En kajak, liksom en roddbåt, motorbåt, segelbåt och de flesta andra flytetyg räknas som ett fartyg. "Med fartyg avses varje farkost... som används eller kan användas till transport på vattnet" och "även roddbåtar ... segelbrädor, kanoter, kajaker och vattenskotrar, vilka således skall följa sjövägsreglerna". Som paddlare är vi i lagens mening befälhavare på ett fartyg 
Bland "fartyg" finns det undergrupper som "maskindrivet fartyg", "segelfartyg", "fartyg med begränsad manöverförmåga", "fartyg hämmat av sitt djupgående" osv. Det görs ingen åtskillnad av yrkestrafik utan alla regler baseras på dessa grupper.
En styrka i sjölagen är att man referar till en praxis som kallas gott sjömansskap. Den som brister i gott sjömansskap kan enligt sjölagen ställas till ansvar även om någon sjöolycka ej inträffat. Med gott sjömansskap avses bland annat: Hålla lämplig fart och lämpligt passageavstånd, hålla undan i god tid och med bestämd manöver, lämna plats för stora och svårmanövrerade fartyg, hålla noggrann utkik horisonten runt m.m.
Det finns regler vad som gäller för upphinnande fartyg, i farleder, vid korsande av farleder osv. Vi har alla sett brister i "gott sjömansskap" (t.ex. lämplig fart och lämpligt passageavstånd) men även de som i en trång farled missar att framföra sitt fartyg (t. ex. kajak) så nära farledens yttre begränsning på styrbords sida om fartyget som säkerheten och framkomligheten medger.
Tyvärr är vi utsatta som paddlare och med de brister som finns i sjömansskap får man fråga sig, vill man ha rätt eller överleva? Jag paddlar oftast nära land, i relativt grunda vatten och alltid kortaste vägen vinkelrätt mot en farled. Vid en överfart paddlar vi fort och sida vid sida för att bli så enkla som möjlig att upptäcka och för att störa övrig trafik så lite som möjligt.
När jag framför motordrivna fartyg gör jag det på djupa vatten långt från land eller nära farledens yttre begränsning.
Bland "fartyg" finns det undergrupper som "maskindrivet fartyg", "segelfartyg", "fartyg med begränsad manöverförmåga", "fartyg hämmat av sitt djupgående" osv. Det görs ingen åtskillnad av yrkestrafik utan alla regler baseras på dessa grupper.
En styrka i sjölagen är att man referar till en praxis som kallas gott sjömansskap. Den som brister i gott sjömansskap kan enligt sjölagen ställas till ansvar även om någon sjöolycka ej inträffat. Med gott sjömansskap avses bland annat: Hålla lämplig fart och lämpligt passageavstånd, hålla undan i god tid och med bestämd manöver, lämna plats för stora och svårmanövrerade fartyg, hålla noggrann utkik horisonten runt m.m.
Det finns regler vad som gäller för upphinnande fartyg, i farleder, vid korsande av farleder osv. Vi har alla sett brister i "gott sjömansskap" (t.ex. lämplig fart och lämpligt passageavstånd) men även de som i en trång farled missar att framföra sitt fartyg (t. ex. kajak) så nära farledens yttre begränsning på styrbords sida om fartyget som säkerheten och framkomligheten medger.
Tyvärr är vi utsatta som paddlare och med de brister som finns i sjömansskap får man fråga sig, vill man ha rätt eller överleva? Jag paddlar oftast nära land, i relativt grunda vatten och alltid kortaste vägen vinkelrätt mot en farled. Vid en överfart paddlar vi fort och sida vid sida för att bli så enkla som möjlig att upptäcka och för att störa övrig trafik så lite som möjligt.
När jag framför motordrivna fartyg gör jag det på djupa vatten långt från land eller nära farledens yttre begränsning.
