På min senaste PT-timme, som också blev min sista, nämnde jag oförsiktigt att jag har svaga fotleder. Tränaren sa åt mig att ta av mig skorna och till min fasa märkte jag att han försökte engagera mig i något slags balansträning. När jag gång på gång satte ned foten sa han åt mig att inte göra så, utan parera, och jag förklarade att det klarar jag inte; jag gör fel därför att jag inte kan göra rätt. Jag har mer eller mindre gett upp, eftersom jag bara mår dåligt åt att misslyckas jämt.
Han menade att det var fel inställning, men avbröt diskussionen rätt fort, han var tämligen arg.
Nu har åtminstone sju sjukgymnaster och tre tränare varit på mig om min
dåliga balans, men varför vågar ingen säga sanningen - att den är så dålig att den inte går att träna upp? Jag skulle inte ta illa upp, utan bara känna lättnad. För den som inte kan/vill se eller förklara en så enkel sak har jag inget förtroende.
För några år sen gjorde jag en del test hos en annan PT. I balanstestet misslyckades jag totalt - jag skulle t ex stå på ett ben med slutna ögon, men tappade balansen direkt. När jag nämnde min dåliga balans för en bekant, som händelsevis är leg. sjukgymnast, sa han att den perfekta övningen är att balansera på ett ben med slutna ögon, alltså precis det jag inte kunde. Jag har misslyckats tusentals gånger, men alla jag testat på står i minuter utan att röra sig.
Det ledde inte till att han föreslog några steg på vägen, utan han sa bara att man ska "våga misslyckas", vilket jag redan är expert på.
Nu har jag gått hos den här tränaren i 4 år, vilket är en lång tid. På sistone har jag märkt att det inte händer något nytt, och han kommenterade detta faktum själv - så han indirekt uppmanade mig att sluta gå hos honom. Ska jag nå längre, och t ex klara övningar
som engagerar flera muskler, behöver jag redskap (t ex stång) och maskiner, som jag naturligtvis inte äger.
Jag kom in på träning för 8 år sen efter en trafikolycka, och det var nödvändigt; jag hade skadat och försvagat muskler på den sida där jag föll vid kollisionen. Sen har jag fortsatt men idag vet jag knappt varför jag tränar alls. Jag har rätt kraftiga lår och ett par sjukgymnaster har kommenterat mina benmuskler. Men vad ska jag med dem till? Jag springer rätt mycket, kanske fyra mil i veckan,
och känner mig ofta tung i benen -är inte bara dessa muskler i vägen?
När jag var som bäst att springa, i 40-45-årsådern, tränade jag inte styrka alls, och mådde väldigt bra. Jag tänker fortsätta att springa så länge det är skönt och inte går patetiskt långsamt, men jag vill gärna ha lite mer kraft i löpningen. Så kanske jag ska kontakta en PT som specialiserar sig på löpning, för ett par träffar.
Han menade att det var fel inställning, men avbröt diskussionen rätt fort, han var tämligen arg.
Nu har åtminstone sju sjukgymnaster och tre tränare varit på mig om min
dåliga balans, men varför vågar ingen säga sanningen - att den är så dålig att den inte går att träna upp? Jag skulle inte ta illa upp, utan bara känna lättnad. För den som inte kan/vill se eller förklara en så enkel sak har jag inget förtroende.
För några år sen gjorde jag en del test hos en annan PT. I balanstestet misslyckades jag totalt - jag skulle t ex stå på ett ben med slutna ögon, men tappade balansen direkt. När jag nämnde min dåliga balans för en bekant, som händelsevis är leg. sjukgymnast, sa han att den perfekta övningen är att balansera på ett ben med slutna ögon, alltså precis det jag inte kunde. Jag har misslyckats tusentals gånger, men alla jag testat på står i minuter utan att röra sig.
Det ledde inte till att han föreslog några steg på vägen, utan han sa bara att man ska "våga misslyckas", vilket jag redan är expert på.
Nu har jag gått hos den här tränaren i 4 år, vilket är en lång tid. På sistone har jag märkt att det inte händer något nytt, och han kommenterade detta faktum själv - så han indirekt uppmanade mig att sluta gå hos honom. Ska jag nå längre, och t ex klara övningar
som engagerar flera muskler, behöver jag redskap (t ex stång) och maskiner, som jag naturligtvis inte äger.
Jag kom in på träning för 8 år sen efter en trafikolycka, och det var nödvändigt; jag hade skadat och försvagat muskler på den sida där jag föll vid kollisionen. Sen har jag fortsatt men idag vet jag knappt varför jag tränar alls. Jag har rätt kraftiga lår och ett par sjukgymnaster har kommenterat mina benmuskler. Men vad ska jag med dem till? Jag springer rätt mycket, kanske fyra mil i veckan,
och känner mig ofta tung i benen -är inte bara dessa muskler i vägen?
När jag var som bäst att springa, i 40-45-årsådern, tränade jag inte styrka alls, och mådde väldigt bra. Jag tänker fortsätta att springa så länge det är skönt och inte går patetiskt långsamt, men jag vill gärna ha lite mer kraft i löpningen. Så kanske jag ska kontakta en PT som specialiserar sig på löpning, för ett par träffar.