Acceptabel risk
För att svara på OT förstår jag att det för vissa kan uppfattas som en ”ansenlig risk” med vandring över en bred glaciär.
Riskbedömningen görs utifrån egna personliga förutsättningar där erfarenhet, fysisk förmåga, stresstålighet, utrustning är avgörande och kända i förväg. Dessutom tillkommer faktorer som inte är kända i förväg där väder och iskvalité är de mest avgörande.
Mellan dig och mig skiljer det nog på personliga förutsättningar, därmed är inte min och din riskbedömning desamma.
Det finns inbyggd i varje fjällvandring att lämna sin komfortzon och besöka det okända, det kittlar lite, sinnena skärps man växer lite med uppgiften, man tar en (liten) risk. Förutsättningen är förstås att risken är acceptabel.
Glaciärvandring är för mig en kontrollerad och acceptabel risk, även då jag går själv utan möjlighet till räddning av kamrat(er). Utan inknytning i rep går jag aldrig på snötäckt is.
Glaciärvandring kan indelas i ett antal väldefinierade avsnitt. Insteget, glaciärvandringen och utsteget till fast mark. För Jåkåtjkaskajekna är insteget söder ifrån problemfritt där iskanten är väl avgränsad från den småblockiga terrängen.
Glaciärvandringen är, för svenska förhållanden, ganska lång, uppskattningsvis 4-5 km. Det finns sprickor och brunnar på isen. Eftersom isen är helt barsmält är det enkelt att undvika dom. Det kan dock bli tröttsamt för benen då stegjärnens tyngd märks efter några kilometer.
Utsteget kan göras rakt norr ut men där är marken förrädisk. Jag har haft stora svårigheter att avgöra vad som är glaciär eller fast mark. Det finns stora områden där marken är instabil, känns som gungfly. Bäst är att genast söka sig mot den höjdrygg som finns norr därom. Bättre utsteg är vid sjön 1410 där stora stenblock ger en fast mark.
En viktig omständighet i sammanhanget är ar jag reda när jag planerade turen avsåg jag att korsa glaciären med en för mig acceptabel risknivå. När det gällde vadet av Rijddanjunjesjågåsj planerade jag att gå via Södra Akkajekna, om jag på plats bedömde att jokken var vadbar skulle de bli bonus. Men det blev ju ingen bonus. Även här var det en acceptabel risknivå.
Som avslutning kan jag säga att jag har gjort mer än 150 fjällturer på en vecka eller mer i svenska fjällen. Över hälften av dessa på vintern i Sarek och Padjelanta där övernattning varit i tält. Många av dessa på egen hand. Ibland har turen fått en annan sträckning än planerat pga. vädret. Jag har dock alltid nått det planerade slutmålet. Min vägledning har alltid varit kalkylerade risker.
Skickar med några bilder som aptitretare. Rijddanjunjesjågåsj med Akkajekna i bakgrunden, Tielmajaure, insteget till Jåkåtjkaskajekna.
