Lokala föreskrifter om campingförbud?

[Öhrnell]

Vi tältade i ett sånt område utanför Sundsvall, efter att ha ansökt om tillstånd hos kommunen. Det var inga problem att få, och vår ansökan väckte dessutom viss munterhet, fick jag höra.

 

[joru]

Intressant det där med privata skyltar.

Tillbaks till ursprungsfrågan, får kommunen göra vilka begränsningar de vill på allemansrätten?

Egentligen är frågan omvänd, hur långt sträcker sig allemansrätten..?

Rent juridiskt är allemansrätten en sedvanerätt dvs ingen lag. Som markägare får man lov att tåla att andra passerar över marken, plockar bär eller svamp och övernattar någon enstaka natt på ett ställe. Däremot behöver man inte tåla att folk övernattar i veckor eller skräpar ner.

En kommun kan såvitt jag vet göra olika ordningsföreskrifter som gäller för användningen av dess mark eller anläggningar. Det går t. ex. utmärkt att förbjuda hundar i kommunens skidspår, liksom att förbjuda cyklar i sommarens motionsspår. Och om kommunen har rastplatser som den underhåller, så bör man kunna utfärda föreskrifter för dess användning. Om rastplatserna missköts så får det tyvärr negativa följder även för de som vill sköta sig, men samhällskostnaden för det lär väl vara lägre än fortsatt missbruk...så ergo, kommunen styr övernattningarna till mer kontrollerbara campingplatser. Nästan alla, men inte alla, blir nöjda och glada...

//J

 

[KLAGER]

Men nu har ju högsta domstolen slagit fast att just sedvanerätten har en mycket stark ställning och att den i många fall är överordnad äganderätten.

 

[aktiv-jägare]

Enligt min far så tillkom seden med allemansrätten huvudsakligen av en orsak:

-Rätten att färdas över andras ägor-. I ett ägosplittrat och väglöst landskap, måste alla kunna nå sitt skifte om det så var åker eller skog.
Man kunde även vara på resande fot genom landskapet, med häst eller till fots.
Det var inte kopplat till någon fritidsyssla eftersom sådant knappt existerade.

Som kuriosa kan nämnas att skogskojorna stod olåsta så vandrarna fritt kunde utnyttja dom.
En självklarhet var att man högg upp ny ved så det räckte till nästa vandrare.

En tanke är då att allemansrätten inte behövs längre, eftersom det finns gott om vägar nuförtiden.
Omarronderingarna som pågår, ser till att alla har väg till sitt skifte, vilket oxo bäddar för att
skrota allemansrätten. Kommersielt utnyttjande av annans mark påskyndar naturligtsvis processen.

 

[avslutad210712]

Vi har ett exempel hemmavid där två privata stugägare byggde en väg över ett större friluftsområde och sedan satte de upp en skylt samt en vägbom med lås i början av vägen. Nej varken skylten eller vägbommen finns kvar längre.

 

[pysen78]

Jag har växt upp i roslagen utanför stockholm. Väldigt vanligt förekommande med gamla markägare som tröttnat på alla "glada" turister som lämnar skräp efter sig, och ganska vanligt med nya markägare som missförstår saken och skäller på t.ex. smågrabbar som går över någons ägor med sitt metspö...

Det väsentliga i saken har ju redan sagts i tråden. Kommunen bestämmer i de flesta fall om markägaren/camparna inte sköter sig. Med detta inte sagt att kommuner inte är svaga gentemot starka affärsintressen, eller stora markägare. Om man misstänker någon sorts orättvisa misstänker jag att det blir länsstyrelsen som få kliva in. Inget man drar igång för att campa en natt på vägen till fjällen dock!

Min erfarenhet av camping på bönders ägor, eller bara i största allmänhet, är att man blir glad över en genuint naturintresserad person som slår upp ett litet tält, och som kanske frågar först. Har dock bla.a. i Värmland sett en del av "husbilsgänget", gärna tyskar, som ser ut att ha stått betydligt längre än en natt på samma ställe, och jag har full förståelse för att man skyltar för att bli av med dem.

Man kan ju se det så här. Har man full koll på rättigheter och skyldigheter, kan man ju bortse från skyltarna som inte är giltiga. De t.ex. utländska turister som har en vag uppfattning om allemansrätten och därmed ofta missbrukar den, får sig en tankeställare av skyltarna, och kanske väljer att låta bli. Alla blir nöjda.

 

[joru]

Vi har ett exempel hemmavid där två privata stugägare byggde en väg över ett större friluftsområde och sedan satte de upp en skylt samt en vägbom med lås i början av vägen. Nej varken skylten eller vägbommen finns kvar längre.

Jag misstänker att det inte har med allemansrätten att göra överhuvudtaget. Vägar brukar i princip alltid vara allmänna. Undantag finns, men det brukar vara kinkigt att få tillstånd...

//J

 

[joru]

Men nu har ju högsta domstolen slagit fast att just sedvanerätten har en mycket stark ställning och att den i många fall är överordnad äganderätten.

Ja..? Är det någon i den här tråden som har ifrågasatt att t. ex. allemansrätten gör att en markägare får tåla att människor vistas på hans mark..?

//J

 

[avslutad210712]

Jag misstänker att det inte har med allemansrätten att göra överhuvudtaget. Vägar brukar i princip alltid vara allmänna. Undantag finns, men det brukar vara kinkigt att få tillstånd...

//J

Tja det är säkert kinkigt att få tillstånd men hemmavid hyr man en stor traktor som fixar en väg till stugan och jag misstänker starkt att väldigt många av dessa vägar saknar allt vad tillstånd heter. Garanterat inte en allmän väg i det fallet.

 

[efred]

Vägar brukar i princip alltid vara allmänna.

Det finns 280 000 km enskild väg i Sverige. Av dessa får 75 000 km statsbidrag och måste därmed vara öppna för allmän trafik (Wikipedia). Så det finns rätt många vägstumpar som inte nödvändigtvis är öppna för allmänt bruk.

 

[Teknikern]

Angående bommars vara eller inte vara, här köpte en storstadsbo en massa skog och bland det första han gjorde var att sätta upp bommar. Nu hugger jag ju vindfällen och ved på grannarnas marker som gränsar till hans skog och måste genom hans skog på en allmänningsväg för att ta mig till bortre skiftena. Nyckel fick jag inte för jag hade inget på hans väg att göra snäste han när jag frågade och sen satte han sig i bilen och försvann.

Nu är det ju så att just den vägen är en servitutväg så försvann gjorde även hans fina dyra bommar när jag sänkte risklippen på kranen och knipsade av bommarna nere vid marken. Han är fortfarande fly förbannad över "tilltaget" men vill man inte lyssna och fatta så får man ju inget veta, och dessutom vet han ju inte vem han ska skylla på, för alla nekar.

 

[j_stellan]

Angående bommars vara eller inte vara, här köpte en storstadsbo en massa skog och bland det första han gjorde var att sätta upp bommar. Nu hugger jag ju vindfällen och ved på grannarnas marker som gränsar till hans skog och måste genom hans skog på en allmänningsväg för att ta mig till bortre skiftena. Nyckel fick jag inte för jag hade inget på hans väg att göra snäste han när jag frågade och sen satte han sig i bilen och försvann.

Nu är det ju så att just den vägen är en servitutväg så försvann gjorde även hans fina dyra bommar när jag sänkte risklippen på kranen och knipsade av bommarna nere vid marken. Han är fortfarande fly förbannad över "tilltaget" men vill man inte lyssna och fatta så får man ju inget veta, och dessutom vet han ju inte vem han ska skylla på, för alla nekar.

Det går bra att sätta bommar eller grindar även på en väg med servitut. Markägaren är skyldig att ge nycklar till övriga markägare som har rätt att använda servitutvägen. Han har däremot ingen skyldighet att ge nycklar till de som utför jobb på grannmarkerna utan det räcker med att ge till markägarna.

Jag är markägare och satt upp grindar vid de vägar som går in på min mark men de är inte låsta men jag överväger att göra det eftersom det har hänt att folk dumpar skräp på min mark. Det största som har blivit dumpat är en tvättmaskin och man blir så trött på det