Intressant, jag tog fram mina näringsberäkningar av mitt standardkit till fjällproviant, och där låg kolhydratmängden på ca 120 g/dag, dvs ca 480 kcal. Den maten mår jag väldigt bra av och äter i stort sett likadant hemma.Många har snuddat vid detta med behov. Det är hyfsat vedertaget att ett intag av ca 500 kcal (ca 2200 kJ) kolhydrat är relativt tillräckligt för att motverka en "felaktig" fettförbränning med för hög andel ketoner och för att "skydda" en onomral proteinnedbrytning. Fiber i kosten ger dessutom mag/tarmenzymerna nåt att jobba med.
Det är ju det vad jag har förstått som är orsaken till varför växtföda funkar bra i en begränsad tid av en överlevnadssituation för att just ge hjärnan rätt käk och motverka övriga problem så att man nyttjar fettförråden optimalt.
500 kcal kolhydrat är ju dessutom det som de flesta bantningsdrycker mm innehåller, liksom arméns tidigare nödproviant hade som syfte att ge (500 kcal per dygn).
Nån undrade om Karlberg, vad jag kunnat se så hade kontrollgrupper nödproviant som mat medan kontrollgrupper endast drack vatten.
Det skulle ju stämma bra med ved man får lära sig om hjärnans glukosbehov vid normal metabolism.
Men har jag inte fått något helt om bakfoten (jfr inlägg 40-42), så kan det efter omställningen till kolhydratfattig diet sjunka till 30% av denna mängd, dvs kring 40 g, utan att kroppen behöver ta till någon nedbrytande guconeogenes (utom som sagt under omställningperioden).
I så fall var ju de kolhydratmängder som inuiterna enligt den citerade artikeln fått i sig även mitt i vintern fullt tillräckliga.