Som vandrare känns det ju naturligt att svära när man kommer till ett kalhygge eller lämnar en naturskog för att gå in i typiska skogsbruksmarker.
Men sett ur ett större perspektiv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.
Jag avskyr plast och använder helst så naturliga material som möjligt. Jag vill inte heller ha trä från amazonas eller likande.
Svenskt skogsbruk har ju potential att förse oss med naturligt material. Det innebär ju också att större areal blir tillgängliga för djur och vandrare m.m. jämfört med om marken had använts till storskaligt jordbruk.
Ur ett större perspektiv är jag för ett hyfsat intensivt skogsbruk faktiskt.
Jag upplever att det finns vissa motsättningar och dålig stämmning mellan markägare, vandrare/naturälskare/"miljömuppar" osv.
Hör ofta hur det klagas på avverkningar och även markägare som blivit nekade att avverka sin egen skog och (enligt dem) fått för lite ekonomisk ersättning. Det skojas/"skojas" om att det är viktigt att sköta skogen så den inte blir för fin, och hålla vandrare och naturälskare borta för att inte riskera att staten nekar avverkning.
Om man läser på skogsforum och andra ställen där markägare diskuterar så anser de ofta att typiska naturälskare har en felaktig uppfattning om vilken typ av skogsbruk som leder till vilken typ av skog.
Vissa företag säljer virke från "hyggesfritt" skogsbruk, men är deras ideer anpassade till typ hipsters eller till ett långsiktligt konstruktivt och miljövänligt skogsbruk?
Jag har även förstått att markägarnas möjlighet att sköta skogen enligt eget tycke kraftigt begränsas av lagen och jag undrar hur mkt av naturvärden som förstörs av "onda" markägare och hur mycket lagar och regler för skogsbruk påverkar när skogsägare väljer kalhygge+plantering.
Och är kalhygge+plantering ens värre för naturen än alternativen?
Norrlands skogar mådde ju inte alls bra när man bara högg de stora fina träden och lät resten vara kvar..
Osv osv. Har ingen riktigt tydlig frågeställning här känner jag, men en önskan om att bättre förstå vad som händer med våra skogar. Och vad som kunde få markägare och naturälskare att jobba åt samma håll.
Men sett ur ett större perspektiv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.
Jag avskyr plast och använder helst så naturliga material som möjligt. Jag vill inte heller ha trä från amazonas eller likande.
Svenskt skogsbruk har ju potential att förse oss med naturligt material. Det innebär ju också att större areal blir tillgängliga för djur och vandrare m.m. jämfört med om marken had använts till storskaligt jordbruk.
Ur ett större perspektiv är jag för ett hyfsat intensivt skogsbruk faktiskt.
Jag upplever att det finns vissa motsättningar och dålig stämmning mellan markägare, vandrare/naturälskare/"miljömuppar" osv.
Hör ofta hur det klagas på avverkningar och även markägare som blivit nekade att avverka sin egen skog och (enligt dem) fått för lite ekonomisk ersättning. Det skojas/"skojas" om att det är viktigt att sköta skogen så den inte blir för fin, och hålla vandrare och naturälskare borta för att inte riskera att staten nekar avverkning.
Om man läser på skogsforum och andra ställen där markägare diskuterar så anser de ofta att typiska naturälskare har en felaktig uppfattning om vilken typ av skogsbruk som leder till vilken typ av skog.
Vissa företag säljer virke från "hyggesfritt" skogsbruk, men är deras ideer anpassade till typ hipsters eller till ett långsiktligt konstruktivt och miljövänligt skogsbruk?
Jag har även förstått att markägarnas möjlighet att sköta skogen enligt eget tycke kraftigt begränsas av lagen och jag undrar hur mkt av naturvärden som förstörs av "onda" markägare och hur mycket lagar och regler för skogsbruk påverkar när skogsägare väljer kalhygge+plantering.
Och är kalhygge+plantering ens värre för naturen än alternativen?
Norrlands skogar mådde ju inte alls bra när man bara högg de stora fina träden och lät resten vara kvar..
Osv osv. Har ingen riktigt tydlig frågeställning här känner jag, men en önskan om att bättre förstå vad som händer med våra skogar. Och vad som kunde få markägare och naturälskare att jobba åt samma håll.