Noll grader vingpaddelvinkel, knasigt?

[torger]

Då man läser om vingpaddlar numera står det ofta att det finns en trend att gå mot mindre paddelvinklar (luftmotståndsargumentet överdrivet), och att vissa till och med använder noll grader. Men stämmer verkligen det?

Om syftet med att minska paddelvinkeln är att minimera hur mycket handleden i den fasta handen behöver vridas borde ju noll grader inte vara likamed noll handledsvridning, eller hur? Om man paddlade med helt raka armar skulle noll grader stämma. Men nu är ju dragarmen rak och påskjutsarmen böjd, vilket gör att handryggarna hamnar i olika vinklar om båda handlederna hålls helt raka. Genom justeringar i armbågens flexion och höjd relativt handen i påskjutsarmen kan vinkelskillnaden mellan händerna bli lite olika, men hur som helst långt ifrån noll grader.

Om nu vissa använder noll grader vinkel i alla fall, vad är då syftet? Mer förutsägbart beteende i vinden?

En annan intressant fråga är ju vad typisk "ideal" paddelvinkel (=ingen handledsvridning) är för en person med fullgod teknik, är det nästan 90 grader, eller mer neråt 60, eller ännu lägre? Eller skiljer det så mycket i stil mellan olika individer (som alla har bra teknik) att det inte går att säga något generellt? Anders Gustafsson kör tydligen med 56 grader.

Själv har jag problem med min teknik så att handleden i påskjutshanden gärna blir dorsalflexad, och brukar kunna få överbelastningsproblem av det... verkar som jag har lättare att bli av med flexproblemet när jag kör 0 grader, typ att jag fördelar vridningen jämnt mellan höger och vänster hand och att den då inte blir så stor för nån av händerna. Började experimentera med 0 grader paddelvinkel för en stund sen, men inser efter ha tänkt efter lite att det nog är olämplig vana att skaffa. Skulle förstås hellre lösa problemet genom att få ordning på tekniken. Det är nåt jag gör med påskjutsarmen som inte är bra, har dock svårt att få till det, har inte riktigt fattat exakt vad det är jag gör fel. Får nog fundera lite till på det...

 

[Erik Barkefors]

Har inget bra svar på din fråga men lägger till en liten beskrivning i ämnet...

Om man tänker sig (för enkelhetens skull) att hög paddelföring innebär helt vertikalt skaft. När man sätter i paddeln är den mycket nära kanoten och bladet är nästan 90° ut från kanoten. När man sen vrider höft/rygg och drar paddeln utåt/bakåt så har paddelbladet fortfarande samma vinkel mot kanoten. Det innebär att jag vrider skaftet under draget och förändrar greppet.

Ett annat "experiment" är att sätta sig på golvet (eller i kanoten) med paddeln i rätt grepp. Håll paddeln i isättsläge med högerbladet nästan bredvid foten, kroppen vriden och vänsterhanden högt. Byt sen till motsvarande för andra sidan. Jag använder nu 45° vinkel och det verkar stämma ganska bra för mig tillsammans med "skaftrotationen" ovan.

En ovinklad paddel stämmer bra för en mycket låg paddelföring med en plattpaddel som man kör svepdrag med.

Jag har en känsla av att det här ämnet är ungefär som när de bakåtlutade segelbåtsmasterna introducerades bl a av bröderna Sundelin. Till slut var det någon som vågade fråga varför det gick så bra för dem med masten på så sätt; Jag vet inte om det är bra, men det ser fränt ut. sa en av Sveriges absolut skickligaste seglare ;-)

Nu vet vi varför det gick bättre på kryssen med lutande master men det visste man inte då. Sundelinarna hade vunnit även med traditionellt vertikal mast men en del i deras storhet var att experimentera och läsa av. Men på vägen provade de massor av saker som de sen lämnade igen för det gav inget. Men många hann se vad de gjorde och kopierade och la sen inte märke till att S redan gått ifrån det...

"Mantrat" som vingpaddlare "måste" lyda just nu är kort skaft, litet blad, liten vinkel och så ska man sitta högt ;-)))

Jag sitter inte högt, min kanot är 1 dm bredare än ICF-idealet vid paddelisättet, min kanot väger dubbelt så mycket som en ICF-kanot, min kanot är en halvmeter längre än ICF-kanoten. Jag har för stora blad och för långt skaft så det är ett mysterium hur jag lyckades komma under timmen på 10 km den gångna veckan. Tänk då hur bra jag skulle vara om jag gjorde "rätt"...

 

[torger]

Då det gäller paddelvinkeln har man väl precis kommit förbi "en vinkel för alla"-grejen, nu får alla helt anarkistiskt välja sin egen vinkel. Konstigt nog har jag inte hittat så mycket bra analyser om vad som påverkar paddelvinkelval, de flesta är rentav felaktiga och antyder att noll grader = ingen handledsrörelse och att enda anledningen att ha ickenoll är att minska vindmotståndet.

Då det gäller kanotbredd och sitshöjd bör man nog anpassa efter målgruppen.

En junior som tränar mot potentiell elitkarriär har möjlighet att skärpa upp balansen så att en stooooor balansförlust mot liiiiiiiten effektivitetsvinst antagligen är värt det (för man klarar helt enkelt kompensera med balans), medan en vuxen motionär som paddlar maraton antagligen borde sitta lågt i en ganska bred kanot för att optimera prestationen.

Slätvattensracer är lite för mycket formel 1, det blir nog en del knäppa optimeringar. Men det är härligt att sitta i en.. så jag håller på att försöka lära mig en liten enklare modell, tror dock inte jag kommer paddla fortast i den.

För vettiga optimeringar för snabbast möjliga paddling ska man nog titta på surfskis. De är inte begränsade av längdmåttet, har lite knepigare sjö att hantera och en stor skara tävlingspaddlare som inte har den olympiska balansen.