Lundhags Vandra II Mid vs. Tjakke Light Mid. Eller annat?

[komfortPerZonen]

Det ska till lättare kängor nu. Att vandra med gympadojjor, damstrumpor och konstant blöta fötter funkar toppen för andra men inte för mig. Så jag kikar på det som inte är lika blött men håller ned blötvikten om det blir blött iaf och det har landat på klassiska (svenska) 'skalkängor'.

Vandra II väger 730g/sko, Tjakke ligger på 620g/sko. Det är ju lätt att välja på vikten men Tjakke är 3 lager, bör därmed torka saktare och har potentiellt högre våtvikt men 110g kanske matchar Vandra II viktmässigt efter några dagar i regn/myr/elände? Finns det andra aspekter (deal breakers?) som har nog tyngd för att väga in i sammanhanget? (alltså, inte bara viktmässigt) Och det är ju där jag faller kort, jag saknar ju praktisk erfarenhet av just dessa så då vänder jag mig till er, I vise, på forumet.

Så - Vandra II Mid eller Tjakke Light Mid? Eller för den delen någon annan option som någon tycker matchar mina nuvarande optioner.

Fridens!

EDIT: Korrigerade vikt, data från addnature.se

 

[Olof B]

Jag har faktiskt inte tänkt på vikten på mina kängor. Har själv ett par Vandra mid, som nu är ca 8 år. (vad som skiljer första generationen mot dagens II vet jag inte) Men det innebär att jag har svårt att uttala mig om någon 3-lagers känga. Så jag får ge min syn på det jag kan.
För min del blir kängorna fuktiga efter en veckas användning. Mer om det regnar, men det känns på morgonen att de är kallfuktiga. Men genom att byta raggsockar efter ganska kort tid, efter man har värmt upp eller kanske också drivit ut lite fukt, så känns dom inte kalla eller blöta.
Jag kör alltid med dubbla strumpor. Modell enligt försvarets knästrumpor och vita raggsockar. Nya, inte utslitet överskottsmateriel.
Jag tycker inte jag känner av vikten utan jag traskar på obehindrat i kängorna. Har både blivit hård väg och obanad skogs/fjäll terräng.
Skulle jag köpa nya kängor idag så är jag tämligen säker på att det blir samma (Vandra) men med höga skaft. Men är tillräckligt nöjd med det jag har, så det är inte tal om att byta.
Jag bytte den lösa innersulan för ca 3 år sedan , och det har känts betydligt bättre efter åt. Dämping och "stunns" har kommit tillbaka.

 

[smux]

Det är ju inte bara vikten och antal lager som skiljer kängorna åt, utan även lästen så att välja bara på hårda sifferfakta utan att prova vilken som passar bäst på dina fötter känns som ett vågspel. Ytterligare en skillnad är sulorna, då Lundhags sulor på "light" versionerna brukar vara tunnare och ha färre mönsterklackar än de andra, något som även enligt andra inlägg kan skapa ökad risk för böjveck på tårnas ovansida.
Mitt tips är att du noggrant provar Vandra Mid II och Tjakke Mid på dina fötter innan val. Beställ hem båda och jämför försiktigt hemmavid innan du returnerar det paret som inte passar dig.

 

[fowwe]

Jag har använt Lundhags 1-lagerskänga i snart 20 år på fjällvandringar och annat. Men underdelarna har bytts ut eftersom det blev sprickor i lädret. När jag nu läser om de moderna modellerna får jag intrycket att underdelarna inte längre är gjorda av gummiklätt läder. Vet någon om lädret i dem har ersatts av andra material?

 

[hsp]

Största nackdelen med Lundhags är att de är klumpiga och svåra att gå med på leder som kräver lite klättring där man får dra sig upp med händera.
Ofta saknas det så stora ´avsatser´av frost sprucken sten att sätta kängorna på.
Ska man gå på plan mark och orkar ta av skodon kan man ha medelhöga varianter eller med bra fotleder och lättare packning lågskor.
Jag hade i år Mountineringskängor Garmont tower 2.0med gtx men de började efter 2 D släppa i gummi ´bandet´runt kängan samt började även flisa upp sig i sömmar.

De som jag haft tidigare är Marmot lite smalare med läder/syntet/gummi

Men har ett par Lundhags ev med namn Alaska gul/brunt läder med isolerad sula dessa fungerade på tex JO-JO leden som vad jag kommer ihåg ej hade dessa klipp klättringar.
Tid än då hade man gummistövlar som Treton sarek med tunn träläst med vikbara skaft som man vek ner vid raster och därmed undvek ´skyttegravsfotˋ.


Skulle jag köpa L. ev bjerk ell tjacke

 

[joanna]

Jag har använt Lundhags 1-lagerskänga i snart 20 år på fjällvandringar och annat. Men underdelarna har bytts ut eftersom det blev sprickor i lädret. När jag nu läser om de moderna modellerna får jag intrycket att underdelarna inte längre är gjorda av gummiklätt läder. Vet någon om lädret i dem har ersatts av andra material?

Jag råkar veta det p g a en längre process/dialog med Lundhags, som efter mycket våndor från min sida slutade i utbyte av hela gummi/suldelen på mina flera decennier gamla Jämtkängor - som jag så hårt hållit fast vid just p g a att de - till skillnad från dagens modeller - dels verkligen varit "enlagers", och dels p g a lädret i bindsulan och insidan av cellgummit.

