Märkligt sätt att säkra på

[guhj]

Den övre av de två bilderna tolkar jag som att någon hänger upp topprep.

Den nedre visar tydligt att säkringsmannen inte sitter fast bakåt. Det finns en bild till på FB med ännu mer utzoomad snitt, där man dessutom ser ett stort och lämpligt träd ca 2 m bakom stenen.

Fast jag reagerade allra först på att andreman hade armen under repet.

Vad är problemet med det?

 

[Klippsmurfen]

Fast jag reagerade allra först på att andreman hade armen under repet.

Jag reagerar mer på att förstaman har högerfoten under den slinga som han sitter i ankaret med (om det är den). Faller andraman blir det en pendel, och dras säkringsmannen ut kommer den foten göra att han möjligen voltar. Men det alltid enkelt att sitta här och vara efterklok, förhoppningsvis lär man sig något själv. Kan inte påstå att alla mina stand varit perfekta Skulle dock absolut inte vilja ha ankaret framför mig, särskilt om jag endast sitter i med en styv slinga.

 

[GustavOh]

Personligen skulle jag inte alls bli lycklig om jag kom upp som andreman och såg min kompis säkra mig på det sättet. Inte på en led där det finns risk för frihängande fall och en standplats där det finns bättre alternativ.

Sedan har jag, likt kjpil nyttjat betydligt sämre ankare i alpin miljö, men det är inte riktigt samma sak.

Att hålla en fullvuxen frihängande andreman direkt i selen är tungt! Jag säkrar hellre i ankaret (direkt eller omdirigerat) på branta leder i de fall det inte är olämpligt. Visst orkar jag hålla emot, men det är ändå en osäkerhetsfaktor som jag helst tar bort ur ekvationen.
(Då jag själv är rätt storvuxen var jag länge "bortskämd" som säkringsman iom att mina kompisar alltid vägde mindre än jag. Första gången jag tog upp en kille i min egen viktklass på en led där han behövde hänga en del fick jag en tankeställare.)

 

[connyandersson]

Dels kanske denna tråd är för gammal för att svara på och dels så ser jag inte bilden längre, men.

Om jag utgår från andra inlägget i tråden så beskriver lyckegard bilden som att säkringsmannen sitter på kanten minst 15cm ovanför ankaret och har en 60cm slinga ner. Eftersom jag inte ser bilden vet jag inte om det är dyneema eller nylon vi pratar i slingmaterialet men vanligt i dag är ju ändå dyneema och då är ju den absolut största risken att om säkringsmannen faller över kanten så kan slingan gå av. Dyneema klarar iofs ett faktor ett fall om man inte knutit av den men som jag förstår bilden så pratar vi betydligt högre fallfaktor än så.

Resonemang:
DMMs tester visar att en 60cm dyneemaslinga håller för ett fall med FF1 men en 120cm slinga i FF1 fall gick av i ett av tre test med 80kg som testvikt. Eftersom dyneema i princip är helt stumt kan man rimligen anta att en 60cm slinga i FF2 fall kan gå av (samma fallängd som 120cm i FF1).
Jag tolkar bilden som att det är ungefär 45cm från midjan till ankarpunkten där slingan sitter fast vilket ger FF1.75 men då har vi å andra sidan både säkringsmannens och andremannens vikt i slingan vilket borde vida överstiga de 80kg som DMM testade med.

 

[lyckegard]

Jag har pratat med alla inblandade nu. Jag har fått förklaringen som så:

1, Säkraren sitter fast i ankaret (som är framför säkringspersonen)
2, Säkraren säkrar med med en atc direkt från selen
3, Andremannen väger betydligt mindre än säkraren.
4, Säkraren sitter jättebra på kanten och han upplever ingen risk för att trilla ner över kanten, även om andremannen skulle trilla.

Om nu 4 stämmer, vad gör du 1 för skillnad?

 

[Mezzner]

Frågan är kanske retorisk, men att man har satt fast sig fast man anser att man inte kan trilla över kanten är väl et t försök att uppnå redundans.

Sen är det väl möjligen så att om det ska vara nån vits med säkringen och redundansen, så ska den vara funktionell, vilket kanske inte är fallet här.

Jag kan ju konstatera att om jag som klättrare kommit upp, så hade jag blivit ännu mer förbannad på min säkringsman om han inte ens hade satt fast sig så som på bilden...