Har funderat en del på det här med kvalité kontra ålder samt prislapp på utrustningen.
Ser ofta äldre vandrare som håller sig till den utrustning som de köpte som yngre och trivs med det. Sliter dom ut en gammal Haglöfs ryggsäck eller ett par Lundhags Alaska kängor så innebär det inte per automatik att de vill byta till nytt. Gamla ryggsäckar finns det gott om på olika siter, likaså kängor om man nu inte tex vill lästa ut eller sula om dom hos tillverkaren som ju låter sig göras med tex just Lundhags. Vidare går det utmärkt att använda sig av en regnponcho istället för det moderna stället i Gore-Tex vid busväder.
Får en känsla av att många, speciellt yngre inte tycker att det är roligt att vandra om man inte är stylad från topp till tå med de senaste modellerna. Precis som om utrustningen får avgöra om man är värdig att få vistas ute i naturen. Det blir utrustningen i sig som talar om att man har alla "hästar hemma" och är förståndig nog att få ta en skogspromenad.
Frågar jag min farfar- snart 90´ om hur det var på 30-40 talet så handlar nästan allt uteslutande om sunt förnuft och att i praktiken få sakerna att fungera länge utan strul. Gick något sönder så lagades och lappades det och sen var man igång igen. Ull, lin, bomull och läder håller ju i all evighet om man bara sköter om sina prylar. När vi för några år sen skulle ta en dagstur för att reka i hans barndoms skogar så åkte mackor, sidfläsk, termos, gummistövlar, myggmedel och en uråldrig gammal ryggsäck fram. Det primära med den rundturen var att titta på gammelskogen samt att hitta en gammal kolbotten som han själv hade anlagt. En och annan hade väl numera trott att det var på liv och död och dragit på sig senaste rymdmaterialen samt tagit med sig massa "bra att ha saker" - tändstål, pannlampa, vandringsstavar mm. mm.
Säger inte att jag själv har brustit i mitt tänk och fått revidera många uppfattningar om vad uteliv egentligen handlar om. Det primära är ju ändå upplevelsen och jag lovar att jag njöt av mackorna och termoskaffet vid kolbotten och inte för en sekund längtade efter stormköket med tillhörande gasbrännare och det frystorkade målet med den optimala sammansättningen av näring...
Farfar skulle antagligen sammanfatta det med: Keep it simple stupid!
Ser ofta äldre vandrare som håller sig till den utrustning som de köpte som yngre och trivs med det. Sliter dom ut en gammal Haglöfs ryggsäck eller ett par Lundhags Alaska kängor så innebär det inte per automatik att de vill byta till nytt. Gamla ryggsäckar finns det gott om på olika siter, likaså kängor om man nu inte tex vill lästa ut eller sula om dom hos tillverkaren som ju låter sig göras med tex just Lundhags. Vidare går det utmärkt att använda sig av en regnponcho istället för det moderna stället i Gore-Tex vid busväder.
Får en känsla av att många, speciellt yngre inte tycker att det är roligt att vandra om man inte är stylad från topp till tå med de senaste modellerna. Precis som om utrustningen får avgöra om man är värdig att få vistas ute i naturen. Det blir utrustningen i sig som talar om att man har alla "hästar hemma" och är förståndig nog att få ta en skogspromenad.
Frågar jag min farfar- snart 90´ om hur det var på 30-40 talet så handlar nästan allt uteslutande om sunt förnuft och att i praktiken få sakerna att fungera länge utan strul. Gick något sönder så lagades och lappades det och sen var man igång igen. Ull, lin, bomull och läder håller ju i all evighet om man bara sköter om sina prylar. När vi för några år sen skulle ta en dagstur för att reka i hans barndoms skogar så åkte mackor, sidfläsk, termos, gummistövlar, myggmedel och en uråldrig gammal ryggsäck fram. Det primära med den rundturen var att titta på gammelskogen samt att hitta en gammal kolbotten som han själv hade anlagt. En och annan hade väl numera trott att det var på liv och död och dragit på sig senaste rymdmaterialen samt tagit med sig massa "bra att ha saker" - tändstål, pannlampa, vandringsstavar mm. mm.
Säger inte att jag själv har brustit i mitt tänk och fått revidera många uppfattningar om vad uteliv egentligen handlar om. Det primära är ju ändå upplevelsen och jag lovar att jag njöt av mackorna och termoskaffet vid kolbotten och inte för en sekund längtade efter stormköket med tillhörande gasbrännare och det frystorkade målet med den optimala sammansättningen av näring...
Farfar skulle antagligen sammanfatta det med: Keep it simple stupid!
Senast ändrad:
