Det är inte bara isolyckor som ger många falsklarm. Sedan mobiltelefonerna kom så är det inte ovanligt att vi i räddningstjänsten får åka ut på "trafikolyckor" till bilar som legat dikeskörda i dagar. SOS har ingen lätt uppgift att avgöra vad som är på riktigt idag, särskillt när folk generellt blir allt mer tveksamma till att hjälpa till själva eller ens gå fram och titta, ens när det är helt ofarligt för dem själva, exempelvis gå fram och titta i en dikeskörd bil.
Problemet med falsklarm till just isolyckor är att det binder mycket resurser under lång tid. Ofta är det långt ute i skogen och man åker iväg med terrängfordon iklädd torrdräkt, alltså inga speciellt bra förutsättningar för att snabbt dra iväg på något annat. I värsta fall är det dessutom svårt att hitta den "nödställda" eftersom den inte upplever sig som nödställd och således redan åkt vidare för länge sedan när räddningstjänsten anländer. Finns då inte inringaren kvar så kan det bli besvärligt och tidskrävande.
Att komma ihåg är också att vi brandmän inte är några övermänniskor utan utsatta för samma risker som alla andra när vi vistas på is. Att i onödan simma runt och leta folk i en isränna är inget man gärna gör ens i torrdräkt. Ett falsklarm utsätter alltså människor för fara helt i onödan.
Så om du ser något du tror är ett nödläge, ring 112, men stanna på platsen och meddela allt som händer till SOS. Har larmet väl gått så åker räddningstjänsten i princip alltid fram, men det är ändå mycket värt att veta att det inte längre gäller livet när man kör fram.
Jag tycker f.ö. att det är åt h-e att skälla på henne som rännsimmade. Beroende på omständigheterna borde man kanske ta ett snack med inringaren.
/Per
Brandman och skridskoåkare.
Problemet med falsklarm till just isolyckor är att det binder mycket resurser under lång tid. Ofta är det långt ute i skogen och man åker iväg med terrängfordon iklädd torrdräkt, alltså inga speciellt bra förutsättningar för att snabbt dra iväg på något annat. I värsta fall är det dessutom svårt att hitta den "nödställda" eftersom den inte upplever sig som nödställd och således redan åkt vidare för länge sedan när räddningstjänsten anländer. Finns då inte inringaren kvar så kan det bli besvärligt och tidskrävande.
Att komma ihåg är också att vi brandmän inte är några övermänniskor utan utsatta för samma risker som alla andra när vi vistas på is. Att i onödan simma runt och leta folk i en isränna är inget man gärna gör ens i torrdräkt. Ett falsklarm utsätter alltså människor för fara helt i onödan.
Så om du ser något du tror är ett nödläge, ring 112, men stanna på platsen och meddela allt som händer till SOS. Har larmet väl gått så åker räddningstjänsten i princip alltid fram, men det är ändå mycket värt att veta att det inte längre gäller livet när man kör fram.
Jag tycker f.ö. att det är åt h-e att skälla på henne som rännsimmade. Beroende på omständigheterna borde man kanske ta ett snack med inringaren.
/Per
Brandman och skridskoåkare.
