Ibland när jag stressar på kontoret, trängs i tunnelbanan eller får Falling Down-vibbar i en alldeles för välbesökt livsmedelsaffär brukar jag vilja lyssna på sådant som inger samma känslor som jag får när jag är ensam ute i naturen. Något lugnt och vackert men med en smygande dramatik och mellankoli. Då brukar valet allt som oftast falla på Loscil som är en artist som gör svävande, suggestiv och repetetiv elektronisk ambientmusik. Utifrån album- och låttitlar kan man se att han ofta inspireras av havet vilket jag också tycker märks i musiken. De gånger jag suttit ensam på klippor på skärgårdsöar och stirrat in i morgondimmorna har känslan varit väldigt mycket som Loscil låter.