Marschastighet

[gwaihir]

Om jag tar ut stegen och går i rask takt här hemmavid(utan packning) på asfalt/gångstigar, så visar gps:en ca. 7 km/t.

I fjällen brukar det hamna runt 3 km/t(inkl. drickapauser/kartläsning) om man håller ett bekvämt tempo. Sen har man naturligtvis gått delsträckor betydligt mycket snabbare än så.

 

[pal2]

Det är intressant vad en öppning kan leda till!

klipp

Intresant är att inga hitintills kommenterat Jörgens glädjande observationer om nyrekrytering i leden.
//J

Nog är det glädjande att fler får upp ögonen för fjällvärlden. Jag tror nog att det ska gå att hitta folktomma eller i vart fall inte överbefolkade områden även i framtiden. Kan det dessutom öka på antalet gäster i STFs stugor så är det bara bra för STF. Fast jag har en känsla att många på classicen har lite "tävlingsnerv" eller vad man skall kalla det och inte är så intresserade av stugboende i fjällen.

Om classicen och människors "springande" i fjällen, tja, var och en får väl bli salig på sin religion. Reglerna är dock lite konstiga för classicen. Varför ska man tvingas bära på tält och sovsäck om man inte tänker varken tälta eller sova? Vore mer logiskt att ange en minimumvikt istället för krav på utrustning.

Mvh
Peter P.

 

[nermander]

Jag går rätt fort "av naturen" och jag har kommit fram till att det nog till stor del beror på att jag tycker det är jobbigt att gå lågsammare. Jag går i ett tempo som gör att min "benpendling" i stegen blir optimal. Ska jag gå långsammare måste jag nästan bromsa aktivt och det blir jobbigare.

Jag har väldigt svårt för att "strosa" om man säger så.

Det är lite grann likadant hemma, ska jag gå upp för trappen från källaren så småspringer jag, tar två tre steg i taget och tar hjälp av räcket att "svinga" mig upp. (Om jag nu inte bär något tungt förstås )

Men jag har alltid varit sån, även när jag var liten så flög jag fram i all sorts terräng. Älskade (och gillar fortfarande) att skutta mellan stenar längst klippiga stränder och köra mer eller mindre sprinterlopp tvärs över klippiga skärgårdsöar (med tvåmetershopp över sprickor och små raviner).

 

[marja]

Nog är det glädjande att fler får upp ögonen för fjällvärlden. Jag tror nog att det ska gå att hitta folktomma eller i vart fall inte överbefolkade områden även i framtiden. Kan det dessutom öka på antalet gäster i STFs stugor så är det bara bra för STF. Fast jag har en känsla att många på classicen har lite "tävlingsnerv" eller vad man skall kalla det och inte är så intresserade av stugboende i fjällen.

Om classicen och människors "springande" i fjällen, tja, var och en får väl bli salig på sin religion. Reglerna är dock lite konstiga för classicen. Varför ska man tvingas bära på tält och sovsäck om man inte tänker varken tälta eller sova? Vore mer logiskt att ange en minimumvikt istället för krav på utrustning.

Mvh
Peter P.

det finns inget utrustnings krav på fjällräven classic

jonas

 

[The Trooper]

Jag går rätt fort "av naturen" och jag har kommit fram till att det nog till stor del beror på att jag tycker det är jobbigt att gå lågsammare. Jag går i ett tempo som gör att min "benpendling" i stegen blir optimal. Ska jag gå långsammare måste jag nästan bromsa aktivt och det blir jobbigare.

Jag har väldigt svårt för att "strosa" om man säger så.

Det är lite grann likadant hemma, ska jag gå upp för trappen från källaren så småspringer jag, tar två tre steg i taget och tar hjälp av räcket att "svinga" mig upp. (Om jag nu inte bär något tungt förstås )

Men jag har alltid varit sån, även när jag var liten så flög jag fram i all sorts terräng. Älskade (och gillar fortfarande) att skutta mellan stenar längst klippiga stränder och köra mer eller mindre sprinterlopp tvärs över klippiga skärgårdsöar (med tvåmetershopp över sprickor och små raviner).

Kolla in "Russian climbing",en Le Parkour-video som finns på nätet lite varstans.

Astung!!


peter

 

[seobserver]

Efter att ha sett resultatet av att bära sand och tegelstenar istället för adekvata prylar och lite mat, tycker jag att viktgränser är korkade!
Jo det är nog en smula sportigt att gå med ca4,1km/h i snitt under 3 dagar i följd som är kravet för att få den högre belöningen, visserligen under 9 timmars effektiv marsch och det blir till en 11-12 timmar i spåret. Med raster och fotografering inräknat.
Å andra sidan är det långt ifrån älgaklivsmarsch...
Jag kan förstå Öringen men med tanke på medelåldern på oss som håller på är det nog så att avgångarna är betydande.....
//J

 

[Joakim Ambrosson]

Det beror ju helt på..

Det värsta jag varit med om är att komma dryga kilometern på tre timmar, då med klättringsbitar och med livet som insats 0,33 km/h

De snabbaste bitarna upplevde jag i somras i Sarek i Ruothesvagge som var som rena autobahn, färdades dryga 8 km på 1 timme och 15 minuter. 6,4 km/h.

// Jocke

 

[fowwe]

Intresant är att inga hitintills kommenterat Jörgens glädjande observationer om nyrekrytering i leden.
//J

Jag har pratat ett par gånger med en av dem som kör båt i Kvikkjokk (Björn), senast förra sommaren. Enligt honom är det allt färre för varje år som vandrar Padjelanta och Kungsleden vid Kvikkjokk (om detta har märkts även detta år vet jag inte). Jag har fått intrycket att vissa delar av fjällen är på nedgång, medan andra, som Kebnekaise och kanske Sarek, blir alltmer populära.

Själv delar jag gärna min glädje med fjällen med vänner och bekanta, och det resulterar i att en och annan hakar på efter ett eller några år (således ett ganska egoistiskt perspektiv). Det är väl fler som gör på samma sätt, och då innebär det ju att det blir fler i fjällen. Jag tycker att det är bra om man är en stark grupp som känner för fjällen och kan bevaka vad som händer där. Ju färre som har intresse av naturen, desto större är hotet från destruktiv industriell och samhällelig exploatering.

Kul att läsa om hur olika människor går, och hur man trivs med det. Min vandrarkompis beskriver min stil som "jovialisk", så det blir sällan högre än 3, max 4 km/h. Men då är omständigheterna goda med lättvandrad stig (min packning är efter nutida mått ganska tung: 20-25 kg).

Hans