Meter i sekund!

[SafeSurfer]

Jan Fasting norrmannen som vid denna tidpunkt var en av världens bästa all-round kanotister.

Berättade att han paddlat i full orkan, enl väderrapport över 60m/s. Han påstod att han kände att det gick att behärska kajaken, men det var värre med hans bil som från parkeringen blåst in i skogen trots åtdragen handbroms.

/Ingvar

Att Björn då var vi där igen ang val av verktyg. Visst kanske en Grönlandsplanka skulle fungera lite lättare att hantera när det blåser byigt och lite värre, men skillnaderna är ju bara att jag skulle kunna plussa på några minuter ytterligare på vad orken mäktar och då föredrar jag ju givetvis den paddeln jag älskar framför en irritationsskapande planka som jag vantrivs med och då föredrar jag att kortar ned turen en smula liksom du kanske föredrar din planka då du skall göra något annat när ett annat verktyg vore lämpligare rent teoretiskt. Ett tips är kanske att hyvla till en planka i sjödränkt Ek. Kanske Wasa-museet har någon stump att låna ut. Ligger säkert stadigt i näven och har åldern och mystiken inbyggt ;-)

Det jag ville medvetandegöra för andra är att det inte är automatiskt så att den ena vindriktningen är att föredra framför den andra. Alla riktningar har sina pluss och minus, men det jag var lite överaskad över till en början var just att jag var så svag i att hålla runt paddeln i just medvinden till skillnad mot motvind då paddeln blåser in i handgreppet.

Och jag kanske skall förtydliga just att detta problemet med att hålla i spaden är just bara ett teoretiskt problem då det inte går att paddla i de vindstyrker som problemet uppstår i och i övrigt går det alldeles utmärkt att nyttja en traditionell paddel.

/Kåre

"Jan Fasting norrmannen som vid denna tidpunkt var en av världens bästa all-round kanotister.

Berättade att han paddlat i full orkan, enl väderrapport över 60m/s. "

Nu måste någon ha blandat ihop m/s och knop för jag kan inte tro att någon paddlar i 60m/s. Jag kan inte ens föreställa mig 60m/s.

 

[Erik Barkefors]

"Jan Fasting norrmannen som vid denna tidpunkt var en av världens bästa all-round kanotister.

Berättade att han paddlat i full orkan, enl väderrapport över 60m/s. "

Nu måste någon ha blandat ihop m/s och knop för jag kan inte tro att någon paddlar i 60m/s. Jag kan inte ens föreställa mig 60m/s.

Ja - det låter onekligen som en prestation...

Har seglat i stormvindar med full besättning och bra stormsegel och en gång lyckades vi inte kryssa igenom Lundasundet vid Arkösund trots att vi till slut bröt seglingen och tryckte på även med motorn.

 

[kajaken_yahoo.com]

60 m/s? Och hur stor var gäddan?

Det är klart att ingen har paddlat i 60 m/s. Påståendet är absurt. Det är med vindstyrka precis som med storleken på den fångade fisken, den växer med tiden...

hälsningar Jens

 

[rija]

24,5-28,4 m/s Storm Träd rycks upp med roten, betydande skador på hus

28,5-32,6 m/s Svår storm Stora skador på bebyggelse och växtlighet

32,7- m/s Orkan Omfattande och allvarliga skador på bebyggelse, skog och annan växtlighet.

60 m/s? Enligt Wikipedia och beskrivningar av tropiska cykloner krossar vindstyrkor som dessa allt i sin väg och lämnar total förödelse efter sig. Allt utom en VKV-kajak såklart med en norrman i...

 

[Kal-P-Dal]

Har seglat i stormvindar med full besättning och bra stormsegel och en gång lyckades vi inte kryssa igenom Lundasundet vid Arkösund trots att vi till slut bröt seglingen och tryckte på även med motorn.

Om besättningen är full kan Lundasundet vara lurigt...

 

[Erik Barkefors]

Om besättningen är full kan Lundasundet vara lurigt...

Vi var nog nyktra så dags ;-)

 

[K-Anka]

OK ut ur sandlådan och till mera sakliga reflektioner.

Jag har ju förmånen att paddla med en kamrat som växlar mellan att nyttja en A1 med E-paddel och en Greenlander med GP och vi har paddlat i vindar som varit på gränsen till vad som är teoretiskt möjligt och han har inga bekymmer att hantera någodera av sin utrustning.

Vi har diskuterat frågan många gånger ang just val av verktyg och han gillar bägge konsepten och vill inte välja antingen eller vilket har min fulla respekt och förståelse.

