Linnéruta - I Linne's fotspår över Flatkölen
- Trådstartare HansP
- Start datum
Många fina bilder i ditt album som väcker min lust att vandra där!
Hälsningar
BrittMarie
Hälsningar
BrittMarie
Vilken trevlig tur Hans och vilka fina bilder! Jag vandrade samma sträcka 2006 och har fina minnen därifrån. Framförallt blev jag hänförd av det vänliga berghällslandskapet, en typ av geologi man sällan (om ens någon gång?) hittar på svenska sidan.
Hur gick turen när ni väl korsat gränsen? Vandrade ni tillbaka via norra delen av Rago nationalpark eller vandrade ni via Vastenjaure norrut mot Padjelantaleden.
Eller traskade ni - likt en inverterad Linné - ned till Virihaure och vidare söderut? I sådana fall, hur gjorde ni med Tukijåkken (en av dina tidigare studieobjekt, vad jag har förstått)?
Hur gick turen när ni väl korsat gränsen? Vandrade ni tillbaka via norra delen av Rago nationalpark eller vandrade ni via Vastenjaure norrut mot Padjelantaleden.
Eller traskade ni - likt en inverterad Linné - ned till Virihaure och vidare söderut? I sådana fall, hur gjorde ni med Tukijåkken (en av dina tidigare studieobjekt, vad jag har förstått)?
Kul att det uppskattas.
Man kanske bör påpeka att det är ingen lämplig väg för ovana vandrare. I dåligt väder kan det vara mycket svårt att se ledmarkeringarna (som inte underhålls längre) och att det krävs god sikt för att välja rätt väg runt terränghinder.
Och som sagt, man går intill ett ca 700 m högt stup hela tiden på Lappfjellet.
Efter några dagar i området norr om Blåmansisen vände vi norrut och gick norra leden genom Rago tillbaka till Lakshola.
Här är ett exempel på vad som finns att se där (Blåmansisen)
/Hans
Man kanske bör påpeka att det är ingen lämplig väg för ovana vandrare. I dåligt väder kan det vara mycket svårt att se ledmarkeringarna (som inte underhålls längre) och att det krävs god sikt för att välja rätt väg runt terränghinder.
Och som sagt, man går intill ett ca 700 m högt stup hela tiden på Lappfjellet.
Efter några dagar i området norr om Blåmansisen vände vi norrut och gick norra leden genom Rago tillbaka till Lakshola.
Här är ett exempel på vad som finns att se där (Blåmansisen)
/Hans
Bilagor
Senast ändrad:
Vackert! Ni ser ut att ha haft fint väder.
Vad är det vi ser i bilden? Är det Messingmalmvatnan?
En dröm är att i en tur vandra från Lakshola, via Rago och Messingmalmvatnan och Leirvatnet till Skagmadalen, Sorjoshytta och Nordkalottleden till Sulitjelma. Om det bara inte vore för Blåmansisen, Tukijåkkå och dess källflöden...
Senast ändrad:
Tack för bildvisningen.
Ja just det!
Jag får passa på då såhär komma in i tråden och tacka för den fina bildvisningen du gav på Fjällklubben, då det begav sig, den kvällen. Det var ju få besökare där som sagt...
Nu i Tisdags kväll var det en geolog som gav ett initierat föredrag, likaså det intressant, om de olika avlagringarna och skolbildningarna.. Och då kom jag givetvis att tänka på någon linsformad sten du hade fotograferat ifrån den där Rago-trippen..som du visade på bild och inte visste vad det var.
Hur som helst din kompis Rune (är det rätt?) satt framför mig på föredraget häromkvällen.. Han hade tagit med sig en fossil sten. En typ av korall, typ ordovicisk sådan, möjligen av släktet: ’Favosites’ påminnande om en gotländsk silur dito..(en Stromatoporoid-sten) Mycket märklig sten. Jag hade aldrig sett en sådan bildning själv i fjällen och trodde det mest var metamorf sten man klampar på däruppe.
Tyvärr var föredraget i Tisdags inte direkt nivå-anpassat för publiken.. Få känner väll inte tyvärr sin geologi vidare mycket.
