Som tillhörande homo sapiens kommer vi givetvis aldrig att få sinnesegenskaper som hundar, ladusvalor, fladdermöss eller katter så en diskussion med dessa jämförelser är meningslösa.
Men skillnaden mellan människor som lever i skilda miljör är stor och detta är helt naturligt. Den som inte har satt sin fot i skogen har svårt att skilja, uttolka spår och andra visuella tecken därför att man aldrig lärt sig detta.Vi kan alltså lära oss nya sätt att se och använda oss av vår omvärld, vilket både är av godo och ondo.
Men nu frågar sig Conny varför vi inte tränar våra sinnen och vår kropp. Kroppen tränar vi om vi avsätter tid för detta och det finns de som är fixerade vi sina tränade kroppar. Alla är nog överens om att man kan träna sin kropp så man blir starkare och uthålligare.
Men kan man träna sina sinnen? Om man kan öva upp alla andra förmågor bör man kunna öva upp sina sinnen. Men som allt annat kräver detta träning och ju mer man tränar desto skickligare blir man. Enbart genom att fokusera på våra sinnen - det jag hör, luktar, känner osv. - blir vi mer uppmärksamma.
Jag går också i mörker men bara på kända stigar och utan packning. Har också läst boken om den där mannan som tränade sig att springa genom skogan med ögonbindel men minns vara sig bokens titel eller hans namn.
Om vi nu håller oss till att använda våra sinnen när vi är ute så gör dom flest det redan frågan är bara hur mycket. Personligen anväder jag sällan kompass eller GPS därför att jag ser vart jag skall gå och blir det dimma eller dåligt väder och jag inte 'känner riktingen' så brukar jag stanna.
Orienterar vi oss enbart efter det vi ser eller använder vi oss av andra sinnen eller något som inte är mätbart? Som exempel kan man ta när man går vilse, då 'vänder sig världen' och till och med solen lyser från fel håll. Hela jävla kartan i skallen snor sig 180 grader. Min fråga är varför gör den det om vi inte kan 'känna magnetfältet'
För den som tvivlar på sina sinnen, eller andras så är det bara att ställa sig bakom någon och 'stirra' så ser du när den andre kommer att vända sig om och se på dig. Frågan är hur vet vi att någon betraktar oss?
Det hänger inte på svampar, det tog schamanerna till för att för att ge sig på reseor bortom våra sinnen
Men skillnaden mellan människor som lever i skilda miljör är stor och detta är helt naturligt. Den som inte har satt sin fot i skogen har svårt att skilja, uttolka spår och andra visuella tecken därför att man aldrig lärt sig detta.Vi kan alltså lära oss nya sätt att se och använda oss av vår omvärld, vilket både är av godo och ondo.
Men nu frågar sig Conny varför vi inte tränar våra sinnen och vår kropp. Kroppen tränar vi om vi avsätter tid för detta och det finns de som är fixerade vi sina tränade kroppar. Alla är nog överens om att man kan träna sin kropp så man blir starkare och uthålligare.
Men kan man träna sina sinnen? Om man kan öva upp alla andra förmågor bör man kunna öva upp sina sinnen. Men som allt annat kräver detta träning och ju mer man tränar desto skickligare blir man. Enbart genom att fokusera på våra sinnen - det jag hör, luktar, känner osv. - blir vi mer uppmärksamma.
Jag går också i mörker men bara på kända stigar och utan packning. Har också läst boken om den där mannan som tränade sig att springa genom skogan med ögonbindel men minns vara sig bokens titel eller hans namn.
Om vi nu håller oss till att använda våra sinnen när vi är ute så gör dom flest det redan frågan är bara hur mycket. Personligen anväder jag sällan kompass eller GPS därför att jag ser vart jag skall gå och blir det dimma eller dåligt väder och jag inte 'känner riktingen' så brukar jag stanna.
Orienterar vi oss enbart efter det vi ser eller använder vi oss av andra sinnen eller något som inte är mätbart? Som exempel kan man ta när man går vilse, då 'vänder sig världen' och till och med solen lyser från fel håll. Hela jävla kartan i skallen snor sig 180 grader. Min fråga är varför gör den det om vi inte kan 'känna magnetfältet'
För den som tvivlar på sina sinnen, eller andras så är det bara att ställa sig bakom någon och 'stirra' så ser du när den andre kommer att vända sig om och se på dig. Frågan är hur vet vi att någon betraktar oss?
Det hänger inte på svampar, det tog schamanerna till för att för att ge sig på reseor bortom våra sinnen