Lantmäteriets kartor

[apersson850]

Det är våra orienteringskartors eviga förbannelse: Större skalor frestar kartritarna att "kludda" mer, så att kartorna blir lika oläsliga ändå, oavsett skalan.

IOF:s kartnorm är ett kärt diskussionsämne bland orienterare i allmänhet och bland kartritarna i synnerhet, förstås. Ett typiskt exempel är att normen säger att det bara får förekomma en hjälpkurva (höjdkurva med variabel ekvidistans, exempelvis 1-4 meter på en karta som har 5 meter som normalekvidistans) mellan varje riktig höjdkurva. Men i många områden finns det mer än en liten höjdformation mellan huvudkurvorna. Vilken ska man rita då? Eller strunta i normen och rita båda?

Årets karta för RM i banläggning var full med avsteg från den normen.

Orienteringskartor har speciella tecken för brant, både passerbar och ej passerbar.

Vi printar alla tävlingskartor idag i färglaserskrivare. Komplett med banpåtryck, och då praktiskt taget alltid i ett utsnitt som får plats på en A4. Nästa år ett annat hörn av kartan. Plastfodral för A4 är billigast.
Detta ger så mycket fördelar att vi för död och pina inte vill retirera till offset igen. En nygjord väg 700 meter från starten, upptäckt 3 veckor före tävlingen? Inga problem. Ut och reka, in med den i OCAD, kolla om någon kontroll påverkas negativt och sen är allt OK igen.

Orienteringskartorna är också ett lysande exempel på att kunder med speciella behov gör kartor där intresse finns (i detta fall bra tävlingsterräng).

Anders

 

[avslLM]

Det är våra orienteringskartors eviga förbannelse: Större skalor frestar kartritarna att "kludda" mer, så att kartorna blir lika oläsliga ändå, oavsett skalan.

IOF:s kartnorm är ett kärt diskussionsämne bland orienterare i allmänhet och bland kartritarna i synnerhet, förstås. Ett typiskt exempel är att normen säger att det bara får förekomma en hjälpkurva (höjdkurva med variabel ekvidistans, exempelvis 1-4 meter på en karta som har 5 meter som normalekvidistans) mellan varje riktig höjdkurva. Men i många områden finns det mer än en liten höjdformation mellan huvudkurvorna. Vilken ska man rita då? Eller strunta i normen och rita båda?

Årets karta för RM i banläggning var full med avsteg från den normen.

Orienteringskartor har speciella tecken för brant, både passerbar och ej passerbar.

Vi printar alla tävlingskartor idag i färglaserskrivare. Komplett med banpåtryck, och då praktiskt taget alltid i ett utsnitt som får plats på en A4. Nästa år ett annat hörn av kartan. Plastfodral för A4 är billigast.
Detta ger så mycket fördelar att vi för död och pina inte vill retirera till offset igen. En nygjord väg 700 meter från starten, upptäckt 3 veckor före tävlingen? Inga problem. Ut och reka, in med den i OCAD, kolla om någon kontroll påverkas negativt och sen är allt OK igen.

Orienteringskartorna är också ett lysande exempel på att kunder med speciella behov gör kartor där intresse finns (i detta fall bra tävlingsterräng).

Anders

Jag skulle vilja att orienteringssporten stannar upp ett tag och funderar på några saker innan man tar förhastade beslut om kartskalor och annat.

- Är dagens tryckmetoder desamma som de vi kommer att använda om 5-10 år?
- Så länge klassisk distans finns kvar, vilken tryckmetod ger ett resultat där kartan håller under ett helt lopp på 80-90 minuter?

Min poäng är att produktionstekniska aspekter lätt får såpass stor betydele att sporten i sig förändras.

Vad är det som säger att dagens lösningar är de vi kommer att använda om några år?

Kortsiktigt ekonomiskt tänkande idag, kanske gör att den egentliga själen i orientering är borta i morgon.

---

Men egentligen är dagens problem inom orienteringssporten lika mycket det att alltför många klåpare tror sig kunna fixa en tävlingsupplaga av kartor på firmans färgskrivare. Detta solkar ner ryktet för en teknik som egentligen har förutsättningar att ge ett utmärkt resultat, så länge man vet hur man ska bära sig åt.

---

Nu har jag tammejfan kapat min egen tråd, det här var ju inte alls vad det skulle handla om...

/torbjörn

 

[apersson850]

Att destruera orienteringssportens själ hanterar SOFT alldeles utmärkt. Det behöver inte vi i klubbarna tänka på.

Med en vettig färglaser (vi kör på en Minolta) blir det faktiskt fullt användbara tävlingskartor. Med tanke på att det tycks bli svårare för varje år att få tillräckligt med folk att jobba ideellt med orienteringsarrangemang, måste vi inse att arrangemangstekniska rationaliseringar måste prioriteras högt. Annars har vi snart inga arrangemang alls.
Fördelen med att kunna få kartor som färskvara lär nog vida överväga nackdelen att färgen kanske inte sitter lika bra som med offsettryck.
Kartorna brukar faktiskt hålla under loppet. Visst kan de återgå till pappersmassa om man har sönder plastfodralet, men detsamma hände med offsetkartorna. Att vi numera inte stämplar genom fodralen förbättrar också situationen.
Sen finns det nog en och annan som trodde att inkjet gick lika bra, eller selleri...

Säger jag, som har 35 års erfarenhet av OL-arrangemang, från klubbmästerskap till 5-dagars (datorkommunikationsansvarig).

Anders, sekr. Tockarps IK

Det heter inte att kapa en tråd, det heter att associera. Det är en mänsklig styrka, som man har svårt att apa efter med datorer.