Dag 1: Nikkaluokta - Kebnekaise fjällstation (båt eller ej som Christoffer beskriver)
Dag 2: Kebnekaise sydtopp via västra leden (om vädret tillåter; planera alltid in ett par extra dagar)
Jag skulle också föreslå den västra leden. Men man ska inte låta lura sig. Det är många som går den och när ni ger er av så finns det säkert nån att slå rygg på. Men var på er vakt, den som går före är inte nödvändigvis den som vet. Mina tips:
- Ger er av tidigt på morgonen. Strunta i buffén som erbjuds på fjällstationen, ät egen (ordentlig) frukost tidigt så att ni kommer iväg. Dagen blir lång och ni kommer att behöva varje timme.
- Kom överens om vad som gäller. Det är inte kul om någon stressa iväg medan en annan behöver en paus. Behöver någon ta fram sin vattenflaska så ta en minipaus. Men ännu bättre: packa smart och ha vattnet inom räckhåll.
- Ha inte FÖR brottom. Det kan leda till att ni missar vägen och hamnar i farligt område. Vi korsade Kittelbäcken lite högre upp som Christoffer beskriver men missade med detta leden på andra sidan bäcken. Det gjorde att vi hamnade för långt norrut på branten och ledde till en misslyckat bestigning. Stenar rasade och det blev för farligt. Jag och min man valde att vända medan svågern drog iväg (orädd som han är). När vi på väg tillbaka hittade stigen (och såg hur "lätt" den var) funderade vi på att göra ett nytt försök. Men tiden hade gått för långt och svågern hade både maten och kokaren, vi skulle inte nå ikapp honom med hans tempo.
- Håll ihop gruppen. Ingen lämnas efter om man inte kommer överens om det. Det kan vara hur tråkigt som helst att återvända hem utan att ha lyckats om anledningen var att någon var egoist.
- Var väl förberedd med kartor och proviant!!!
- Kom ihåg att Kittelbäcken är sista alternativet för att fylla på vatten. På toppen finns det bara snö (som iofs kan kokas).
Vi kommer att pröva på nytt nu i september. Och gissa vad jag kommer vara förberedd! Bara för att många gör denna bestigning så är det ingen lätt sak. Det krävs god kondition och bra fysik (vilket ni säkert ha). Man får inte heller vara höjdrätt! Det är brant, brant, brant. I de flesta beskrivningar verkar det så som om västra leden är bara en vandring som nästan vilken som helst. Men jag upplevde (åtminstone den biten jag var med om till Kitteldalen) som tuff. Och då hade vi den tuffaste delen framför oss.
Lycka till!