Lärarinnepasset

Nyligen hemkommen från turåkning mellan Riksgränsen och Nikka. När jag och min vapendragare övernattade i Unna Allakass läste jag ett formulär om det så kallade "Lärarinnepasset" (Unna Vistasvaggi där tre lärarinnor frös ihjäl 1950).
Så vi tog helt enkelt avstickaren från Kungsleden för att åka i lärarinnornas fotspår. Någon minnesskylt såg jag dock inte trots att många stenar var framtinade. Stugvärden i Ales varnade för hängdrivor i det trånga passagen vid sjön. Men några drivor syntes inte till, gissar att de flesta redan hunnit smälta ner. Eftersom jag hade en tvåmeters pulka så blev skrååkningen ner i Vistasdalen en aning klurig då pulkan välte ett flertal gånger. Jag var helt enkelt tvungen att haka av pulkan och springa med den framför mig och ner i Vistasbäcken som var klarblå och fin. På det hela taget var den en enorm upplevelse att ta denna nostalgiska avstickare från Kungsleden (E4:an). Under sommartid kan jag dock tänka mig att det är något stenigt med klippblock osv. Men vintertid är denna passage absolut att rekommendera - å det varmaste!
[Ändrat av Jürgen66 2007-04-19 kl 14:41]
 
Jürgen66; sa:
Under sommartid kan jag dock tänka mig att det är något stenigt med klippblock osv. Men vintertid är denna passage absolut att rekommendera - å det varmaste!
[Ändrat av Jürgen66 2007-04-19 kl 14:41]

I Clas Grundsten böckerna står det ju att det ofta är lavinfarligt där på vintern. Men har man koll på snötillgången kan man väl gå den på vintern antar jag.

Sen kan jag meddela att jag gått den i september med 5 cm nysnö. Jag är inte den som klagar på blockterräng, men den är nog den värsta jag gjort. Varje steg var man tvungen att koncentrera sig för att inte halka. Vi gick väl en hastighet av 1 km i timmen eller något sådant.
 
Lärarinne...

Tack för intressant info om sommar-föret i dalen. Är det månne fler som har testat Lärarinnepasset under åren? Någon som kanske även har sett minnesskylten?
 
ang.lärarinnorna...

finns något skrivet om vilka de var,kom ifrån,familj etc..
Min gammelmormor och hennes vännina arbetade ibland med att ta hand om avlidna.Deras svåraste uppgift var att ta hand om kvarlevorna efter dessa kvinnor.
 
Re: ang.lärarinnorna...

brigas; sa:
finns något skrivet om vilka de var,kom ifrån,familj etc..

Finns en lång artikel av Stig Claeson i Fjället nr 4/2002 (fjällklubbens tidning). "De tre kvinnorna var gymnastikdirektör Els-Marie Fagerberg, 33, hennes syster, handarbetslärarinnan Britt-Marie Fagerberg, 29, båda från Uppsala, och folkskollärarinnan Stina Isacson, 28, boende i Skellefteå men född i Malmberget."

Angående lavinfaror i Unna Vistasvagge finns en stor gryta i sluttningen omedelbart väster om sydspetsen av sjön. Där samlas mycket snö och vissa vintrar släpper snön och lavinkäglan kan (som år 1979) sträcka sig ända över till andra sidan dalen. I övrigt känner jag inte till några lavinfaror där som inte lätt kan undvikas.
 
Lärarinnor forts...

Helt fantastiskt med bilden på minnesstenen. Såg att jag och min kompanjon var bara några meter från stenen utan att upptäcka den. Nåja, vi gör ett nytt försök i mitten av augusti för att åter känna nostalgin av lärarinnornas kamp i passet. Det som fortfarande är en gåta är varför de tog Unna Vistas-passet upp och inte, som några andra som överlevde,den vanliga vägen upp genom Vistasvaggi? Jag gissar att vädret var lika risigt för bägge "teamen" som lämnade Vistasstugan under förmiddagen.
 
Re: Lärarinnor forts...

Jürgen; sa:
Det som fortfarande är en gåta är varför de tog Unna Vistas-passet upp och inte, som några andra som överlevde,den vanliga vägen upp genom Vistasvaggi?

De hade kommit till Vistas vanliga vägen och att i medvinden ta den andra och kortare vägen tillbaka låg nära till hands. Två studenter har förresten omkommit i en liknande olycka på samma plats, i april 1912. Att det kan blåsa hårt i Unna Vistasvagge har jag själv erfarenhet av. Enda gången jag tvingats bära skidorna på grund av för stark medvind var just där.
 
"den värsta jag gjort"

Den blockterräng som Jonas beskriver rör sig bara om någon kilometer vid sjöns södra strand under Påssustjåkkas branter, för övrigt består större delen av dalen av stenbunden gräshed som jag och min kompis upplevde som relativt lättvandrad. Sommartid är det här en av pärlorna i Kebnekaisefjällen. Det finns några bilder av detta i mitt fotoalbum.
 
Den blockterräng som Jonas beskriver rör sig bara om någon kilometer vid sjöns södra strand under Påssustjåkkas branter, för övrigt består större delen av dalen av stenbunden gräshed som jag och min kompis upplevde som relativt lättvandrad. Sommartid är det här en av pärlorna i Kebnekaisefjällen. Det finns några bilder av detta i mitt fotoalbum.

Håller med HansP om att norra delen av dalen är en riktig pärla.
Fullkomligt stilla och vackrare än vad som går att fånga på bild (kanske t.o.m. för Claes Grundsten mfl)

Jag och min flickvän tog en "genväg" därigenom för några år sedan, då vi vek av Kungsleden vid Alesjaure och gick mot Vistas.
Som ovana fjällvandrare blev vi dock överraskade av blockterrängen som dök upp vid den större sjön och hur jävlig den var.
Det kanske bara som sagt rörde sig om någon kilometer eller två men kändes som en evighet.
Min flickvän som inte har så långa ben fastnade på en avsats där bergssidan störtar som brantast ner mot sjön men lyckades med livet som insats ta sig vidare.
Det var ganska obehagligt.

Då stenhelvetet äntligen tog slut byttes det mot snårig träskmark med djupa vattenhål och rötter som försökte fånga in oss. Man hoppade som Plupp från tuva till tuva.

Jag minns inte om det var innan eller efter, men vi stötte också på ett antal jockar som vid den här sena tidpunkten på dagen var ganska strida och inte helt lätta att vada över (om man är ovan som vi var och ville klara sig hyfsat torrskodd). Någon tog en timme att korsa, då vi gick upp och ner och upp igen för att hitta bästa stället.

Då vi till sist vid 23-tiden äntligen kom fram till Vistas-stugan där vi skulle övernatta hade vi vandrat den dryga milen från Alesjaure på 14 timmar, vilket kanske är något slags (botten-)rekord?

I stugans värme hittade vi skriften om "Lärarinnepasset" där det stod skrivet att tre kvinnor omkommit på just den väg vi vandrat. Då kände man sig ganska liten.

I efterhand är vi oerhört glada att vi tog denna "genväg".
Dels var den vackrare än något annat vi upplevde den veckan, dessutom var detta ett äventyr som man aldrig glömmer. Resten av Kungsleden tedde sig verkligen som rena E4 i jämförelse.
 
Stenigt är det, men vackert. "Stora" Vistavagge är inte så illa det heller. Bara olika.
 

Bilagor

  • 037.jpg
    037.jpg
    91.6 KB · Visningar: 1,598
  • IMG_6272.jpg
    IMG_6272.jpg
    90.7 KB · Visningar: 1,404

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg