Släpa slanan blir väldigt jobbigt, den ska hänga fritt i huflen balanserad i din hand, på så vis känner du minsta avdrift i handen direkt...det är tanken iaf, själv tror jag mer på att at ut siktmärken om det inte är enormt tät skog.
Du bör nog inleda din lektion med att gå igenom OLIKA saker man försöker hitta till, i vissa fall vill du "bara" hitta tillbaka till bilen, i andra fall vill du "bara" hitta fram någorlunda genom ett landskap för att ta dig vidare till nästa terrängavsnitt, ibland kanske du inte bryr dig om vart du kommer bara det finns vatten och ved och kanske naturligt skydd på platsen, ibland kanske du bara vill kunna slippa gå av och an eller i cirklar dvs rakt fram...
Sen har vi ju omgivande faktorer...tex är det knepigt att försöka hitta solen en helt målnig dag, men det grundläggande där kan du nog lista ut själv.
...behoven och tillämpbarheten skiljer och därmed även de lämpliga metoderna. Om jag padlar ner för en å i norrbotten är jag allt som oftast ganska likgiltig för att hålla koll på min kurs, däremot vill jag nog hålla koll på var det finns förutsättningar för en bra lägerplats, om jag å andra sidan är ute och plockar bär skiter jag nog i att komma till närmsta väg utan jag vill bära hinkarna till min bil så jag kan plocka mer eller köra hem...och om jag förolyckats kanske jag bara vill få hjälp och därmed söker mig till vadsomhelst där jag får kontakt med människor som kan hjälpa mig.
Jag föreslår att du tänker dig några olika senarier som du kan gå igenom och vilka som har störst nytta av vilka orienteringsmetoder, det gör också att din publik kan spendera lite extra uppmärksamhet på att lära sig det som är mest trolikt att de kommer få nytta av.
Lycka till!
