Hej
Under en av våra turer under förra säsongen utbröt en form av ”myteri” under en skridskotur. Gruppen följde inte efter ledaren utan valde en egen väg runt ett tunnis-område som ledaren valde att åka över.
Händelseförlopp
Samling i södra änden av sjön, stabil is på dryga 10 cm.
Ledaren samlade gruppen (15 deltagare) och åkte iväg på ett medsolsvarv, efter några 100 m kommer man fram till tunnare is på runt 5 cm. Man åker landnära på led förbi området och kommer senare fram till stabilare is.
På tillbakavägen stöter man på samma tunisområde på andra sidan av sjön, här är det ännu lite tunnare men lite stabilare längre ut från land. Ledare åker ut och några deltagare följer med, deltagarna som följer med ut på tunnisen stannar, pikar och tycker det är för tunt och backar tillbaka till den stabilare isen där resten av gruppen står och avvaktar.
Ledaren står nu 50-100 meter ut på tunnisen och tycker att gruppen ska följa med ut. Men i gruppen tar en för dagen icke tjänstgörande ledare initiativ och leder gruppen en annan väg runt det tunna området.
Ledaren väljer att själv fullfölja sitt vägval och åker själv rakt över det tunnare området (c:a 1 km), övriga gruppen åker runt området och anträder utgångsspåret med strandnära åkning tillbaka över tunnisen.
För de med tillgång till Skridskonätet kan studera färdspår här:
http://www.skridsko.net/skridskonet/fardspar/tracks.phtml?ID=3164
Vid återkomsten uttrycker den ordinarie ledaren missnöje om myteri och ”olydig” grupp, men det blir ingen större affär av det hela.
Vem gjorde fel? Vem gjorde rätt?
Vad kan man lära av det inträffade?
/Anders
Under en av våra turer under förra säsongen utbröt en form av ”myteri” under en skridskotur. Gruppen följde inte efter ledaren utan valde en egen väg runt ett tunnis-område som ledaren valde att åka över.
Händelseförlopp
Samling i södra änden av sjön, stabil is på dryga 10 cm.
Ledaren samlade gruppen (15 deltagare) och åkte iväg på ett medsolsvarv, efter några 100 m kommer man fram till tunnare is på runt 5 cm. Man åker landnära på led förbi området och kommer senare fram till stabilare is.
På tillbakavägen stöter man på samma tunisområde på andra sidan av sjön, här är det ännu lite tunnare men lite stabilare längre ut från land. Ledare åker ut och några deltagare följer med, deltagarna som följer med ut på tunnisen stannar, pikar och tycker det är för tunt och backar tillbaka till den stabilare isen där resten av gruppen står och avvaktar.
Ledaren står nu 50-100 meter ut på tunnisen och tycker att gruppen ska följa med ut. Men i gruppen tar en för dagen icke tjänstgörande ledare initiativ och leder gruppen en annan väg runt det tunna området.
Ledaren väljer att själv fullfölja sitt vägval och åker själv rakt över det tunnare området (c:a 1 km), övriga gruppen åker runt området och anträder utgångsspåret med strandnära åkning tillbaka över tunnisen.
För de med tillgång till Skridskonätet kan studera färdspår här:
http://www.skridsko.net/skridskonet/fardspar/tracks.phtml?ID=3164
Vid återkomsten uttrycker den ordinarie ledaren missnöje om myteri och ”olydig” grupp, men det blir ingen större affär av det hela.
Vem gjorde fel? Vem gjorde rätt?
Vad kan man lära av det inträffade?
/Anders
Senast ändrad: