Mt Everest-vandring

[Harry47]

Jag reser till Nepal i slutet av mars för min tredje vandring i Khumbudalen vid Mount Everests fot. Jag vandrar i egen regi, utan bärare och guide, i bästa fall ända till baslägret, och kommer att vara i bergen hela april. Fler som umgås med liknande planer?

 

[Yoka]

Hej Harry47
Ja, jag är på väg till Lukla och den regionen.
Har klivit upp på Island Peak april 2012, och nu tänkt mig Ama Dablam. Men fick ett samtal från Nepal, dem som arangerade tidigare till Island Peak.
Det skulle kosta mig 7200.dollar att kliva upp på AmaDablam... Tycker nog att det är lite för dyrt
Berget är underbart men mycket teknisk.

Så det blir nog Trekking istället, eller om jag hittar billigare alternativ.
Jag har tänkt mig flyga dit runt den 15.april, och tillbringa tiden till den 14.Maj
Så jag har inte bestämt vägen eller dyligt. Men att få bestiga ett berg skulle vara kul.
Ska nog inte släpa med mig mina optik denna gång, lite för tunga.
Jag bär alltid min egen rygga.
Behöver man inte en guide, eller är det jag som uppfattat fel att det alltid ska en följa med?

 

[Harry47]

Ama Dablam är något helt annat än Island Peak, rent klättertekniskt och med tanke på risker och allt annat, och kostar mycket mer, liksom andra höga berg.

För något år sedan lämnade turistorganisationen i Nepal in ett förslag till parlamentet om guide-/bärartvång för alla turister i bergen, även Everesttrekken, men det sista jag läste om detta var att ärendet sköts upp på obestämd tid. Möjligen har man guidetvång i mer svårorienterade områden där turister annars riskerar att gå vilse eller utsättas för otrevligheter.

Du är alltså inte tvungen att ha guide för vanlig vandring och de lägre bergen (i stor sett under 6000 m, gratisbergen). Om du ska tillbaka till Khumbudalen så kan du ju vägen eftersom du har varit längst in i Chukkungdalen och Island Peak, så du behöver ingen guide för att hitta dit. Sedan är det naturligtvis tryggt att ha guide om något skulle inträffa, sjukdom eller skada. Vandrar man ensam så är man ensam, och kan bara hoppas att någon ändå hjälper en om det behövs.

Jag har hittills vandrat helt solo, utan någon hjälp, och tänker göra så även denna gång. Möjligen hyr jag en bärare över dagen om någon av de höga stigningarna blir mig övermäktig (jag är 65 år).

 

[Aleec]

Det var väl i höstas förslaget kom in efter att en belgisk tjej blivit rånad och halshuggen i någon av de mindre välbesökta nationalparkerna. Men det blev nog inget mer med det.
Det var inga problem att skaffa tillstånd och så själv när jag var där i november.

Om ni inte besökt det innan måste vi gå över passet Renjo La. Bästa utsikten på hela min vandring.

 

[Harry47]

Renjo La

Jag har hört mycket positivt om vandringen från Gokyo via Renjo La till Thame och Namche.
Inte för att jag tror att jag orkar (med ryggsäck), men ändå:
Är det lätt att hitta från Gokyo till passet; sträckan är ju inte lika väl upptrampad som andra leder? Hur är det från passet till första övernattningsstället? Sedan vidare; lättorienterad, eller?

 

[Aleec]

Vi bodde natten innan i Gokyo och därifrån ser man ganska långt upp mot passet och kan se vägen. Dessutom var det så pass upptrampat att det inte var några problem att hitta. Det kommer antagligen gå guidade grupper samma dag som er och då är det bara att se vart dom går. Annars kan man be någon från Gokyo att visa er vägen om ni skulle bli osäkra men det borde som sagt inte va några problem. Vi vandrade Jiri - Namche - BC - Cho La - Renjo La utan guide och hade inte några problem att hitta vägen.
Sen ska jag låta det va osagt hur det är senare/tidigare på säsongen om det ligger snö men det är ju en annan sak.
Min reseberättelse från Nepal kommer snart upp här: http://axelbengtson.wordpress.com/

Vi vandrade för övrigt med ryggsäck och det gick bra.

 

[Aleec]

Reseberättelse från vandringen ligger nu uppe här: http://axelbengtson.wordpress.com/turer/nepal-2012/
Jag svarar gärna på frågor om ni vill veta något mer om turen eller logistiken runt den.

 

[Harry47]

Tack, Aleec ...

... för en trevlig berättelse och bilderna!
Att efter EBC gå via Dzongla och Cho La till Gokyo, och efter några dagar där över Renjo La, är väldigt lockande, men jag vet inte om det är något som en då nästan 66-åring klarar utan bärhjälp; viljan och envisheten är starkare än fysiken. Jag får väl se hur det känns när jag är där om två månader, och kanske anställa bärare för de jobbigaste stigningarna.
Min då 22-årige son gick över Cho La för nio år sedan, åt samma håll som du, så jag har fått information av honom. Hur upplevde du den branta nedstigningen från passet ner till dalen? Var vandringen över glaciären (mot Gokyo) besvärlig; det sägs vara mycket smältvattensjöar där numera som gör vandringen besvärligare än förr? (Att runda glaciären är ett alternativ, eller att efter EBC gå ned till Phortse och sedan uppför hela Gokyodalen.)

