än A1:an är parerstången, precis som Patrik Törnkvist skriver: Vad har Fällkniven tänkt på? Dock är det mycket bra grepp på A1 - så dom räknar kanske inte med att man ska slinta - men det har jag t o m gjort i köket när jag lagat mat och var hungrig (läs: har låg blodsockernivå)!

Jag kan ge så många exempel på folk som i friluftsituationer tabbat sig med en kniv, så när man tänker efter blir man lite konfunderad faktiskt... Men för att citera från "En växt i nöden": "Den vanligaste orsaken till olyckor i friluftslivet är låg blodsockernivå".


3) Överlevnadsknivsutbildning
Man överlever inte på det som finns i kniven (enl. pkt 1 ovan), ibland knappt det som ryms i asken och speciellt inte det som INTE finns i skallen. En bra kniv är nödvändig - bra utrusning ÄR a och o - men kan inte ersätta kunskap och erfarenhet.



Ha det bra alla och drick mycket vatten!
Ulf


Länkar:
http://www.k3.mil.se/article.php?id=1472
http://www.glock.com/knives.htm
http://www.fallkniven.se/a1f1/a1_sv.html
http://gardening.fiskars.com/show_product.html?SKU=9259&main=Garden Tools
[Ändrat av ulf@programming-vb.net 2002-04-13 kl 12:07]
 
A1

Jag köpte en A1 i personalshopen när jag gjorde lumpen (800 kr, ett riktigt bra fynd tror jag). Jag är mycket nöjd med den då den är rejäl och kan användas till mycket utan att man måste vara rädd för att den ska gå sönder. Visst, det är ingen täljkniv, men för detta har jag en andra kniv (vanliga mora). Som påpekats i tidigare inlägg är det synd att kniven inte har en rejäl parerstång, fast hittills har jag inte varit nära några olycker, men en ev. olycka är en för mycket, så parerstången hade varit bra.
 
Ramboknivar!

Jag gjored GU och reputbildning för inte så länge sedan och några amboknivar syntes inte till. Mina erfarenheter är att det är betydligt mer lätthanterlig ocg bättre med en "vanlig" knyv typ mora. Jag har själv prövat den svenskdesignade överlevnadsserian och tycker dom är kanon. Gummigrepp som ger bra grepp och parerskydd funkar kanon. Lite och behändig med bra kvalitet. Enligt min åsikt och överlevnadsinstrujrörerna i försvaret hör Ramboknivar hemma i hollywood.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg