Träningsbehovet är nog lite överdrivet. Själv springer jag kanske varannan dag året om, men i måttlig fart. Vid nära 65 får man vara lite försiktig. På våren och försommaren cyklar jag en del, återigen i rätt maklig takt. Det handlar i båda fallen om att njuta. På morgnarna gör jag vissa övningar för ryggen och buken, det första för att hålla ryggen smidig och ischiasen borta, det andra därför att jag är fåfäng. Den enda "träning" jag bedriver specifikt med tanke på vandring är att gå ett par tre promenader på våren på sådär 15 km för att vänja vissa muskler vid en ovan belastning.
Jag ökar bördan efterhand och sista gången är jag väl uppe i 15 kg. Jag packar lite mjuka saker i botten av säcken och vikter ovanpå.
Förra året blev jag sjuk i en olycka den 12/2 och kunde inte springa på fyra månader. Jag kunde hålla kroppen nödtorftigt igång hemma med motionscykel, 30 minuter varannan dag. Efter sådär sex veckor kunde jag börja träna upp en försvagad muskel i vänster ben (de övningar jag gjorde
då har jag utvecklat och gör nu med vikter). Efter sju veckor kunde jag börja gå promenader på sådär 7 km, och först i mitten av april kunde jag göra de här ryggsäckspromenaderna (men jag hade rätt ont efteråt). I början av maj gick jag från Åby till Katrineholm, fyra dagar, med tält och mat och faderullan.
Man kan alltså inte säga att jag var särskilt vältränad när jag reste till Frankrike den 16/6. Någa backar hade jag aldrig prövat.
Första etappen, den 18/6, innehöll en stigning på 1600-1700 meter,
delvis i mycket instabil terräng för att kringgå snöhinder.
Det behövs inte så mycket, tydligen.