Självklart ska vi inte sitta stilla. Och det gör vi inte heller om man ser till de faktiska framsteg som gjorts. Att spädbarnsdödligheten minskar globalt, att läs- och skrivkunnighet ökar, att förväntad livslängd ökar, att såväl antal som andel undernärda minskar, att barnarbete minskat kraftigt visar att faktiska framsteg verkligen görs. Sedan 1980 har t ex andelen undernärda i u-länderna enligt FN´s jordbruksmyndighet minskat från 28% till 17% eller 100 miljoner människor. Och enligt FN´s utvecklingsprogram, UNDP, har världsfattigdomen minskat mer under de senaste 50 åren än under de föregående 500 åren. Det jag vänder mig emot är den svartsyn som ofta okritiskt basuneras ut. Visst finns det många problem kvar att ta itu med men personligen ser jag positivt på den här planetens framtid.
Ett lite tragikomiskt exempel på hur negativt framsteg ofta utmålas är följande (och här citerar jag Johan Norberg från DN-debatt):
"Ett typiskt exempel på hur pessimism och svartsyn grundläggs var ett reportage om "ett växande miljöhot" i Aktuellt den 18 augusti i år (2006). Det handlade om att sjöfarten, snart står för de största svavelutsläppen i Europa.
Den ouppmärksamme tittaren fick intrycket att en miljöbomb var på väg att brisera. Den som lyssnade noga förstod emellertid att sjöfarten visserligen var på väg att bli den största förorenaren, men inte för att dess utsläpp har ökat, utan för att svavelutsläppen från andra källor har minskat radikalt. De totala svavelutsläppen i Europa (inklusive sjöfarten) har minskat med ungefär 60 procent på 15 år. "
)
