Autozoom och autovändning.
Eftersom man med iQue kan dels definiera vid vilken skala kartan ska vändas i färdriktningen, dels använda autozoom, blir det hela fullständigt automatiskt, om man så vill.
Autozoom fungerar så, att om man färdas längs en uträknad rutt (inte bara tittar på kartbilden och kör på "måfå"), zoomar iQue in automatiskt. Den anpasar kartskalan så att nästa avtag syns på skärmen.
Ibland går det långa sträckor utan avtag, om man exempelvis ska följa E4 från Helsingborg till Stockholm. Det blev en sväng i Jönköping, om jag inte minns fel, men inget annat. Då visar iQue hela vägen från Helsingborg till Jönköping, och sedan från Jönköping till Stockholm. Efterhand som man färdas ökas kartskalan. Om man då har ställt in vändningen av kartan så att en kommer ganska "sent", innebär det att man får norr upp större delen av tiden, men avtaget, med sin korsning eller cirkulationsplats eller vad det är, vänd i färdriktningen.
Om man färdas på havet, alltså inte i kustsjöfart, spelar det ju ingen roll alls hur man vänder sjökortet. Det finns ju ändå inga referenser att titta på.
Men om man seglar bland kobbar och skär, tycker jag (det lilla jag nu navigerat på sjön) att det är bra att kartan och verkligheten är vänd på samma håll. Likadant om det är heltjockt, så att man inte ser någonting alls. Då stämmer ju radarbilden (om vi nu förutsätter att vi har sån) med sjökortet, enbart under förutsättning att sjökortet är vänt i färdriktningen. Likadant slipper man ju att tänka på om man ska gira åt styrbord eller åt babord, något som annars måste beaktas, om sjökortet inte ligger i färdriktningen. Det blir ju som att köra radiostyrd bil mot sig själv. Förvirrande i början, men där har man inte mycket att välja på.
Anders