Förra veckan på jobbet frågade en person varför man cykelsemestrar. Är det för att man inte har råd att ta bilen?
Suck! De fick mig att minnas en annan händelse för 3 - 4 år sedan:
Jag hade precis slagit upp mitt tält, cykeln stod vid sidan om, för att tömmas på resten av packningen nu när tältet var uppsatt. Bakom tältet låg en skog och där ifrån kom det ett par i 30 årsåldern som behövde passera mitt tält för att komma till husvagnslägret. Husvagnarna stod på andra sidan av den asfalterade vägen som löpte runt campingen. Mannen gick mot mig medan kvinnan stannade en bit där ifrån.
Han tittade intresserat på min cykel, min hund hälsade nyfiket på främlingen. Jag minns inte vad vi sa till varandra, men hans intresse för cykeln var påtagligt. Mannen och jag han inte mer än växla några ord, innan hans fru vägrade vänta längre, hon gick med snabba steg mot oss och drog med sig mannen och fräste av en mening jag aldrig kommer glömma. Hon sa, med en aning hat i rösten och väste fram orden för att förtydliga budskapet till mig: Jag skulle aldrig i livet bo i tält eller cykla!
Hennes budskap var att hon hade så gott om pengar, att hon aldrig skulle behöva sjunka så lågt i näringskedjan, att hon någonsin skulle behöva tälta och cykla för att få råd med semester.
I hennes ögon hade jag samma status som en nerpissad - bensin - sniffande - uteliggare.
Hon var rädd att förstöra sitt höga anseende bland husvagnsgrannarna, om hon stannade kvar i mitt sällskap, därför drog hon i väg med sin man i rädsla för att riskerade en fattigdoms stämpel och kanske smittas av pesten om hon sågs i mitt sällskap.
Till min arbetskollega sa jag:
Nej de handlar inte om det. Det är inte så, att det som vandrar i fjällen inte har råd att köpa en trampcykel, eller att den som paddlar inte har råd att köpa en biljett på finlandsfärjan, på samma sätt, är motionsspår i skogen inte till för personer utan tv.
Han sa:
Ok jag bara trodde att det var så efter som de inte tar bilen dit de ska.
Jag fortsatte mina liknelser.
Det handlar om upplevelserna man får under resan, de du inte märker av i bilen, som bara tar dig från ett ställe till ett annat.
Att cykla är som att njuta av en härlig trerättersmiddag i trevligt sällskap med god dryck. Målet med att äta är inte alltid att bli mätt, bara för att man var hungrig innan
Det är samma sak med cykelsemester, det är resan som är de fantastiska, det är den som får än att vilja komma ut igen. Även om man inte når målet, behåller man resan i minnet.
Precis som den goda middagen, även om du inte blir mätt kan du ändå känna tillfredsställelsen av de goda smakerna och de härliga dofterna, som får dig att sluta vara hungrig. Vill du ändå nå ditt mål med att bli mätt, käka sten. Det är ungefär lika kul att som att köra bil från morgon till kväll.
De andra verkade gilla mina liknelser, men han tycktes ändå inte förstå vad jag sa, och då är han ändå 60 år fyllda.
De här är var två händelser av fyra, där jag som cykelsemestrare stött på oförstående personer under mina 15 år. Är jag den ända som träffat på människor som ser ner på cykelcampare? Det blir min fråga till er. Naturligtvis är alla andra jag träffat trevliga, det var bara kvinnan som var direkt otrevlig, de andra tre jag konfronterade var bara oförstående.
Suck! De fick mig att minnas en annan händelse för 3 - 4 år sedan:
Jag hade precis slagit upp mitt tält, cykeln stod vid sidan om, för att tömmas på resten av packningen nu när tältet var uppsatt. Bakom tältet låg en skog och där ifrån kom det ett par i 30 årsåldern som behövde passera mitt tält för att komma till husvagnslägret. Husvagnarna stod på andra sidan av den asfalterade vägen som löpte runt campingen. Mannen gick mot mig medan kvinnan stannade en bit där ifrån.
Han tittade intresserat på min cykel, min hund hälsade nyfiket på främlingen. Jag minns inte vad vi sa till varandra, men hans intresse för cykeln var påtagligt. Mannen och jag han inte mer än växla några ord, innan hans fru vägrade vänta längre, hon gick med snabba steg mot oss och drog med sig mannen och fräste av en mening jag aldrig kommer glömma. Hon sa, med en aning hat i rösten och väste fram orden för att förtydliga budskapet till mig: Jag skulle aldrig i livet bo i tält eller cykla!
Hennes budskap var att hon hade så gott om pengar, att hon aldrig skulle behöva sjunka så lågt i näringskedjan, att hon någonsin skulle behöva tälta och cykla för att få råd med semester.
I hennes ögon hade jag samma status som en nerpissad - bensin - sniffande - uteliggare.
Hon var rädd att förstöra sitt höga anseende bland husvagnsgrannarna, om hon stannade kvar i mitt sällskap, därför drog hon i väg med sin man i rädsla för att riskerade en fattigdoms stämpel och kanske smittas av pesten om hon sågs i mitt sällskap.
Till min arbetskollega sa jag:
Nej de handlar inte om det. Det är inte så, att det som vandrar i fjällen inte har råd att köpa en trampcykel, eller att den som paddlar inte har råd att köpa en biljett på finlandsfärjan, på samma sätt, är motionsspår i skogen inte till för personer utan tv.
Han sa:
Ok jag bara trodde att det var så efter som de inte tar bilen dit de ska.
Jag fortsatte mina liknelser.
Det handlar om upplevelserna man får under resan, de du inte märker av i bilen, som bara tar dig från ett ställe till ett annat.
Att cykla är som att njuta av en härlig trerättersmiddag i trevligt sällskap med god dryck. Målet med att äta är inte alltid att bli mätt, bara för att man var hungrig innan
Det är samma sak med cykelsemester, det är resan som är de fantastiska, det är den som får än att vilja komma ut igen. Även om man inte når målet, behåller man resan i minnet.
Precis som den goda middagen, även om du inte blir mätt kan du ändå känna tillfredsställelsen av de goda smakerna och de härliga dofterna, som får dig att sluta vara hungrig. Vill du ändå nå ditt mål med att bli mätt, käka sten. Det är ungefär lika kul att som att köra bil från morgon till kväll.
De andra verkade gilla mina liknelser, men han tycktes ändå inte förstå vad jag sa, och då är han ändå 60 år fyllda.
De här är var två händelser av fyra, där jag som cykelsemestrare stött på oförstående personer under mina 15 år. Är jag den ända som träffat på människor som ser ner på cykelcampare? Det blir min fråga till er. Naturligtvis är alla andra jag träffat trevliga, det var bara kvinnan som var direkt otrevlig, de andra tre jag konfronterade var bara oförstående.
