Naturupplevelsen har blivit en inkomstfråga

[ålänning]

Absolut inte. "Felet" uppstår när personer med lägre inkomst känner att friluftslivet inte är för dom, då de inte har råd...

Det här är tragiskt. Att gå ut i naturen är än så länge helt gratis. Så om man tror att man behöver åka bort för att gå ut och att man behöver ha en viss sorts utrustning har man ju helt missat poängen. Härligt att flera av er skriver om att ni kan tänka er att ta ut "nybörjare" i naturen. Gör det, det är en win-win-situation. Igår släpade jag med mig två utländska elever på en vandringsled de inte ens visste fanns. På fem timmar gjorde de flera nya saker än de har varit med om under hela skolåret. De var rejält trötta men så lyckliga när vi kom "hem". Båda sa att de försöka gå ut i naturen minst en gång i veckan nu. De har fått ett nytt, sunt intresse som inte kostar någonting.

 

[G.Kraft]

Som flera är inne på tror jag det till viss del kommer från prestationshetsen lika mycket som köphetsen. Kan man inte bestiga keb kan det lika gärna va. Ska man bestiga Keb måste man ha det bästa annars dör man nog, eller iallafall fryser arslet av sig vilket skulle var högst pinsamt. Med det i tankarna är det långt borta att gå ut i skogen och grilla korv i blåjeans och gympadojor.

Själv kommer jag från ganska knapra förhållanden men hade turen att bo i skogen vid vägs ände. Eftersom vi saknade all kunskap och internet fortfarande bara var en fluga, fanns som tur var inget som hindrade oss från att gå ut i skogen ändå. Vädret såg fint ut så det behövdes inget tält, mossa är relativt mjukt. Sovsäckar kunde vi skrapa fram ur ett förråd där de legat i packsäckarna sedan mamma hade dem på tågluffen i Västtyskland.

När vi blev hungriga provade vi rå abborre vilket utan några som helst tillbehör är en tveksam kulinarisk upplevelse även om knäcket i det soltorkade skinnet påminner om wienerkorv. Tur att vi snabbt kunde bita i ett granskott och svälja ner med lite stil, precis som man 8 år senare fick lära sig att göra med Tequila.

Med tiden lärde man sig att en presenning kunde spännas upp som skydd och att vitabönor kommer med sin egen kastrull.

Med min barndomsvän och min lillebror satte vi upp en jobbarkassa dit alla pengar från hårt arbete gick. Det blev många olika påhugg, vi fick 1kr/stock vi drog in från skogen till vedhuggning men 50öre om diametern var mindre än 5cm i smala änden. Vi slet i dagar och fick ihop några hundra, när vi sedan följde med min mor på konsert inne i stan upptäckte vi hur panten låg utspridd som fallfrukt om hösten. Vi sprang likt budbärare på västfronten mellan punkare, a-lagar och misslyckade Ulf Lundel kopior just som de hällt i sig sista slatten. Vi fick ihop en hissnande summa på bara en kväll och tänkte att stadsbarn allt var bra bortskämda som kunde tjäna pengar så lätt.

För pengarna köpte vi spik, rep och taljor till linbanor och kojbyggen. Min lillebrors förslag om godis sköts ner från höften, är man 10 år och själv släpat hem pengarna från skogen blir det inga extravaganser. Önskelistor fylldes med diverse fiskeutrustning.

När jag tog studenten köpte jag min första cykel för hutlösa pengar och cyklade jag söderut med ett tält för 299kr, en luftmadrass från Rusta och ett fibertäcke från IKEA.

Idag tjänar jag nog med pengar för att skämmas lite, men köper fortfarande nästan all min utrustning begagnad och i stort sett aldrig till fullpris när det blir nytt. Minnet av hur man frös och var hungrig har nog suddats ut. Men jag minns tydligt hur det var att ligga under bar himmel med vänner som slet lika hårt.

 

[Cuba Cola]

Absolut inte. "Felet" uppstår när personer med lägre inkomst känner att friluftslivet inte är för dom, då de inte har råd...

Vad har dom inte råd med då? Om du kör Ferrari, har jag inte råd med en Volvo då?
Om rika grannen går i Lundhags och sover i Hillebergtält, så får väl jag inte förändrad ekonomi för det??
Man köper väl det man kan/vill/har råd till?
Att vara ute är ju ingen tävling i vilka grejjer man har???
Den som är lyckligast/gladast/mår bäst ute är den som lyckats bäst enligt mig. Det har ingenting med utrusningen att göra.

 

[Kimkim]

Vi ska ha i minnet att undersökningen är genomförd av just Lundhags - och att den används i ett marknadsföringssyfte (det är ingen tillfällighet att det hela avslutas med att just _den grejen man ska lägga pengar på är kängor eller bekväma skor_. De flesta av oss kan möjligen hålla med i sak - men är inte beredda att köpa Lundhags till barn som fortfarande växer - det är helt enkelt för dyrt.