Något i alla fall som jag noterat är att han håller en lägre marchfart i sin GP mundering än sin E. Vilket förvisso inte jag bryr mig ett skvatt om men jag har även noterat att han lägger gärna kraften senare i paddeltagen än vad jag gör som lägger mera energi i början av taget.

Jag påpekade detta för honom och föreslog att han skulle testa på att nyttja en av våra nyare paddelmodeller med ställbar vridning som just har smalare blad och nästan lite GP-stuk dvs lite av en kompromiss mellan de båda sorterna och som går att nyttja till bägge teknikerna och kajakerna. Denna paddel passade honom ypperligt medan jag inte trivs med denna paddel då jag gärna växlar till hög paddelföring med kraften initialt vilket gör att paddeln vobblar en aning, vilket är irriterande för mig.

Å andra sida så var jag ute och paddlade jämsides med en bekant som körde med vinge och det kändes som vi hade bra flyt jämsides i marchfart, men då vi körde några rusningar på prov, så ryckte han ifrån medan jag inte hade fäste(dålig vallning eller lite gröt?). Hur som så känner jag ju själv att paddeln inte biter när jag tar i för fosterlandet fast å andra sidan vill jag ju ha en paddel som fungerar även i andra lägen än fullgas och går jag upp i bladyta så blir det lite struligare när vinden är byig som vi redan har konstaterat.

Hur som så är de ju i slutänden ett personligt val som färgas av olika behov hos individen och man får ju göra ett val där alla prioriterar olika.

Nu är jag ju i samklang med min utrustning och alla förändringar känns som av ondo och jag kan tänka mig att det måste vara det samma för tex en musiker som byter mellan olika instrument. När både kropp och utrustning är i harmoni så får ju paddlingen en djupare dimension rent andligt vilket ger en kraftig berusning och ett välbefinnande som jag har svårt att vara utan. Jag ja erkänner att jag blivit paddelnarkoman, men fördelen med denna drog är att den stärker psyke och fysik snarare än bryter ned.

Att andra väljer andra kajakmodeller och paddlar har jag full förståelse för och de upplever säkert samma rus och välbefinnande när harmonin uppstår.

Ang Fastings bravader så skiter jag väl i om de är sant eller kryddat en aning och lite till, men helt klart är det en bra historia och utan tvivel har jag sett med egna förbluffade ögon hur denne kajak-ekvilibrist hanterat en kajak på sådant sätt att naturlagar verkar göra undantag för somliga, så garva ni eller tvivla. Underhållna blev ni kanske vilket som?

/Kåre

 

[Trikåmannen]

K-Anka:
Ny smalare paddel nästan grönlandsstuk - du gillar hög paddelföring...
Jag hänger inte riktigt med. Grönlandspaddel paddlas ju till största delen med hög paddelföring. Bara att händerna hålls mer ihop så man inte lyfter dem lika högt som med en plattpaddel.

Sen är såklart tekniken viktigare än råstyrkan. Det märkte jag tydligt förra veckan på forspaddlingskursen: Så länge jag hade ett bra isätt, bra drag och bra rytm gick det lätt mot strömmen jämfört med om jag tryckte på som bara 17.


En bonus som visar betydelsen av teknik:
http://www.youtube.com/watch?v=HvihMdQ6D3E&feature=plcp

 

[Teknikern]

Hur som så är de ju i slutänden ett personligt val som färgas av olika behov hos individen och man får ju göra ett val där alla prioriterar olika.

Just precis, och sen kan man ju nörda in absurdum utan att det blir ett dugg bättre. Jag har nördat färdigt, jag köpte ju en Hobie som jag både kan paddla, trampa och segla och det har ju sina skäl. Jag har en förstörd axel-nacke så jag kan inte paddla så länge utan att få ont, då övergår jag till att trampa och är det rätt förutsättningar så seglar jag också gärna. Att det blev en sit-on-top beror på att jag nästan alltid paddlar själv och inte tar mig upp i en vanlig kajak om jag skulle gå runt. Dessutom har den ju ett "lastdäck" bak som rymmer min dykrigg så för mina behov är den helt perfekt, det bästa av två världar kan jag säga. Visst, en kompromiss är det ju delvis iom. att det blir lite skvättigt och större vindfång och lite "pråmigare" men fördelarna överväger nackdelarna med hästlängder för mig.

 

[Salta-K]

........ När både kropp och utrustning är i harmoni så får ju paddlingen en djupare dimension rent andligt vilket ger en kraftig berusning och ett välbefinnande som jag har svårt att vara utan. Jag ja erkänner att jag blivit paddelnarkoman, men fördelen med denna drog är att den stärker psyke och fysik snarare än bryter ned.

