Jag gick alltid i stövlar efter att ha provat de kängor som fanns på den tiden. När jag vadade vek jag stövelskaften två gånger medbenen på regnbyxorna inne i vikningarna, samt drog ett tältsnöre runt det hela ganska hårt. Då var det vattentätt upp till fickorna.
Vill du inte åka båt hela Sitojaure från Rinim, säg att du vill bli körd lite diagonalt över sjön så att du landar vid jokken som kommer från Kortekjaure, gå sedan över myren där, korsa jokken och börja höja dig öster om jokken. Alternativt, om du vill titta på offerplatsen som liknar en sittande björn så landa lite tidigare och passera offerplatsen. (Det brukar vara gott om älg här)
Stigningen är ca ca 700 meter för att komma upp till passet och det är brant men mycket lättgånget, du går på gräs nästan hela tiden– vänd dig om och njut av utsikten, den är fin faktiskt. Kolla hur Skemma krymper när du kommer upp i höjd.
När du kommit upp till passet, lägg packningen och ta en avstickare upp på toppen av ”1515” (Piutjatjåkko) som du nu har väster om dig. Hämta packningen och gå mot Pietsaure med mål att gå ned väster om Rumok (säkraste nedgången).
Kolla bland klipporna nedanför Rumok, här finns diverse saker att se, bland annat en ”runsten” - fast utan runor, ca 3 meter hög, en meter bred, står rakt upp bland björkar och vide. Den är lite märklig och den har säkert varit betydelsefull – men jag har aldrig kollat upp den med äldre Samer.
Här finns också en gammal förrådsgrotta i rasbranten och diverse annat smått och gott – om man har tid att leta lite.
Här brukar det växa hjortron om du är där när det är tid att plocka dem.
Playan vid Rasekloukta är fin. Här fanns det förr i tiden ofta vargspår från våra ursvenska vargar, de patrullerade tydligen längs Pietsaures strand bort mot Slugga.
Följ rasbranten om du har lite tid på dig, gå in i ravinen öster om Rasek, spöklik…
Korsa sandurfältet, se groparna från istiden och titta på de numera torra flodarmarna, vada vid Kanyon och följ sedan leden ned till Salto. Har du inte sett Kanyon så är den sevärd.
Vid Pietsaures västra ända låg en gång i tiden en ispropp som dämde upp hela området. Har stod vattnet högt och det går att se de gamla sjöstränderna som horisontella linjer. Sjöns vatten avtappades genom Kanyon. När sjön tömdes helt så småningom låg mindre ”isberg” kvar och bildade de gropar som fortfarande finns kvar att beskåda. Kanske kul att veta.
(På samma sätt var även Sitojaure uppdämd och längs sjön kan man se flera före detta strandlinjer på båda sidorna).
Den väg jag beskriver är en alternativ väg som jag gått ett antal gånger och jag har aldrig sett andra vandrare här.
En gång gick jag i dimma hela vägen med sikt kanske 3-4 meter som mest. Jag fick ekoloda mig fram och eftersom jag hade gått här tidigare så visste jag lutningar osv vilket naturligtvis underlättade en del – men jag kom ned på metern rätt vid Rumok! Då kände jag en viss blygsam stolthet faktiskt…
Jobbig stigning, fin utsikt vid bra väder, lite annorlunda terräng ned till Rumok, saker att se under Rumok, ett sandurfält att studera = en intreesant väg att ta sig – och en betydligt billigare båtbiljett…
Man kan faktiskt gå åt andra hållet också – då kan man elda vid sjöstranden så hämtar skjutsbåten upp dig och kör dig sista biten.
Thomas