Jag har skrivit om det här förr, men jag kan väl dra det igen.
Naturreservat som instiftats med skydd av natur i första hand har ofta campings/tältningsförbud. Detta är inte nåt som är påhittat bara för att jävlas med besökarna, utan för att det är just naturen som ska skyddas. En populär övernattningsplats blir sliten och naturen runt omkring skadas, så fungerar det tyvärr i praktiken. Efter ett tag så finns det en eldstad där, och sen eldas det sopor, det huggs ner lite träd, risken för skogsbrand ökar etc etc.
Med jämna mellanrum kommer det upp diskussioner här på Utsidan om hur man ska kunna kringgå tältförbud - fultälta, sätta upp en tarp, sova under en gran osv osv. Jag anser att det är dumt att bryta mot de befintliga och oftast inte orimliga reservatsföreskrifterna som finns. De flesta reservat (åtminstone i södra sverige) är inte större än att man kan vandra utanför reservatsgränsen över natten och slå läger, eller begränsa sig till de eventuella tillåtna lägerplatserna. Om utvecklingen går åt det hållet så kommer vi snart att få se både en skärpning av bestämmelserna och en ännu mer minskad frihet i hur man får röra sig i reservaten. En utveckling åt Yellowstone-hållet, så att säga. Det tror jag vore en olycklig utveckling.
Däremot är det delvis en annan sak i reservat som instiftats "för det rörliga friluftslivets behov". Men de har ofta inte tältförbud. Ett exempel är reservatet Byrums sandfält på Öland, som tillåter tältning i en natt - egentligen bara ett fastställande av allemansrätten. Många andra reservat utmed kusten på Öland har totalt tältningsförbud, vilket är förståeligt dels med tanke på det höga besökstrycket sommartid och dels med tanke på att det ofta är känsliga betesmarker som är reservat.