När orken tryter...

[Öhrnell]

Helt OK...

Mitt svar byggde på presumtionen att barnet har upptäckt något roligt som lockar här och nu och därför inte vill gå därifrån. Inte på att det är en tråkig promenad...tanken föll mig faktiskt inte ens in...

Utan att lägga mig i hur du gör...men min fråga i samma situation skulle vara varför upplevs promenaden som tråkig.

//J

Det är lugnt. Jag är van att vara dålig mamma ;-)

Promenaden upplevs som tråkig för att barnet ifråga hellre vill spela dataspel inomhus och för att hon ärvt en viss tjurighet av sina föräldrar och har en förmåga att snacka omkull även vuxna redan i dessa unga år. Hon låter sig helt enkelt inte "luras" att ha roligt om hon bestämt sig för att ha tråkigt. Och som familj accepterar vi inte att låta det gå ut över hela familjen. Ibland tvingar vi faktiskt barnen att göra saker de inte vill, eftersom vi vet av egen erfarenhet (både av de egna barnen och genom egna barndomsminnen) att de högst troligt kommer att ha jättekul bara man väl kommer ut och iväg.

Gud, det låter som om vi är värsta gestapofamiljen som tvingar barnen att gå på led utan att ens sjuknga "Ut i skogen ska vi gå", men faktum är att vi oftast har väldigt roligt hela hela vägen, leker kurragömma och hoppar på ett ben och tittar på myrorna och lär barnen naturvett. Det är bara ibland det skär sig.

 

[charlotte nygren]

"Orkar inte- utmattad" avhjälps med vila och energitillförsel, "orkar inte-uttråkad" med diversionsmanövrar och lusttillförsel. Verksamma diversionsmanövrar hos oss har varit:
alla måste gå baklänges/hoppa på ett ben
räkna stegen till målet (funkar om den vuxne envisas med att ta pytte/jättesteg)
fickråtta - virkad fingerdocka som bodde i fickan och bara kom fram i nödfall, särdeles gnällig personlighet, högt älskad
improviserade rimsagor - alltid med samma inledning och samma huvudperson(det räcker med att kunna den första versen utantill, sen får man hjälpas åt vartefter)
sånger med många verser
alla gissa- och ordlekar
Följa John
Om man har gott om tid : Förstenad (alltså leken), Kom alla mina kycklingar etc- strängt taget alla lekar som innebär förflyttning framåt
att gå efter karta och kompass kan fungera väldigt bra

 

[Öhrnell]

Tack Charlotte! Det var precis såna här handfasta tips jag var på jakt efter. Fickråttan lät kul. Jag är som tur är utrustad med en karl som har en fantasi utan dess like när han väl sätter igång!

Karta och kompass kommer nog i sinom tid. Än så länge föredrages markerade leder, där barnen tävlar om att först hitta nästa röda prick på trädet, kryssmarkering eller vad det nu kan vara. Det gör det ju också extra kul för dem, eftersom det ju då är de som visar oss vuxna vägen så att vi inte går vilse!

 

[brigas]

På den tid mitt barn var barn

så gick det inledningvis bra att vara friluftstokig morsa,han gillade tälta,paddla,elda,tolka bakom hund,gå lagom långt i skogen,gärna med kompis.
Det var nog mest att intresset för dessa aktiviteter avtog med åren,(då orken blev bättre,men egna viljan drog åt diametralt andra hållet från morsan).
Få göra eld själv var poppis,och göra nåt gott över eld,korv,maschmallows etc,gräva djupa snögropar,tälja.
Det fick inte bli för långa "tråkiga transportsträckor",utan att man kom dit man skulle i rimlig tid,då var allt frid och fröjd.
Vad jag tror så blev det för mycket av det goda,han blev blasé på "äventyrsupplevelser" ganska snabbt.
man vill ju gärna att barnen ska ha ut nåt av barndomens frilufsande i vuxen ålder,vet inte om det i "vårt" fall det återkommer,men vill gärna tro att naturlivet etc ska komma honom till gagn igen.

 

[Öhrnell]

Det kommer

så gick det inledningvis bra att vara friluftstokig morsa,han gillade tälta,paddla,elda,tolka bakom hund,gå lagom långt i skogen,gärna med kompis.
Det var nog mest att intresset för dessa aktiviteter avtog med åren,(då orken blev bättre,men egna viljan drog åt diametralt andra hållet från morsan).
Få göra eld själv var poppis,och göra nåt gott över eld,korv,maschmallows etc,gräva djupa snögropar,tälja.
Det fick inte bli för långa "tråkiga transportsträckor",utan att man kom dit man skulle i rimlig tid,då var allt frid och fröjd.
Vad jag tror så blev det för mycket av det goda,han blev blasé på "äventyrsupplevelser" ganska snabbt.
man vill ju gärna att barnen ska ha ut nåt av barndomens frilufsande i vuxen ålder,vet inte om det i "vårt" fall det återkommer,men vill gärna tro att naturlivet etc ska komma honom till gagn igen.

