Materialet spelar ingen roll
BKC; sa:
Då är min fråga om en kolfiberpaddel är farligare än en paddel av glasfiber eller trä.
Svar nej. I alla fall vad jag vet. Det elektrostatiska fältet som orsakar blixturladdningen byggs upp oavsett eventuella master, paddlar eller annat. Överslag (=blixtnedslag) inträffar när fältstyrkan blivit tillräckigt hög. Fältstyrkan beror av potentialen i åskmolnet och avståndet till närmsta punkt. Eftersom åskmolnet (jonbildningen) är sådär 2-3 km upp (?) gör några meter mast eller liknande ingen större skillnad i fältstyrka.
(Exempelvis kan blisten slå ned i ett träd som står intill en metallyktstolpe om trädet är några meter högre. Sannolikt blir det iofs därefter ett överslag till lyktstolpen.)
Med en metallpaddel blir den sträckan 'kortsluten'. Med lite fukt på ytan av en glasfiberpaddel blir skillnaden försumbar skulle jag säga (utan att räkna på det). Så även om du har en metallpaddel påverkas fältstyrkan marginellt, eftersom sträckan i paddeln är så kort i förhållande till sträckan i luften.
"Pirr i paddeln" kan bero på ökad fältstyrka, och jag skulle nog ta det som ett kraftigt varningstecken. Ett annat varningstecken skall visst vara att håret reser sig, men det väl ganska ovanligt i Sverige? Håret är väl oftast blött av regn (eller under huva/mössa) och klistrat på huvudet skulle jag gissa.
På öppet vatten skulle jag nog trots ovanstånde diskussion om jord/vattenströmmar allvarligt fundera på att gå överbord! Finns inget annat i närheten som är högre är sannolikheten att blixten slår ner i just mig, om fältstyrkan är tillräckligt hög. Och hur vet man det...?
Stilla vatten (då man alltid är högsta punkten) under ett åskväder är väl inte så sannolikt, men vågor är nog ingen hit det heller, för då riskerar man ju verkligen att bli 'höjdpunkten'.
Kontentan för min del är att ha koll på vädret och se till att inte vara ute på vattnet när det finns risk för åska/blixtnedslag. Är jag ute och det börjar dra ihop sig, så gäller det att komma nära land så fort som möjligt.
Prio ett är då att inte vara högsta punkten, prio två att minska ytan mot marken.
Sitta med benen i kors var nytt för mig; jag har hört att man ska sitta på huk med fötterna ihop. Man orkar väl sitta längre med benen i kors, plus att man väl kommer lite lägre. Å andra sidan blir väl kontaktytan mindre om man sitter på huk.
Bra kompromiss kanske är att sitta med benen i kors till att börja med, men om man känner att det börjar 'pirra i kroppen' kan man sätta sig på huk men fortfarande försöka vara så låg som möjligt. Finns en sannolik nedslagspunkt bör man förstås minimera sin utsträckning radiellt ut från denna.
Sittunderlag? Mja, återigen så är väl sannolikheten för regn, dvs blött sittunderlag, stor, och då spelar nog inte sittunderlaget någon större roll. Strömmen kommer att krypa upp på sittunderlaget.
Vilt spekulerande
Kalle G