Liftskräck

[Skräcken]

Konfrontera

Tack för alla goda tips. Jag har verkligen försökt konfrontera min rädsla och åkt och lidit. Jag tror inte det är enbart höjden i sig som är problemet utan det är att man också saknar en utväg och inte alltid förstår vad det är som händer när liften stannar. Vid ett av de sista åken jag gjorde i en kabin så stannade skiten ett par gånger för att därefter backa c:a 100 meter. Varför i tusan gör den på detta viset, hann man tänka ett antal tusen gånger. Jag får väl börja lära mig mer om hur liftar fungerar och varför de gör som de gör ibland. Kanske ta med ett "Ole Skolmen snöre" upp också.

 

[Mezzner]

Konfronter är liksom grejen - men det behöver ju inte vara med värsta exponeringen från början. Det gör ju f ö inget om man får sitta och vänta i liften (det beror oftast på att nån behöver extra tid vid på eller avstigning), men om det verkligen blir en längre väntan så är väl det enda man behöver bekymra sig för kylan. Det är ju trist att frysa, så man ska kanske undvika att ha precis den minsta klädsel man behöver under själva skidåkningen. Anpassa klädseln efter vädret, och ännu har väl ingen frusit ihjäl i en lift i Sverige, så det är mest en komfortfråga.

 

[Islusen]

Knäppt...

Jag har en konstig variant av höjdskräck; jag kan klättra på väggar och fira mig utför stup, åka "zipline" och annat liknande utan problem, men klarar ICKE av att gå på ett tak och knappt att klättra på en stege upp på ett tak. Eller ännu värre - att ta mig från taket till stegen.... Så här var det inte tidigare utan det har dykt upp på senare år. Tror det har med den där lutningen att göra... men jag får väl börja öva mig lite i taget som någon skriver.

 

[Anders Oak]

Viktigt

när man konfronterar rädslor och fobier är att man gör det i små steg och under så kontrollerade former som möjligt. Som jag tror Martin nämnde härstammar din rädsla från att kroppen kopplat ihop just liftåkning med något obehagligt, därav rädslereaktionen, eller ångestreaktionen. Bra att veta att de ej är farliga om än jävligt obehagliga.

För att bryta kopplningen mellan ångeststystemet och tankar på vad som kan hända i liften eller liften i sig är det bra att som du gör analysera situationen och hålla koll på vilka parametrar som gör upplevelsen svårare. Mer folk i kabinen höjd kyla liftkö vad vet jag. Rangordna sedan i svårighetsgrad. Börja längst ner och stanna kvar i situationen. Obehaget och rädslan kommer går upp och sedan ner. Stanna kvar. Gör sedan om tills obehagsnivån inte är för jobbig. Ta sedan nästa situation(mer folk högre eller vad det va) stanna kvar i situationen. Obehaget upp och sedan ner. Sen kan du hålla på sådär. Tricket är att gör det i små steg.

lycka till

Anders

 

[Tvivlaren]

Väcker liv i en gammal tråd...

Jag lider av höjdskräck så det nästan känns löjligt. tyvärr i kombination med att attraheras av berg, ser jag en bergs/fjälltopp vill jag inget hellre än klättra upp vilket sällan fungerar.

I sommras försökte jag gå Besseggen, gick lite fel på vägen upp och fick klänga på utsidan av en klippa, efter det var jag helt säker på att resten blir en barnlek...
Kom en bit upp på eggen, när jag inte klarade mer satte jag mig ner och tog en snickers, kom en bit till innan jag fick sätta mig igen... Kompisen var lika skraj och när han föreslog att vi skulle gå runt Bessvattnet istället tyckte jag det var en bra ide.
Så tråkigt när man ser småungar, hundar, pensionärer, tjejer klädda för krogen helt obekymrat klättra uppåt...

Nu till sommaren blir det ett nytt försök och denna gång måste vara lyckat!
Javisst, jag köper delvis iden om att träna upp acceptans för höjder, men hur "konserverar" jag framgångar jag har? Hjälpte en kompis att lägga tak, efter ett tag rörde jag mig obekymrat på taket men efter en fika var det som att börja på noll igen. Försökte ta trapporna i Eifeltornet en gång, varje gång jag kom för högt upp gick jag ner några meter och acklimatiserade mig och kunde fortsätta en bit till. till slut var jag så högt uppe att jag kom varken upp eller ner, stod bara och blåhöll mig i ett räcke. Vet faktiskt inte hur jag tog mig ner igen.

Liksom Consono måste jag förutom höjdrädslan kämpa mot lusten att hoppa för att kontrollerat slå ihjäl mig... Det blir som att jag är rädd för min egen rädsla.

Så hjälp, hur ska jag bära mig åt för att lyckas klättra Eggen i sommar?

 

[Oswald]

Är det höjden eller..