Men tillbaks till dina bilder...Dom var jättefina!
Och just som du säger att vandra där i gränstrakterna är väldigt spännande. Det finns otroligt mycket att se.
Mycket hör ju ihop med att vi inte verkar kunna ta in att Norge är en fortsättning-eller början, om man så vill på en komplett fjällvandring. Området har många gemensamma nämnare, många händelser och historiska äventyr har ju utspelat sig i gränstrakterna där.
Sedan hänger väl en del ihop med hur våra kartor är grafiskt utformade och det ligger väl något kvar i den förklaringen att när den nya topografiska kartan kom under sextiotalet så blev det inte vidare lockande på nått vis med Norge. Den norska sidan beskrevs med ålderdomligt skrivsätt och den vart otydlig och på så vis såg det inte vidare tillförlitligt ut heller. Det blev alltför vilt och outforskat ‘på andra sidan gränsen’
I dag tror jag mer att folk ‘vågar’ gå in i Norge på nått vis. Många dalar och därtill äldre stigar leder ju naturligt ned i Norge.
En vattendelare eller en konstruerad Riksgräns tror jag man inte ska bry sig om.
Själv gillar jag att stå nere på E6 efter en avslutad vandring och vinka till mig en buss, eller rentav stanna en bil och åka till Bodö eller Narvik och äta räkor och njuta av Atlanten.
För är det inte märkligt, när man helt plötsligt trott sig stå i den ödsligaste av naturtyper så är det ändå inte långt till civilisationen.
mvh. Anders
Ja just det!
Jag får passa på då såhär komma in i tråden och tacka för den fina bildvisningen du gav på Fjällklubben, då det begav sig, den kvällen. Det var ju få besökare där som sagt...
Nu i Tisdags kväll var det en geolog som gav ett initierat föredrag, likaså det intressant, om de olika avlagringarna och skolbildningarna.. Och då kom jag givetvis att tänka på någon linsformad sten du hade fotograferat ifrån den där Rago-trippen..som du visade på bild och inte visste vad det var.
Hur som helst din kompis Rune (är det rätt?) satt framför mig på föredraget häromkvällen.. Han hade tagit med sig en fossil sten. En typ av korall, typ ordovicisk sådan, möjligen av släktet: ’Favosites’ påminnande om en gotländsk silur dito..(en Stromatoporoid-sten) Mycket märklig sten. Jag hade aldrig sett en sådan bildning själv i fjällen och trodde det mest var metamorf sten man klampar på däruppe.
Tyvärr var föredraget i Tisdags inte direkt nivå-anpassat för publiken.. Få känner väll inte tyvärr sin geologi vidare mycket.
Men tillbaks till dina bilder...Dom var jättefina!
Och just som du säger att vandra där i gränstrakterna är väldigt spännande. Det finns otroligt mycket att se.
Mycket hör ju ihop med att vi inte verkar kunna ta in att Norge är en fortsättning-eller början, om man så vill på en komplett fjällvandring. Området har många gemensamma nämnare, många händelser och historiska äventyr har ju utspelat sig i gränstrakterna där.
Sedan hänger väl en del ihop med hur våra kartor är grafiskt utformade och det ligger väl något kvar i den förklaringen att när den nya topografiska kartan kom under sextiotalet så blev det inte vidare lockande på nått vis med Norge. Den norska sidan beskrevs med ålderdomligt skrivsätt och den vart otydlig och på så vis såg det inte vidare tillförlitligt ut heller. Det blev alltför vilt och outforskat ‘på andra sidan gränsen’
I dag tror jag mer att folk ‘vågar’ gå in i Norge på nått vis. Många dalar och därtill äldre stigar leder ju naturligt ned i Norge.
En vattendelare eller en konstruerad Riksgräns tror jag man inte ska bry sig om.
Själv gillar jag att stå nere på E6 efter en avslutad vandring och vinka till mig en buss, eller rentav stanna en bil och åka till Bodö eller Narvik och äta räkor och njuta av Atlanten.
För är det inte märkligt, när man helt plötsligt trott sig stå i den ödsligaste av naturtyper så är det ändå inte långt till civilisationen.
mvh. Anders
Bilagor
Jo, det är västra Messingmalmvatnan på bilden.