 

[Nettchen]

Tvång på guide/bärare?

Hej.
Snubblade också över det du sa, att du vill gå själv. Jag gick i höstas där och våra guider sa att det nu var förbjudet att gå utan guide (minns inte om det även gäller bärare). Sen träffade vi en västlänning som hade löst detta i och med att han själv hade certifierat sig till guide. Han intygade samma sak (att det nu alltså är krav på det). Men vad vet jag...
Lycka till.

 

[Harry47]

Jag hoppas inte det

Som jag nämnde tidigare gick inte turistorganisationernas önskan om guidetvång även i Khumbu-Everestområdet igenom, vad jag vet, och Aleecs vandring utan guide i höstas tycks bekräfta det. Sedan är det helt säkert så att de certifierade guiderna vill att det ska bli obligatoriskt, och att det ska vara certifierade och inte vilka arbetslösa som helst, för det skapar arbetstillfällen för dem. Jag hoppas i alla fall, att detta är anledningen till att de sprider ryktet att det är guidetvång.
Det skulle kännas väldigt dumt om jag skulle vara tvungen att ha en guide som skuggar mig när jag stannar någon vecka hos de familjer som jag känner i Khumjung, eller i Namche eller Dingboche för att strosa runt där och i grannbyar några dagar.
Jag vill minnas att departementet svarade, att man i stället för guidetvång skulle förbättra ledmärkningen där den inte är tillräckligt bra, för att minska risken att folk går vilse.
En sak som jag tyckte var lite mysko, var att jag vid mina båda vandringar fick ett TIMS-kort (registreringskort som mitt hotell ordnade) avsett för grupptrekkare (blått kort, med en trekking agency´s telefonnummer) trots att de visste att jag skulle vandra ensam. (Det finns ett grönt kort för Free Individual Trekkers.) I poliskontrollen i Lukla frågade de om jag går utan guide/bärare, och jag sa ja. "Maybe in Namche" sa han och önskade mig god tur. I nationalparksentrén eller poliskontrollen i Namche var det inga frågor om guide.
Fler som vet något om detta?

 

[Aleec]

... för en trevlig berättelse och bilderna!
Att efter EBC gå via Dzongla och Cho La till Gokyo, och efter några dagar där över Renjo La, är väldigt lockande, men jag vet inte om det är något som en då nästan 66-åring klarar utan bärhjälp; viljan och envisheten är starkare än fysiken. Jag får väl se hur det känns när jag är där om två månader, och kanske anställa bärare för de jobbigaste stigningarna.
Min då 22-årige son gick över Cho La för nio år sedan, åt samma håll som du, så jag har fått information av honom. Hur upplevde du den branta nedstigningen från passet ner till dalen? Var vandringen över glaciären (mot Gokyo) besvärlig; det sägs vara mycket smältvattensjöar där numera som gör vandringen besvärligare än förr? (Att runda glaciären är ett alternativ, eller att efter EBC gå ned till Phortse och sedan uppför hela Gokyodalen.)

Kul att det uppskattas!
Jag upplevde inte passen som jobbigare än Kala Pathar. Antagligen delvis eftersom jag var bättre acklimatiserad vid passen men dom är inte mycket tuffare än. Lite svårt att beskriva något som är relativt. Som du skriver finns ju alternativet att gå ner till Phortse eller ta bärare över passen. Men jag tror att om man orkat sig upp till EBC och kanske Kala Pathar orkar man göra passen.

Nedstigningen från Cho La var antagligen det enda ställe under vår vandring det var lite besvärligt. På vissa små partier var det grus som rullades ganska lätt men det var inte värre än att vi fick sätta ner handen i backen någon gång. Tar man det bara varsamt ska det inte va några problem. Sen blir det antagligen lite svårare om det är snö eller regnar, vi hade torr barmark.
Vandringen över glaciären gick smidigt. Sjöarna var frusna men vi passerad aldrig över dom och jag tror inte det skulle varit svårare att passera glaciären om dom varit öppna. Det är lite som att gå i ett grustag ungefär. Men även där är det välbesökt med folk och det var en ganska tydlig stig vi kunde följa. Så att runda glaciären för att den skulle vara svårkorsad tror jag inte kommer behövas.

Jag upplevde det som att guideboken jag köpt från förlaget Cicerone beskrev det mesta värre än vad det var. Det är ju vandring det handlar om, aldrig någon klättring så länge man håller sig till stigarna och använder man sunt förnuft är det inte farligt någonstans. Vad gäller att vandra utan guide var det som sagt inte några problem. Diskussionen var som störst månaderna innan jag åkte ner i november. Jag fick för övrigt det gröna TIMS-kortet. Däremot var det många guider i området som tyckte vi var dåliga turister som inte använde sig av guider och gav dom pengar och jobbtillfällen. Men inga problem vid några poliskontroller, varken de jag passerade själv eller med folket jag vandrade med.

 

[Yoka]

Jag fick också lite gnäll om mitt bärande av ryggsäcken. Dom tycker att man ska ha bärare plus guide.
Jag sa bara att det var Helium i ryggan och flinade, vet inte om dom förstod ironin. Guiden gjorde det i.a.f
Kan inte bara förstå varför man är tvingad till en figur som går framför en om man vill läsa karta och gå sin egen väg, och inte en tur som dom lägger upp.
Tror jag kommer att gå utan guide, och bära, det orkar jag själv.