Under ett par veckor sommaren 1997 var det osannolikt varmt i Sarek. Stekande sol och vindstilla. Till och med på höjderna kunde myggen anfalla utan att bekymra sig om vinden och inte ens i Basstávagge fläktade det.
Vi var ett gäng på 5 personer som hade planerat en rejält lång vandring, men värmen och myggen tog kål på oss, så vandringens längd blev enbart en tredjedel av den tänkta.
Färden gick från Salto till Sitojaure och sedan med båt till Rinim och sedan vidare in genom Basstávagge.
Sedan vi klivit ur båten i Rinim tog vi vår första rejäla paus precis i mynningen av vaggen. Vi befann oss då i skugga, men topparna runt omkring lyste så otroligt starkt i solljuset att man var tvungen att kisa oerdentligt. Jag låg på rygg, och när jag vände blicken mot Dágartjåhkkås topp såg jag något som tycktes sväva ut från toppen i stort antal. Först trodde jag att det var fråga om fåglar, men efter att ha rådfrågat mina färdkamrater så insåg jag att det inte kunde vara fråga om det. "Fåglarna" försvann nämligen i tomma intet efter ett tag -. och hela tiden kom det nya från den snöklädda toppen. Den bästa liknelsen vi kunde enas om var "såpbubblor", eftersom vi inte såg någon "form" - enbart ljusreflexer.
Är det någon av er som kan ge mig en trolig förklaring eller erkänna att ni satt där med såpbubbleburken?
HåkanF
Vi var ett gäng på 5 personer som hade planerat en rejält lång vandring, men värmen och myggen tog kål på oss, så vandringens längd blev enbart en tredjedel av den tänkta.
Färden gick från Salto till Sitojaure och sedan med båt till Rinim och sedan vidare in genom Basstávagge.
Sedan vi klivit ur båten i Rinim tog vi vår första rejäla paus precis i mynningen av vaggen. Vi befann oss då i skugga, men topparna runt omkring lyste så otroligt starkt i solljuset att man var tvungen att kisa oerdentligt. Jag låg på rygg, och när jag vände blicken mot Dágartjåhkkås topp såg jag något som tycktes sväva ut från toppen i stort antal. Först trodde jag att det var fråga om fåglar, men efter att ha rådfrågat mina färdkamrater så insåg jag att det inte kunde vara fråga om det. "Fåglarna" försvann nämligen i tomma intet efter ett tag -. och hela tiden kom det nya från den snöklädda toppen. Den bästa liknelsen vi kunde enas om var "såpbubblor", eftersom vi inte såg någon "form" - enbart ljusreflexer.
Är det någon av er som kan ge mig en trolig förklaring eller erkänna att ni satt där med såpbubbleburken?
HåkanF