Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Tror det gäller dom flesta faktiskt. Prova att sätta dig/er på en stol och gör ingenting. Tyst och ingenting rörligt att titta på.
Hur länge du klarar av att sitta kvar?
Kjell
Tror det gäller dom flesta faktiskt. Prova att sätta dig/er på en stol och gör ingenting. Tyst och ingenting rörligt att titta på.
Hur länge du klarar av att sitta kvar?
Kjell
1. Har praktiserat - faktiskt hur länge som helst (förutsatt att jag sitter någotsånär skönt och inte fryser). Bara att försätta sig i ett meditativt tillstånd och låta alfavågorna rulla .
2. Sen när är det "tyst och ingenting rörligt att titta på" ute i naturen?
Mina kollegor från Balkan såg med förfäran hur jag varje kväll försvann in i skogsmörkret. De sa att jag var galen. Att jag kommer bli mördad. De skulle aldrig gå ut i skogen utan vapen. Det som fungerar för vissa fungerar inte för alla.
"I trafiken, affären och på jobbet måste vi hela tiden fokusera och fatta snabba beslut. I naturen kräver sinnesintrycken mer sällan vår omedelbara uppmärksamhet. Mats jämför det med ett slags vaket viloläge."
Det märks att författaren inte varit i skogen. Där är fullt av trumtomtar som trummar på huvudet tills man dör, jordmaskar, slamsmygare och av vattnet kan man få hjärnmask. Jag är alltid livrädd så länge jag inte har min nonjoniska kristall från Plejaderna på mig...
1. Har praktiserat - faktiskt hur länge som helst (förutsatt att jag sitter någotsånär skönt och inte fryser). Bara att försätta sig i ett meditativt tillstånd och låta alfavågorna rulla .
2. Sen när är det "tyst och ingenting rörligt att titta på" ute i naturen?
1. Inte något som många vågar, och som kräver tillvänjning. Men Skönt är det.
2. När täckningen tog slut? ;-)
Lugn och ro är alltid relativt. Vi uppskattar alltid en liten minskning av hastighet i livet men blir vanligtvis väldigt stressade om det går för långt och vi får för lite yttre stimulans för länge. Varför??
Det är också väldigt lätt att, för en lugnare person, vara oimponerad av en människa som är mer stressad än en själv. Men hur ser vi på någon som är mycket lugnare än vi själv?
Till sist kan man undra varför det bara är intressant hur hög hastighet vi kan hålla, s.k. stresstålighet.
Finns det inga reella värden i att nå en lägsta hastighet?
Jag har en respektlös typ på fyra ben som smyger runt knutarna här ibland och honom kan man träffa på i skogen också. Han kräver lösen i form av lite morötter eller äpplen och sen är han nöjd, ja inte riktigt, man måste klia honom lite också men av med honom blir man aldrig.
*Ja, det är en fullvuxen stor älgtjur som flyttat in.*