Thomas, du tänker likadant som jag, den där Tukijokken sabbar mycket....... Bro!!!!!!!!!!
Om man inte gör som Jörgen Fjäderlätt förståss, bär en packraft, ca 3kg extra.
Det finns ju några som har vadat den vid extremt lågvatten sent på sommaren.
När vi gick Skagmadalen/Tukijåkken så såg vi inga lämpliga vadställen, för mycket vatten.
Och Leirvatnets glaciärtunga är inget alternativ, stora djupa sprickor på ett stort område.
Jag är inte färdig med detta område, har redan börjat tänka på en tur från Straumen via Sisovatnet och norrsidan av Blåmansisen, följa vattendraget ner till UnnaTuki och sedan hem på nå't sätt
Och när vi nu tack vare Anders kom in på geologi, här är tre exempel på vad vi hittade.
Om någon kan förklara, varsågod!
/Hans
Thomas, du tänker likadant som jag, den där Tukijokken sabbar mycket....... Bro!!!!!!!!!!
Om man inte gör som Jörgen Fjäderlätt förståss, bär en packraft, ca 3kg extra.
Det finns ju några som har vadat den vid extremt lågvatten sent på sommaren.
När vi gick Skagmadalen/Tukijåkken så såg vi inga lämpliga vadställen, för mycket vatten.
Och Leirvatnets glaciärtunga är inget alternativ, stora djupa sprickor på ett stort område.
Jag är inte färdig med detta område, har redan börjat tänka på en tur från Straumen via Sisovatnet och norrsidan av Blåmansisen, följa vattendraget ner till UnnaTuki och sedan hem på nå't sätt
Och när vi nu tack vare Anders kom in på geologi, här är tre exempel på vad vi hittade.
Om någon kan förklara, varsågod!
/Hans
Bilagor
Senast ändrad:
Stenarna berättar...
Ja du...
Det är naturligtvis väldigt svårt att på rak arm säga vad för typ av bergarter du visar upp här.. Men eftersom ni gick i det område ni nu gjorde så är det väl inte helt omöjligt..
1. Det är troligen så kallade miarolitiska hålrum i vad jag kan se.. Det är ofta kvarts, fältspat eller klorit i sånna där hål.. Har man tur kan man ju hitta bergkristall, alltså ren ofärgad kvarts i sånna där sprickor. Den bergart det är här granit-diorit, och det betyder: Mellersta skollan.
Den där knalen uppe vid vänstra hörnet, den hör inte hemma i området.. Isen eller nått har fraktat dit den.. Det är någon oxiderad hårdskiffer, Fyllit av nått slag..
2. Väldigt knepigt denna bild. Nån form av mineralisering (blyglans) i någon gnejsig granit.. Även det är troligen i mellersta skollan, där ni gick.
3. Blyglans och kvarts. Viss mått av kopparkis i denna klump..
Sånna där mineraliseringar utbildades ju ofta i gränsen mellan urberget och just skollorna själva.. Genom att leta efter dom där kvartsgrupperna kan man liksom följa hur den mellersta skollan dyker ned ungefär vid Rakolako. Sedan tar lilla och märkliga ‘översta’ av den Övre Köliskollan vid Vasten- & Virijauresjöarna.. Ibland ser man hela band av kvarts ligga som vita ormar mellan olika skikt av bergarter.. Dom är så hårda så dom har blivit kvar på nått kuriöst sätt. Eller så framträder dom som domer, vilket ni ju hade sett vad jag fattat.
Det är ju oerhört kul med det där renskrubbade området invid Rago eftersom man blir så geologiskt intresserad av att gå där. Stenarna liksom tvingar en att vara påläst på nått vis..
Det är ett mycket dramatiskt område eftersom i princip hela Tysfjordområdet är så oerhört omvandlat och dessutom har ju det skett en nedkasning av den delen av fjällberggrunden.. Alltså hela Väst-Norge här, har kasat ner ett par kilometrar ned i Atlanten, eftersom den gav vika inför sin egen oerhörda tyngd.
