jahaja...... det börjar bli varmt å tråkigt å en massa motorbåtar på havet, så vad ska man göra åt detta då???
jo man tar ledigt 8 dagar och lastar en lagom repig Yukon och mindre repig Yukon på en lagom rostig volvo. slänger in en madrass och 3 sovsäckar eftersom man ska till kallare breddgrader, och kör mer än lagom långt norrut. man tittar på en skev roddbåt i snöstorm, som hade fått plats mellan kajakernsa på biltaket, och sen tar man färjan från holmsund till vaasa på finska sidan. och vips så har man hamnat i stenåldern.
man kan väl lugnt säga att vaasa skärgård är nåt så in i helskotta stenigt. det var en upplevelse att verkligen förundras över. man har ju hört lite att folk som seglat där fastnat på grund. å jag har väl själv tänkt tanken att köra upp en segelbåt landvägen till haparanda, för att sen segla ner på finska sidan. men efter att ha paddlat där så är det inte nåt jag längre skulle vilja göra. segla där alltså.
gillar man brunt vatten och sten så har man kommit rätt. men lämna glasfiberkajaker och kajaker med underliggande roder hemma. för man går på grund precis HELA tiden. det är så dålig sikt i vattnet så man hinner bara ibland upptäcka grunden. men skitsamma! med rätt kajak så är det inga problem.
bodde gjorde man i bilen. tälta i ett landskap som bara består av sten va otänkbart. jag hittade en del snö och is åxå. mycket trevligt. jag längtar redan till vintern igen : )
sammanfattningsvis så var det trots alla grundstötningar en minnesvärd resa till en totalt annorlunda skärgård. å på svenska sidan hann jag med både snöfall och renar på vägen.
kul : )
jo man tar ledigt 8 dagar och lastar en lagom repig Yukon och mindre repig Yukon på en lagom rostig volvo. slänger in en madrass och 3 sovsäckar eftersom man ska till kallare breddgrader, och kör mer än lagom långt norrut. man tittar på en skev roddbåt i snöstorm, som hade fått plats mellan kajakernsa på biltaket, och sen tar man färjan från holmsund till vaasa på finska sidan. och vips så har man hamnat i stenåldern.
man kan väl lugnt säga att vaasa skärgård är nåt så in i helskotta stenigt. det var en upplevelse att verkligen förundras över. man har ju hört lite att folk som seglat där fastnat på grund. å jag har väl själv tänkt tanken att köra upp en segelbåt landvägen till haparanda, för att sen segla ner på finska sidan. men efter att ha paddlat där så är det inte nåt jag längre skulle vilja göra. segla där alltså.
gillar man brunt vatten och sten så har man kommit rätt. men lämna glasfiberkajaker och kajaker med underliggande roder hemma. för man går på grund precis HELA tiden. det är så dålig sikt i vattnet så man hinner bara ibland upptäcka grunden. men skitsamma! med rätt kajak så är det inga problem.
bodde gjorde man i bilen. tälta i ett landskap som bara består av sten va otänkbart. jag hittade en del snö och is åxå. mycket trevligt. jag längtar redan till vintern igen : )
sammanfattningsvis så var det trots alla grundstötningar en minnesvärd resa till en totalt annorlunda skärgård. å på svenska sidan hann jag med både snöfall och renar på vägen.
kul : )