Jag var ca 12 år, och första natten på vintern skulle ske i vindskydd efter ca 5 km vandring.
Jag hade fått låna en "vintersovsäck" som den kallades , dunsovsäck, den var av norskt fabrikat, men det som hände var inte norges fel...
Eftersom det var skralt med maten hemifrån så fick jag en konservburk burk av försvarets Risotto, jag åt med glädje direkt ur burken med en sked, ska du inte värma den frågade de andra, näää, vad är det för larv sa jag, och tänkte att de skulle nog se mig som en hårding nu såklart...
Minusgrader var det, kommer inte ihåg hur många det var, men kallt var det tyckte jag.
Så kom då sena kvällen när vi skulle sova, jag kröp ner i sovsäcken nöjd med dagens bedrifter, jag ville ju visa mig duktig inför de andra vana utekamraterna som såg väderbitna ut o berädda att bestiga Matterhorn från den svåraste sidan vilken minut som helst...
Men hur jag än försökte inbilla mig att det var varmt i sovsäcken så var det inte varmt i sovsäcken, jag frös som en hund !
Skakande av köld tittade jag på de andra, de snarkade gott i sina säckar, de verkade inte frysa, konstigt tänkte jag, det kanske är för att jag inte är van...jag vågade inte väcka de andra för att be om hjälp, då hade dom nog blivit sura och kanske inte ville ta med mig någon mer gång.
Huttrande genomled jag natten som aldrig verkade ta slut, och som för att testa mig ordentligt så ville han däruppe att jag skulle ha en ordentlig halsbränna också....illamående, ....risotton tänkte jag, den var jävligt kraftig, den skulle väl va det för hungriga stridande soldater...så där låg jag o glodde upp i taket o lyssnade ömsom på snarkningarna från de andra och sjöns sjungande sprickor i isen som pågick...eller halvsittande för att inte spy,....behöver väl inte säga att någon sömn blev det inte den natten...
Nästa morgon så frågade en kamrat om jag sovit gott ?, joo sa jag, det var jättehäftigt att man kunde sova ute på vintern utan att frysa.....och tack föressten för risotton, den var jättegod...det ska bli kul att få vandra med ut fler gånger sa jag...
Efter en längre tid så kollade jag upp det där med sovsäcken, det måste ju va nåt fel på den tänkte jag, eller gjorde jag fel på nåt sätt... jo det var så att säcken var sydd som en säck, med dunet löst fyllt i hela, så man var tvungen att skaka o fördela dunet jämt i den, jag mindes att tyget var så tunt den frusna natten...dunet låg väl i en hög någonannanstans....varför sa ingen det då tänkte jag, det sa nog någon men jag visste nog inte vad de menade så jag skakade o fluffade nog inte riktigt som man skulle....
Än idag skakar jag o fluffar upp min sovsäck mer än man behöver,frugan brukar skämta med mig då o säger, Peter , bäddar du för natten ???, ..... och tabletter för halsbränna ser jag lika viktigt som maten som är med på färden...