Jag gav mig p g a insikten att cellgummit i mina Jämtkängor nu var räddningslöst slut och jag egentligen inte hade något val. Det blev en lång mailväxling innan dess, men såhär fick jag motiven till materialbytet förklarade:

Hej Joanna
Tidigare var det ofta svinspalt som foder innanför cellgummit, men sedan övergick vi till nötspalt, (från gris till ko alltså), men idag använder vi microfiber som är ett syntetiskt material framtaget för att efterlikna riktigt läder. Det finns många fördelar med microfiber då det håller en väldigt jämn kvalité, det går hålla ner spill och framförallt ser vi bättre nötnings och rivhållfasthet. Kängorna håller helt enkelt längre vilket får uppväga det faktum att det inte är äkta läder längre.

Samma sak går säga om bindsulorna som tidigare var tillverkade i läder, men det krävs riktigt bra läder för att inte nackdelarna ska övervägas, och då blir det istället väldigt dyrt. Idag är det ett fibermaterial där vi på de kraftigare modellerna, oftast herr, även har ett polymerskikt för att öka flex och vridstyvheten.

Nu har jag bara gjort en längre vandring i de "nygamla" kängorna (och haft tur med vädret), så jag vågar inte uttala mig om subjektivt upplevd skillnad, och självklart inte om hållbarheten på sikt; möjligen känns de en aning svettigare runt foten, men de "känns" inte lika kallfuktiga vid påtagning på morgonen (mindre viktigt dock).

Som tur är har jag loppisfyndade reservkängor av den gamla äkta sorten

***
Sen förstår jag inte detta kompromissande med själva grundidén om "skalkängor" i Lundhags moderna modeller. Ska även de nu vara fodrade, kan man ju lika gärna ha något mycket mer smidigt, "klättervänligt" och lätt i stället, för deras i princip enda fördel är ju borta.
Park är vad jag fattar enda kvarvarande äkta enlagersmodell.

 

[fowwe]

Tack Joanna för ditt utförliga svar på min fråga.

Dessutom är jag lika undrande som du inför detta:

Sen förstår jag inte detta kompromissande med själva grundidén om "skalkängor" i Lundhags moderna modeller. Ska även de nu vara fodrade, kan man ju lika gärna ha något mycket mer smidigt, "klättervänligt" och lätt i stället, för deras i princip enda fördel är ju borta.

Är det för att möta den trend vi sett i många år nu - att den kontinentala stilen på kängor (ofta styva och med GoreTex) av någon anledning tilltalar många köpare? Och kanske för att traditionella Lundhags ser mer "gammaldags" ut?

 

[hsp]

Kan ju vara så att Lundhags tid snart är över?
Jag vill ha en lätt känga som man kan sätta stegjärn på och för enklare klättring då det ej är lika omväxlande och utmanande att gå på plan mark samt att ej behöva ta av sig kängor vid vad.
I år gick det precis bra på några ställen då ca 18-20 cm vattentätt samt att det i Norge är fler broar samt ofta mer snölegor kvar att gå på även på sommaren.(sedan kan man ju vada tidigt på morgonen innan ev sol ökat vattennivån pga snösmältningen och leta efter bästa vadstället från en liten höjd och med stav som stöd våga gå på de höga stenarna)
Och få spår av ´Globlal uppvärmningˋsyntes till man saknade ist.snöskor ibland.
Glömde de små trugorna till stavarna hemma och första dagarna med snöfält att spänna krokarna i byxorna i kängorna för att ej få snö i dessa.

 

[MonicaKa]

Jag köpte Tjakke Mid för 2 år sen, jag gillar dem i hemmaskogen (om vädret inte tillåter enklare skor) och/men bara några kortare fjällvandringar. Jag har smala låga långa fötter, det första försöket med Lundhags för några år sen misslyckades och fick gå vidare på begagnatmarknaden. Jag hade lite pyssel med dessa i början pga mina fötter inte fyller ur skorna tillräckligt väl, men nu med en tunn extra sula under den medföljande innersulan, och med linersocka + medeltjock Smartwool har jag hittat min passform. Har dock inte varit ute så många dagar i sträck att jag utsatts för fuktiga skor som inte hunnit torka över natt.

Mina övriga kängor och framförallt för annan typ av vandring, antingen enklare korta rundor på stigarna i hemmaskogarna eller dagsturer typ i Dolomiterna och en gång i Nepal där det är sten och grus mer än barrig/bladig stig, då är valet hellre låga skor typ Scarpa Zen, mer slimmade kängor typ i #5 ovan, eller lätta skor som Inov-8 Roclite 325.

Velig? Ja.
För mycket att välja på i skogarderoben? Ja.

 

[komfortPerZonen]

/... /
Jag kör alltid med dubbla strumpor. Modell enligt försvarets knästrumpor och vita raggsockar.
/.../

Just den modell jag kör efter själv. Med konstant ombyte av strumpor så får man stor mängd fukt ur skon snabbt, då är en 'skalkänga' vad som behövs. Det funkar bäst (hittills) med mina fötter. (din bil, dina mil). Fuktigt på morgonen - ja. Men inte så mkt fukt jämte flera lager och/eller foder som ska torka. (vikt ÄR en faktor, 1g/steg i n mil har effekt, det ska balanseras mot andra faktorer men 1g väger tungt i just det fallet)

Visst är det viktigt med läst, den skall naturligtvis funka med foten, det är primärt. Både på opti och deras 'vanliga hike' funkar med mina fötter (de extra breda har jag inte testat) så den punkten är löst. Nu gäller det bara att lösa ut de modellspecifika variationerna. Att beställa hem och tassa i trappen är alltid bra men kommer alltid att slås av några mil på fjället. Oavsett mina eller någon annans.