Du må alltså betänka att Fjällen var en gång lika höga som Himalaya är idag.. En bergskedja kan inte bli högre än 8-9000 meter.. . Det vi liksom ser idag av den är resterna, underdelen så att säga..
Vart överdelarna av våra kära fjäll är vet ju ingen, men dom är borta faktiskt.. 6-7 kilometrar har eroderats bort.. Bara det får ju en att få ett tidsperspektiv på nått vis.
Rago själv är ju urberg, så kallad ‘autokton’ bergrund som liksom pressats in i fjällen. .Och den består av äldre graniter ...väldigt gamla. Dom har veckats dom med, men dom är dubbelt så gamla som, typ Sareks toppar är.
Nåja. I mitt tycke är det mest spännande området, halvön, den där Piellonjarka-halvön. Det är där dom verkliga
proven på visuellt letande ställs. Det är där dom där ‘hemligt’ sällsynta växterna finns. Men det är tålamodsprövande att leta dom.
Ja du...
Det är naturligtvis väldigt svårt att på rak arm säga vad för typ av bergarter du visar upp här.. Men eftersom ni gick i det område ni nu gjorde så är det väl inte helt omöjligt..
1. Det är troligen så kallade miarolitiska hålrum i vad jag kan se.. Det är ofta kvarts, fältspat eller klorit i sånna där hål.. Har man tur kan man ju hitta bergkristall, alltså ren ofärgad kvarts i sånna där sprickor. Den bergart det är här granit-diorit, och det betyder: Mellersta skollan.
Den där knalen uppe vid vänstra hörnet, den hör inte hemma i området.. Isen eller nått har fraktat dit den.. Det är någon oxiderad hårdskiffer, Fyllit av nått slag..
2. Väldigt knepigt denna bild. Nån form av mineralisering (blyglans) i någon gnejsig granit.. Även det är troligen i mellersta skollan, där ni gick.
3. Blyglans och kvarts. Viss mått av kopparkis i denna klump..
Sånna där mineraliseringar utbildades ju ofta i gränsen mellan urberget och just skollorna själva.. Genom att leta efter dom där kvartsgrupperna kan man liksom följa hur den mellersta skollan dyker ned ungefär vid Rakolako. Sedan tar lilla och märkliga ‘översta’ av den Övre Köliskollan vid Vasten- & Virijauresjöarna.. Ibland ser man hela band av kvarts ligga som vita ormar mellan olika skikt av bergarter.. Dom är så hårda så dom har blivit kvar på nått kuriöst sätt. Eller så framträder dom som domer, vilket ni ju hade sett vad jag fattat.
Det är ju oerhört kul med det där renskrubbade området invid Rago eftersom man blir så geologiskt intresserad av att gå där. Stenarna liksom tvingar en att vara påläst på nått vis..
Det är ett mycket dramatiskt område eftersom i princip hela Tysfjordområdet är så oerhört omvandlat och dessutom har ju det skett en nedkasning av den delen av fjällberggrunden.. Alltså hela Väst-Norge här, har kasat ner ett par kilometrar ned i Atlanten, eftersom den gav vika inför sin egen oerhörda tyngd.
Du må alltså betänka att Fjällen var en gång lika höga som Himalaya är idag.. En bergskedja kan inte bli högre än 8-9000 meter.. . Det vi liksom ser idag av den är resterna, underdelen så att säga..
Vart överdelarna av våra kära fjäll är vet ju ingen, men dom är borta faktiskt.. 6-7 kilometrar har eroderats bort.. Bara det får ju en att få ett tidsperspektiv på nått vis.
Rago själv är ju urberg, så kallad ‘autokton’ bergrund som liksom pressats in i fjällen. .Och den består av äldre graniter ...väldigt gamla. Dom har veckats dom med, men dom är dubbelt så gamla som, typ Sareks toppar är.
Nåja. I mitt tycke är det mest spännande området, halvön, den där Piellonjarka-halvön. Det är där dom verkliga
proven på visuellt letande ställs. Det är där dom där ‘hemligt’ sällsynta växterna finns. Men det är tålamodsprövande att leta dom.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
I Rabots fotspår | Fjällvandring | 7 |