När man funderar lite på det så tycker jag att det säger sig själv, att om man får en stabil konstruktion mellan skridsko och sko så borde ju en glappskridsko vara idealet..
(tänker på långfärdsskidor, utan glapp.. olika teknik, men ändå..)
Nu fick man ju oxo en bra bild på hur konstruktionen är.
Först o främst så "bör" ju bindningarna göras till en viss sko.. o kan/vill man inte bygga själv, så kan man inte ha sina egna favoritskor.. En hel del av stabiliteten verkar ju ligga i avgjutningen av sulan som finns i framkant..
Hur blir stabiliteten i sidled? En specialbyggd sko, kan ju konstrueras så att den blir stabil på det sättet man vill.. men en (ex, Meindl) vandringskänga är ju inte konstruerad för den typen av belastning..
Meindl kan man ju snöra olika hårt i fot, vrist, nedere smalben, men att få den så stabil över tåna??
En kombination kanske?
En elastiskt rem som ligger som sowboardsbindningarna och glappbindningen i tåna.. Då skulle bara skon lyftas när man "trycker till"
Nu kanske man ska ge f-n i produktutveckling om man aldrig stått på ett par LFskriskor..