..... upplever säkert samma rus och välbefinnande när harmonin uppstår.

/Kåre

Vi paddlare pratar gärna om vindstyrka, kajakmodell, paddelform, paddlingsteknik, klädval, olika utrustningsdetaljer...... men vi talar ytterst sällan om det fina och väsentliga med medveten närvarokänsla i nuet. - Men Kåre uttrycker det så tydligt och sant när han skriver om djupare dimension med välbefinnande och harmoni. -Där uppmärksamhet i det innevarande ögonblicket gör paddeln och mig själv till en sammanhängande enhet. Omvärlden finns inte just då. Jag är medkännande i stunden och uppskattar till fullo min kajak och paddel utan att fundera på att byta upp mig. - Jag vill 'jobba' vidare på detta. Vara nöjd med min utrustning och de lugna vindstyrkorna och istället låta mig fördjupas i de åtråvärda kajaktillstånden.

 

[Teknikern]

vi talar ytterst sällan om det fina och väsentliga med medveten närvarokänsla i nuet. /QUOTE]Nej diskussionerna tenderar nästan alltid att vara om värsta, bästa, häftigaste osv. Jag paddlar ju hela året och det är av två anledningar, hålla kroppen i trim och för upplevelsen. Jag har suttit och fikat på ett drivande isflak med kajaken som ryggstöd medan ett lastfartyg passerade nästan framför fötterna på mig, jag har paddlat i 3-metersvågor och styv kuling, jag har paddlat åar, sjösystem och långfärd över öppet hav men kan man kalla det äventyr? Nej inte alls, det är bara olika sätt att uppleva nuet. Att paddla är att söka harmoni, bli ett med naturen, uppleva och bara vara, iallafall för mig.

 

[K-Anka]

För att återknyta till vindens renande ängel som stundom smeker oss varsamt eller bryskt med fast hand.

Bara för att trotsa mina fördomar så konkade jag ned en SeaPearl till bryggan med en GP i fre-eftermiddag. YR utlovade 7-8m/s (norrmän går ju inte att lita på), men lite fläktade det och förutsättningarna verkade bra för lite referens på hur grejerna fungerar kontra vad jag normalt paddlar.

Första fördomen besannades då jag trots Rh+ inte hade tillräckligt långa schimpansarmar för att nå att justera pedalerna vid bryggan, så det blev lite halvdant(Seabird har löst detta på senare modeller), men i kom jag även om kroppen skrek efter nåd då jag inte är van att sitta med så raka ben och så lågt med rumpan vilket fick min rygg att protestera (jag har redan en trasig ländkota). Sedan kom jag ut i tvärvind och lite vågor rakt från sidan vilket gjorde att jag fick släppa paddeln för att juckla med skeddareglaget (jag kan ju lugnt påpeka att jag inte släpper paddeln ifrån mig i min 100 då jag har 7m/s och sjöhävning från sidan), men det gick ju bra då kajakens stabilitet och låga tygnpunkt förlåter sådana petitesser.

Förvånansvärt bra gick det att svinga GP´n. Jag var beredd på allergisk chock och kom undan med exem. Jag tog förvisso med mig min ordinarie paddel om det skulle bli olidligt men GP`n fungerade hjälpligt och lite lättare var den att ha som bromsroder i medsjön. Men helt klart var det irriterande att vara begränsad i att flytta isär nävarna i motsjö och att inte kunna följa min normala rytm med hjälp av roder. En irriterande kant fans på paddeln som malde in i händernas yttersidor. I och med att händerna hamna så tätt ihop så blev ju även paddeln känsligare för vindpåverkan dvs jag upplevde inte någon skillnad mellan min E-paddel och denna GP vad gäller vinden. Den stora skillnaden var att jag inte kunde flytta runt nävarna som jag brukar och givetvis avsaknaden av vridningen vilket jag snabbt lärde mig att ignorera. Dock fick jag lite vobbel-problem till att börja med, men de försvann strax då jag tog det lite mera piano. Ett värre bekymmer var det med min sittställning som förvärrades och avlöstes med kramp i armarna då jag skulle lyfta mig ur kajaken då jag kom tillbaka till bryggan. Ovana rörelser som säkert går att vänja sig vid på tid och längd. Jag säger som farfar: ”Än ska härdes!”

Någon större salighet upplevde jag i alla fall inte denna gång men blev i alla fall en erfarenhet rikare och det är ju inte så dumt att ibland smaka på andra karameller i gottepåsen.

/Kåre