Hej! Observera att jag i detta inlägg vill dela med mig av en viktig kunskap, inte skryta eller skrämmas. Jag vill dela med mig av mina misstag och förhoppningsvis inspirera någon till att åtminstone tänka till en gång extra. Jag har sedan denna händelse vart ute i natur under ganska många år och tänker nu dela med mig av en "nära döden" upplevelse. Observera att preskriptionstiden är ute då händelsen utspelade sig 2003.
Vi var ett gäng som fick för oss att dra upp på Kebb. Vi var alla vältränade och med god vana att både förflytta oss och om så krävde gräva ner oss i vintermiljö. Ingen av oss hade någon som helst erfarenhet att bergsmiljö. Sagt och gjort vi hyrde säkerhetsutrustning inne i Kiruna. Tog bilen till Nikkaluokta och skidade därifrån (vita blixten). Vid fjällstationen var det tomt. Detta var i början av Januari om jag minns rätt och vädret var mycket ombytligt. Då ingen av oss var trötta och klockan fortfarande var tidig så bestämde vi oss för att köra på. Vi kontrollerade lavinskalan som vi lärt oss genom att först gräva ut och sedan trampa till snön för att se hur mycket som lossnade (gammal metod som mig veterligen inte anses tillförlitlig längre) det var en 4:a på en 5 skala. Tuffa 20 åringar struntar högaktningsfullt i sådan. Vi tog oss genom dalen och, vädret gick från klart till oklart och sedan tillbaka igen. Vi började skråa men tog av för tidigt och fick gå ner igen. En vän som gett oss vägbeskrivning sade att det var E4:an upp, markerad led och inga problem. Vårt problem var att ingen led syntes, den låg under snön. Med hjälp av karta och kompass hittade vi tillslut rätt, vi tog av oss skidorna och stoppade dem i våra 100 liters ryggsäckar (vägde ca 35 kg). vädret fortsatte att variera och på väg upp så fick vi först sprickor sedan sättningar i snön. Ingen lavin gick men vi blev rejält skraja. Uppe i grytan blev vädret extremt och med vindmätare uppmättes en bit över 35 m/s i vindstyrka. Vi kunde inte gräva ner oss för det fanns för lite snö och var därför tvungna att fortsätta antingen fram eller bak, det blev fram... Vi band in oss då vi förlorade sikt och fortsatte. Efter ett tag slog det mig att vi borde nyttja STOP regeln. Stanna Tänk Orientera Planera. Sagt och gjort vi stannade, tryckte i oss snabb energi i form av varm choklad och bestämde oss för att leta rätt på första bästa ställe att gräva ner oss på,, vi fann ett hyfsat ställe, grävde ner oss och överlevde. På morgonen dagen efter var vädret fantastiskt, solen sken och utsikten var en gåva. 75 meter bakom vårt tält (tunnelmodell) stupade det ca 200 meter ner. STOP regeln var det som räddade oss mitt i all dumhet. Sedan dess har jag aldrig glömt bort att använda den.
Detta var en liten historia finns det fler där ute ?
Vi var ett gäng som fick för oss att dra upp på Kebb. Vi var alla vältränade och med god vana att både förflytta oss och om så krävde gräva ner oss i vintermiljö. Ingen av oss hade någon som helst erfarenhet att bergsmiljö. Sagt och gjort vi hyrde säkerhetsutrustning inne i Kiruna. Tog bilen till Nikkaluokta och skidade därifrån (vita blixten). Vid fjällstationen var det tomt. Detta var i början av Januari om jag minns rätt och vädret var mycket ombytligt. Då ingen av oss var trötta och klockan fortfarande var tidig så bestämde vi oss för att köra på. Vi kontrollerade lavinskalan som vi lärt oss genom att först gräva ut och sedan trampa till snön för att se hur mycket som lossnade (gammal metod som mig veterligen inte anses tillförlitlig längre) det var en 4:a på en 5 skala. Tuffa 20 åringar struntar högaktningsfullt i sådan. Vi tog oss genom dalen och, vädret gick från klart till oklart och sedan tillbaka igen. Vi började skråa men tog av för tidigt och fick gå ner igen. En vän som gett oss vägbeskrivning sade att det var E4:an upp, markerad led och inga problem. Vårt problem var att ingen led syntes, den låg under snön. Med hjälp av karta och kompass hittade vi tillslut rätt, vi tog av oss skidorna och stoppade dem i våra 100 liters ryggsäckar (vägde ca 35 kg). vädret fortsatte att variera och på väg upp så fick vi först sprickor sedan sättningar i snön. Ingen lavin gick men vi blev rejält skraja. Uppe i grytan blev vädret extremt och med vindmätare uppmättes en bit över 35 m/s i vindstyrka. Vi kunde inte gräva ner oss för det fanns för lite snö och var därför tvungna att fortsätta antingen fram eller bak, det blev fram... Vi band in oss då vi förlorade sikt och fortsatte. Efter ett tag slog det mig att vi borde nyttja STOP regeln. Stanna Tänk Orientera Planera. Sagt och gjort vi stannade, tryckte i oss snabb energi i form av varm choklad och bestämde oss för att leta rätt på första bästa ställe att gräva ner oss på,, vi fann ett hyfsat ställe, grävde ner oss och överlevde. På morgonen dagen efter var vädret fantastiskt, solen sken och utsikten var en gåva. 75 meter bakom vårt tält (tunnelmodell) stupade det ca 200 meter ner. STOP regeln var det som räddade oss mitt i all dumhet. Sedan dess har jag aldrig glömt bort att använda den.
Detta var en liten historia finns det fler där ute ?