Tack för att du delar med dig av hur det är i er scoutkår!

Just skor är nog den första stora tröskeln för folk som vill komma ut och känner folk som kan ta med dem. Dels ska man ha råd, dels ska man förstå vad man behöver och prioritera just det.

Har jag med mig ovana med tveksamma skor ut brukar jag påpeka att blöta fötter inte är ett större problem än vad man gör det till (sanning med modifikation men ändå) och så tar jag med ett några extra ullsockar de kan ha att byta med när fötterna blivit blöta. )

 

[Kimkim]

Vad har dom inte råd med då? Om du kör Ferrari, har jag inte råd med en Volvo då?
Om rika grannen går i Lundhags och sover i Hillebergtält, så får väl jag inte förändrad ekonomi för det??
Man köper väl det man kan/vill/har råd till?
Att vara ute är ju ingen tävling i vilka grejjer man har???
Den som är lyckligast/gladast/mår bäst ute är den som lyckats bäst enligt mig. Det har ingenting med utrusningen att göra.

Det kan nog vara svårt att hitta en bra balans för de som inte har folk runt sig som kan visa. Söker man information på internet hittar man de som tycker som du men även många varningar om att det är farligt att förlita sig på billiga lösningar.

Tror jag skrev i en annan tråd nyligen om att folk som frågar efter råd om utrustning nog ofta är bättre hjälpta av tips på hur de kan skaffa sig erfarenheten som krävs för att veta vad de söker än att tipsa om fabrikat och modeller.
Om någon undrar hur de känns att skippa kängorna och vandra med blöta fötter en hel dag i Sarek kan man ju diskutera saken, och olika modeller av skor, i 200 inlägg. Men egentligen kanske personen borde ta på sig ett par slita joggingskor eller vad de nu har och ge sig ut i granskogen en tidig vårdag. Och få en upplevelse på köpet. Det kan bli en forum-diskussion av det med.

 

[avslutat 73229]

Jag tror också att det i hög grad handlar om traditioner snarare än om medel, när det gäller intresse för friluftsliv. Jämfört med många andra aktiviteter och intressen, är det - Hillebaner till trots - relativt billigt. Jag har för länge sen läst bl a socialantropologi upp till kandidatnivå och brukar tänka på Pierre Bourdieus fältteori i såna här sammanhang. Det är troligen också en ganska grav förenkling av verkligheten, men kan ge tankehjälp att förstå hur olika grupper väljer. Naturintresse och friluftsliv har ju traditionellt varit väldigt starkt hos grupper med högt kulturellt kapital, oaktat om man har högt ekonomiskt kapital (t ex läkare, jurister osv), eller lågt ekonomiskt kapital (ex kulturvetare, socionom, arkeolog). Det är nog något som går ganska långt tillbaka i tiden; åtminstone till 1800-talets mitt då den moderna synen på naturskydd uppstod i överklassmiljöer. Det moderna friluftslivets utveckling skedde sannolikt också i en miljö, i hög grad präglad av akademiska värderingar. Såklart har det väl alltid funnits stora överlappningar, och under den tid då en huvuddel av (åtminstone männen) "tvingades" ut i skogen under ett år, så fick nog många upp ögonen för friluftsliv. Jag vet att det var så för flera av mina bekanta i alla fall, som inte kom från traditionella friluftsaktiva miljöer.
Det finns ju också en kategori av personer som har högt ekonomiskt kapital men lågt kulturellt. Lite raljerande brukar jag tänka "bilhandlaren" som kanske snarare lägger stora pengar på snöskotrar, bilar och den typen av statusprylar. En vän till mig är sån; han har båt på rivieran och jag skulle ha väldigt svårt att se honom kånka runt på en ryggsäck under en längre vandring. Det finns ju förstås de som har såväl lågt kulturellt, som ekonomiskt kapital men där kanske man snarare lägger pengar på andra intressen och prylar än friluftsrelaterade - återigen har jag många i bekantskapen och det är husvagnar, skotrar, ny teve då och då osv. Inte nödvändigtvis jättebilliga saker heller.
Nu pratar jag inte om de riktigt fattiga, utan om den "stora massan" av sysselsatta och det finns ju förstås stora överlappningar - det är inte alla med högt kulturellt kapital som gillar Brahms, men det är definitivt fler än hos dem med lågt kulturellt kapital.
Det finns ju förstås de som på riktigt har svårt att få kronan att räcka till men i de situationerna är nog drivkraften snarare att få det att gå ihop, eller hitta ett jobb, snarare än att ägna sig åt friluftsliv. Gissar jag.
Att människor väljer olika ser jag dock inte som ett "problem" och jag ser det inte som ett självändamål att få fler att ägna sig åt friluftsliv. Och trösklarna till ett friluftsintresse handlar, tror jag, mer om just grupper, konformism, bakgrund osv än om plånboken.