Själv har jag egentligen inte problem med höjd men vertikala väggar. Tycker det är obehagligt att gå nära skyskrapor och titta upp, vill helst gå mitt i gatan. neråt samma sak, så en kabinlift är inga problem men jag tycker inte om stolparna...

Jag tror att många med höjdrädsla egentligen lider av mitt syndrom... Utan att veta om det.

 

[sofiah]

när man konfronterar rädslor och fobier är att man gör det i små steg och under så kontrollerade former som möjligt. Som jag tror Martin nämnde härstammar din rädsla från att kroppen kopplat ihop just liftåkning med något obehagligt, därav rädslereaktionen, eller ångestreaktionen. Bra att veta att de ej är farliga om än jävligt obehagliga.

För att bryta koppliningen mellan ångeststystemet och tankar på vad som kan hända i liften eller liften i sig är det bra att som du gör analysera situationen och hålla koll på vilka parametrar som gör upplevelsen svårare. Mer folk i kabinen höjd kyla liftkö vad vet jag. Rangordna sedan i svårighetsgrad. Börja längst ner och stanna kvar i situationen. Obehaget och rädslan kommer går upp och sedan ner. Stanna kvar. Gör sedan om tills obehagsnivån inte är för jobbig. Ta sedan nästa situation(mer folk högre eller vad det va) stanna kvar i situationen. Obehaget upp och sedan ner. Sen kan du hålla på sådär. Tricket är att gör det i små steg.

lycka till

Anders

Just så!
Att inse att själva oron inte är farlig och att utmana den steg för steg med en belöning efter varje avklarat steg hjälper dig att komma ett stort steg på vägen. Varje steg behöver tränas förra gånger. detta gäller alla fobier. Tänkte annars bara lägga till att den fallkänsla som iaf jag känner vid stup och branter beror enligt flera forskare på att vår hjärna blandar ihop horisontalplan och vertikalplan. Vet man detta så är det lättare att hantera.
Det är inte farligt att prova själv att utmana oron själv utan professionell hjälp,men blir inte bättre och är ett stort hinder så är det väl investerade pengar att söka hjälp. Det finns forskning som visar att även nätbaserad terapi har goda resultat vilket är klart billigare. / Sofia

 

[Per-Tommy]

Klaustrofobi

Jag har precis samma problem som "Skräcken" vad det gäller stora liftsystem. Har iofs bara åkt sittliftar i Sverige men när jag kommer upp i dessa så känner jag ett enormt obehag, oftast får jag panikångest som följd. Jag har samma typ av besvär när det gäller att åka hiss och jag har kommit fram till att det är klaustrofobi jag lider av. Rädslan bottnar sig förmodligen i att jag är rädd för att skiten skall stanna och att det inte skall finnas någon väg ut.
Oftast helt obefogat!

 

[Mangee]

Finns en väldigt enkel lösning på "problemet" köp randoutrustning och njut utav att lägga egna spår i härligt fluff. Liftskräck är något nyttigt som inte ska bekämpas!

 

[Sandra E]

(länge sen man loggade in här... Rädsla är tydligen ett tillräckligt intressant ämne!)

(Dessutom håller jag med Mangee fullt ut ang randonée )

Här kommer ett litet tillägg på tidigare svar, som alla är inne på att konfrontera. Jag har själv lidit av en stark fobi för is efter ett antal olyckor, och det här var mitt första steg (numera sysslar jag med isklättring, who could´ve guessed! :O).

Om fobin upplevs alldeles för stark kan man prova att "öva torrt" genom meditation. I korthet lägga sig på sängen och försöka slappna av djupt (det finns säkert någon bra vägledd meditation därute att testa). Och sedan föreställa sig den situation som man inte klarar av, försöka våga att gå in i den så intensivt som möjligt, verkligen ta på, smaka på de där obehagliga känslorna. Stanna lite längre med rädslan för varje gång. Med lite bra handledning kommer du att våga vara med din rädsla lite mer, du kommer att lära dig att acceptera den, trots att du inte ens övat "på riktigt". Sedan när man är redo får man så klart öva i den verkliga situationen också.

Vi är så rädda för allt möjligt här i livet. Jag tror att det gagnar alla att försöka öppna sig för sina rädslor lite mer. De uppenbara såväl som de dolda.

 

[tango]

Har man stor tilltro till myndigheter och proffessionella människor kan man tänka så här: Den som kör liften(/flygplanet/tåget eller var man nu inte gillar) har faktiskt det som yrke och har utbildning för att göra just detta och då ingår att hantera båda förutsägbara och oväntade situationer kring liften/flygplanet/tåget. Förare gör just bara detta hela sin yrkesverksamma tid och borde därför vara tämligen bra på just det.
Dessutom finns kontrollmyndigheter som kontrollerar utrustningen regelbundet och de skulle inte tillåta att den körs om den vore farlig.

Man brukade säga om dykning att det farligaste var att köra bil på väg till och från dyket.

/Patrik, lyckligt orädd i liften