Det låter som om du inte har hunnit bli farmor än ;-)

Jag tror nog att intresset för friluftsliv kommer tillbaka med barnen. När man känner att man vill ge barnen det goda från sin egen barndom. Jag har till exempel aldrig reflekterat över hur mycket jag egentligen var ute med föräldrarna som barn, förrän nu när jag fått egna. Eller när jag är ute på fjället med min man och kommer på mig själv med att tänka på att pappa såg likadan ut bakifrån i sina stövlar och sin ryggsäck när jag var liten. Bara doften av spritköket gör mig nostalgisk!

 

[Wolf25]

När jag började få bestämma själv var jag inte så intresserad av att följa med föräldrarna, så det tog väl en 10 år innan intresset kom tillbaka.

/Ulf

 

[oscar jensen]

Minns att jag tappade intresset helt i tonåren någon gång. Var i o f s scoutledare tills jag var 17. Sen dröjde det nästan 10 år innan jag hittade tillbaka till naturen.
Det är väl tyvärr så att man får räkna med att ens barn vill hitta sin egen väg ett tag där. Men jag tror inte de glömmer den goda grund man har lagt innan tonåren.
Som tur är är det 10 år kvar innan min äldste son blir tonåring...

/OJ, som lärde treårige sonen att göra upp eld i helgen (tror inte han förstod riktigt allt)

 

[joru]

"Orkar inte- utmattad" avhjälps med vila och energitillförsel, "orkar inte-uttråkad" med diversionsmanövrar och lusttillförsel. Verksamma diversionsmanövrar hos oss har varit:
alla måste gå baklänges/hoppa på ett ben
räkna stegen till målet (funkar om den vuxne envisas med att ta pytte/jättesteg)
fickråtta - virkad fingerdocka som bodde i fickan och bara kom fram i nödfall, särdeles gnällig personlighet, högt älskad
improviserade rimsagor - alltid med samma inledning och samma huvudperson(det räcker med att kunna den första versen utantill, sen får man hjälpas åt vartefter)
sånger med många verser
alla gissa- och ordlekar
Följa John
Om man har gott om tid : Förstenad (alltså leken), Kom alla mina kycklingar etc- strängt taget alla lekar som innebär förflyttning framåt
att gå efter karta och kompass kan fungera väldigt bra

Tackar oxå många bra tips!

//J

 

[joru]

Det är lugnt. Jag är van att vara dålig mamma ;-)

Promenaden upplevs som tråkig för att barnet ifråga hellre vill spela dataspel inomhus och för att hon ärvt en viss tjurighet av sina föräldrar och har en förmåga att snacka omkull även vuxna redan i dessa unga år. Hon låter sig helt enkelt inte "luras" att ha roligt om hon bestämt sig för att ha tråkigt. Och som familj accepterar vi inte att låta det gå ut över hela familjen. Ibland tvingar vi faktiskt barnen att göra saker de inte vill, eftersom vi vet av egen erfarenhet (både av de egna barnen och genom egna barndomsminnen) att de högst troligt kommer att ha jättekul bara man väl kommer ut och iväg.

Gud, det låter som om vi är värsta gestapofamiljen som tvingar barnen att gå på led utan att ens sjuknga "Ut i skogen ska vi gå", men faktum är att vi oftast har väldigt roligt hela hela vägen, leker kurragömma och hoppar på ett ben och tittar på myrorna och lär barnen naturvett. Det är bara ibland det skär sig.

Nu är jag med på vad du menade...förstår bättre....

//J

 

[seobserver]

Samla ord och prylar fungerar under både trista bilfärder och när det blir trist i spåret, vådligt svårt med plocka om man är 1 km från backen, jag vet!
Men ibland blir det som //J säger så att övningen får ändras efter Prinsens/princessans pipa. Fika och korvgås före hemgång utan pappas koja....
Tror inte alls att du kör nån Gestapostil. Med barn uppstår ständigt nya "överaskningar" det tillhör åldern.
Här har kommit många bra och praktiska tips men en grej som jag fick lära mig av en ennan Strövarledare var att se skogsturen ur småbarnets perspektiv. Vi gjorde en S/V videofilm ur 1m perspektivet och se därefter tänkte vi ledare om rejält....Kortare ben och bökigare kläder ingick även i tänket...Till dumma vuxna hann vi inte...
//J

 

[Martin Fjäderlätt]

Suverän tråd!
Jag antecknar och spar tills det är dags för längre marscher. För tillfället tycker jag att det viktigaste är att sonen får "smaka" på friluftslivet genom att knata, klättra och snubbla som han vill, och sen sitta på ett liggunderlag och fika.
"Förflyttning" är ju ett vuxenpåhitt.

(Sen håller jag med om att det nog är ganska normalt att friluftsintresset försvinner i tonåren. Har man som förälder gjort ett bra förarbete kommer det antagligen tillbaka.)