Är hem kommen från en 3-dagars tur i de trakterna.
Eftersom jag vandrade 2022 från Björkliden via Gophasvággi/ Måndalen ner via Latjnasvággi till Kårsavággi ville jag vandra en annan väg. Hade för övrigt rätt mycket snö kvar i Måndalen i mitten av Juli 2022 och kom inte över till Hoigganvággi som det var planerat.
Denna gången skulle rutten gå från Björkliden till Låktajåkko, Harpasset och via Guoblavággi ner till Kårsavággi. Tredje dagen enkel vandring till Abisko.
Riktig så blev det inte.
Jag startade i fint väder från Björkleden men allt högre upp ökade vinden. Strax innan Låktajåkko var det ingen markering (verkade att något hade rasat för ledstången låg omkull i riktning mot jokken) och jag kom ner där jokken rinner. Såg stationen uppe och insåg att jag måste upp för branten vilket inte var det lättaste. Kan säga att personen innan mig vilken jag träffade på stationen gjorde samma misstag.
Unnade mig en våffla och gick vidare. Kände mig frestat att stanna för det doftade så gott när de förberedde maten för de 5 kvällsgäster som inte hade kommit fram än.
Nåväl trots blåsten hade jag bestämt mig att jag skulle tälta i Harpasset. Mitt relativt nya tält hade aldrig utsatts för någon vind. Perfekt att testa det vad det skulle tåla. Jag letade efter den omtalade skyddade tältplatsen med halvbyggd mur som jag sett en bild i något inlägg på Utsidan. Men hittade inte just den men stannade till vid en annan fin tältplats där det låg lösa stenar i en ring. Uppenbart hade folk tältat där tidigare. Jag lyckades att pitcha tältet och förankra det väl i blåsten. Platsen var inte skyddat men kände mig hyfsat trygg ändå. Tältet klassas som ett 4-säsongs tält. Men att sova var inte att tänka på och oroligt lyssnade jag till den tilltagande vinden. Efter ett tag kunde jag inte avgöra längre varifrån vinden blåste, den kändes överallt och tältbågarna böjde sig åt alla håll. Kände att något var fel när ytterduken blåste upp på ena endan. Kikade ut och kände efter, tältpinnarna hade inte rykts loss. Men ena tältbågens ende hade borrat ett hål i kanalens ende och kanalen åkte upp och var inte förankrat i själva tältpinnen längre.
Klockan var då efter midnatt och jag bestämde mig för att bryta camp, slängde alla lösa grejer i ryggsäcken och ställde den bakom en omkring 20 cm hög „stenmur“. Att ta ner tältet var inte lätt, vinden drog i tältet och jag nästan drogs med. På något sätt lyckades jag att „vika“ ihop bågarna och lägga tältet platt på marken bakom antydan av en stenmur. Ryggsäcken på. Nu var bara tältunderlaget kvar att hämta vilket var fäst med tunga stenar.
Jag tog det till platsen men vinden måste ha fått tag i det innan jag hann att stoppa ner det i säcken. Jag la mig med alla kläder på i sovsäcken på det platta tältet. Tack och lov ingen regn och inte så kallt.
Sova, nej det kunde jag inte men kunde „njuta“ av en fin soluppgång😉.
Jag packade ihop så fort det blev ljust. Vinden var inte lika starkt längre. Målet var Guoblavággi men var för trött för att ta fram mobilen och kolla var jag gick, följde istället de tydliga rösen vilken ledde mig in i Latjnasvággi. Nu kände jag igen mig i alla fall. En fin väg men brant mot slutet.
Fick dock höra av andra vandrare som gick bägge vággis att Guoblavággi är ännu värre mot slutet.
Fick veta att det blåste omkring 26 m/s, alltså storm. Svårt att säga just där jag tältade. Om någon vandrare råka hitta ett HMG groundsheet i Harpasset så kan hen höra av sig till mig.
Off topic, men hur mycket vind borde ett tält tåla i ett oskyddat lägge?