 

[lausvik]

Eftersom jag inte gör anspråk på att i mitt friluftsliv representera någon har jag litet svårt att förhålla mig till nermanders fråga. För egen del är jag ute så ofta jag hinner och jag undviker strapatser. Att vara ute i det fria är för mig vare sig förknippat med prestige eller prestationskrav och vad andra tycker om mig, hur jag idkar friluftsliv eller hur jag är klädd och utrustad när jag gör det skiner jag ett stort stycke i.

Naturupplevelsen (som det ju enligt trådrubriken handlar om) kan vara lika stor och av samma värde när man sitter på en solvarm klippa och tittar ut över havet, när man på alla fyra studerar en humla eller när man bestiger Kebnekaise.

 

[nermander]

Det är lite komiskt att det skrivs så mycket om att man inte behöver nån speciell utrustning, samtidigt finns det åtskilliga trådar här på forumet där folk skriver att de mött folk i naturen med "undermålig" utrustning. Det är nästan så folk hånas för att de vandrar i gympadojor.

 

[avslutat 73229]

Det är lite komiskt att det skrivs så mycket om att man inte behöver nån speciell utrustning, samtidigt finns det åtskilliga trådar här på forumet där folk skriver att de mött folk i naturen med "undermålig" utrustning. Det är nästan så folk hånas för att de vandrar i gympadojor.

Fast för mig är ju undermålig utrustning inte synonymt med billig utrustning. Undermåligt utrustad är för mig om man exempelvis ger sig ut på septemberfjället med sommarutrustning, eller på sin höjd utrustning som ligger precis på marginalen. Eller på vintern; att man inte har spade med sig eller bara fint-väder-utrustning.

Sen spelar ju inte prislappen någon roll.

När jag varit student och haft dåligt med pengar, har för övrigt friluftslivet varit ett sätt för mig att komma ut och göra något "meningsfullt". Visst, när jag haft mer i plånboken, så har det köpts fler jackor, några cyklar, flugspön, flera par skidor osv men intresset har ju alltid funnits där och när plånboken inte räckt så har man fått göra vad man kan. Jag tror inte det i första hand är kostnaderna som är "problemet" (om det nu finns något) med att inte alla har ett intresse för natur och friluftsliv.

 

[UAO]

Det är lite komiskt att det skrivs så mycket om att man inte behöver nån speciell utrustning, samtidigt finns det åtskilliga trådar här på forumet där folk skriver att de mött folk i naturen med "undermålig" utrustning. Det är nästan så folk hånas för att de vandrar i gympadojor.

Nu jämför du äpplen med päron.
De trådar där utrustningstips diskuteras är nästan uteslutande fjällvandringar, att likställa det med att vara ute några timmar i skogen hemmavid är en skev jämförelse. Dessutom har inte tips på detta forum någonting att göra med tillgängligheten till naturen för vanliga människor. Du kan gå ut i skogen helt gratis så vad utrustning kostar är helt irrelevant.

 

[ålänning]

En sak som jag ofta har funderat på och som också nämnts här i tråden är det här med vana/kunskap om naturen. Här i Norden har vi orientering på schemat i grundskolan och de flesta ungar som går ut har åtminstone ett grundläggande hum om hur man kan orientera sig. Det är i varje fall knappast rädslan för att gå vilse som hindrar folk från att söka sig till skogs.

Mina nyanlända elever, oavsett var de kommer ifrån, har aldrig haft orientering i skolan och de är ofta inte heller så bekanta med hur man läser och förstår en karta. Dessutom är de t.ex. rädda för björnar eller giftspindlar trots att det inte finns sådana här. I deras hemland är den rädslan befogad och därför har de aldrig vågat sig ut i skogen och fått lära sig om friluftsliv. De är förstås också livrädda för fästingar när de får höra talas om dem.

Vissa av dessa elever har ändå föräldrar som förstår poängen med att man kan plocka bär och svamp eller att man kan fiska så med tiden kommer de sig ut men det är mera av praktisk nytta än en hälso- eller njutningssyfte.

 

[G.Kraft]

Det är lite komiskt att det skrivs så mycket om att man inte behöver nån speciell utrustning, samtidigt finns det åtskilliga trådar här på forumet där folk skriver att de mött folk i naturen med "undermålig" utrustning. Det är nästan så folk hånas för att de vandrar i gympadojor.

Till mitt och andras försvar är det som efterfrågas utrustning till en viss tur, istället för vilken tur man kan göra med viss utrustning. Då blir såklart svaren mer prylkrävande eftersom turen som beskrivs är mer krävande. Frågar någon om vart man kan ge sig ut med gympadojor och presenning blir svaret förhoppningsvis ett annat, men du har också rätt. Svaret borde oftare vara att trådstartaren ska skjuta upp turen till två månader senare på säsongen istället för att köpa utrustning för två månadslöner. Eller kanske lägga in fler vilodagar istället för att betala 100kr/gram på viktbesparingar som krävs för att hålla tempot osv.