Kriminell av misstag

Jag delar inte din definition av "under bar himmel" - att ha en tarp mellan sig och himmlen definerar jag mer som tältning (må vara utan väggar och golv) än bar himmel.
Jag håller så klart med dig. Tarp har ett drag av kryphålsletande och missar lite av poängen med nationalparken nu och för framtiden.

Zon I (orörd zon) och II (lågaktivitetszon) är i stort själva nationalparken s.165. I zon I skall besökare förvänta sig "avskildhet, stillhet och orördhet. Få spår av andra besökare. Få möten med andra. Låg förekomst av buller." s.43. I zon II finns leder och tältplatser. Vid sidan av dessa förväntas besökare ha "relativt goda förutsättningar att uppleva avskildhet, stillhet och orördhet" s.43. De här förväntningarna tullas det på för varje tält, tarp eller hängmatta man stöter på när man knallar runt i blåbärsriset.
 
Ja, regler är regler. Inte alltid helt tydliga.

Troligen står det inte någonstans att det uppmuntras till att plocka pinnar från marken i Tyresta, och då är det för vissa svårt att tolka att motsatsen avses, dvs att det är förbjudet (men det står väl inte heller att det är tillåtet).
Det är väl lika logiskt som att det är förbjudet att avlägsna sand från Gotska sandön:
1) Det är ju massor av sand, så det räcker och blir över (om det inte är kommersiell sandtäkt).
2) Det mest fysiskt bestående av ett besök är trots allt att man har fått sand överallt i packningen med sig när man lämnar (hur mycket man än försöker att borsta bort det).

Men det är väl ganska uppenbart att i nationalparker så får även pinnar på marken ligga, så de inte eldas upp. Man erbjuder ju servicen med ved till eldstäder i Tyresta mot viss betalning, förmodligen för att minska belastningen med att pinnar blir ved.
 
Kopplade hundar i Tyresta är ca 5% av de jag möter. Jag har haft diskussioner med ett flertal (hundar och) ägare/grannar när hundarna försöker att klättra upp på mig ute i nationalparken.

Inte mycket till förståelse för att det finns regler då trots att de inte lyder, de "är ju så snälla", De hundarna kan vara hur snälla som helst och jag har inte blivit skadad, men jag såg hur den ilskna tjädertuppen fick hund och ägare att plötsligt koppla och ta en annan väg, där och då är de inte så oförsiktiga längre.
 
Denna skylt har de på Skutberget i Karlstad. Och sen det sämsta argumentet att de är så snälla, men jag struntar i hur snäll hunden är, jag gillar inte hundar.
20230322_140220.jpg
 
I både Tyresta nationalpark och reservat gäller enligt skötselplanen "Att övernatta utomhus under bar himmel definieras inte som tältning och är därmed tillåtet." https://geodata.naturvardsverket.se/handlingar/rest/dokument/297688 s.112 . Det skulle alltså kunna vara ok att sova under en tarp eller i en hängmatta varsomhelst i blåbärsriset.

Som jag fattar skötselplanen med sitt tillägg https://geodata.naturvardsverket.se/handlingar/rest/dokument/315391 så ser det onekligen ut som att förvaltaren har fumlat när dom sågade ner några gamla tallar. Kan bli en näsknäppa där.

Det där hade jag missat! Tackar för den..
 
Jag har också träffat på snälla lösa hundar i naturreservat. Mina har då varit kopplade.

Det är fascinerande hur fort dessa hundar kan bli kopplade när jag upplyser ägarna om att mina hundar inte alltid är så snälla, och närkontakt mycket väl kan rendera ett veterinärbesök. Frågan är bara med vems hund...

Nu är i och för sig mina hundar rätt snälla. De har aldrig bitit en människa, och de fåtal gånger under sitt liv de hamnat i hundslagsmål har de hittills aldrig startat det. Det betyder ändå inte att de ska springa omkring lösa där det är koppelvång.

Jag har förståelse för att det finns människor som inte tycker om hundar. Därför går inte mina hundar fram till okända människor när de går lösa (det är inte koppeltvång överallt). De hälsar på andra människor efter tillåtelse från mig. Detsamma gäller andra hundar. Jag ska inte påstå att de alltid lyder, men det är inte så långt ifrån. Det har varit oändligt mycket lättare att få dem att låta bli att hälsa än att låta bli eftergång vid fågeljakt...

Det finns inte heller några 100% lydiga hundar. Jag har umgåtts en del med de som faktiskt vunnit SM i lydnad. Deras hundar är precis som mina -- inte 100% lydiga. Hoppar det upp en hare just framför nosen, och husse/matte är långt bort är det ingen som alltid får stop på sin hund. Jag har i alla fall inte träffat någon som är 100%. Jag är faktiskt beredd att hävda att de som påstår att deras hund är 100% lydig är flexibel med sanningen. Den kan säkert vara 99% -- men inte 100% i en miljö med svåra störningar.
 
Den kan säkert vara 99% -- men inte 100% i en miljö med svåra störningar.

Nja jag skulle nog mer vilja påstå att det är hundföraren/ägaren som inte är 100%.
Du har en poäng i ditt inlägg men dom flesta problemen med hundar beror på hundföraren.

En tränad hund som är okopplad går aldrig fram och hälsar på andra hundar eller människor, utan ett tillåtande kommando.
Det är hundförarens uppgift att se till att ens hund då går fot på andra sidan om en vid dom mötena!

Värsta scenariot är när hundar ska hälsa på varandra och den ena hunden är kopplad. Det är som att be om problem och ett veterinärbesök. I dom fallen så måste båda hundarna vara okopplade.

Jag skulle bli skogstokig på den andra hundföraren om jag hade en kopplad hund och deras okopplade hund kom fram för att hälsa. Den kopplade hunden blir automatiskt då mer aggressiv pga att den är fast i ett koppel.

Caesar Millan lägger ju mer tid på hundföraren än på hunden pga att det är där det brister, åtminstone i hans program.
Människor har en enorm förmåga att förmänskliga sina hundar medan hundar inte alls funkar så.
 
Det är för mig rätt egalt om det är hunden eller hundföraren som inte är 100%. Hunden gör i alla fall något som i den kontexten är olämpligt.

Du kan säkert ha haft 100% kontroll över din hund i kontrollerad miljö. Baserat på den erfarenhet jag har hävdar jag att du inte har 100% på samma hund i en miljö med störningar.

Exemplet med en hare som hoppar upp framför nosen på hunden kan mycket väl inträffa i Tyresta. Jag hävdar med bestämdhet att även din hund om den var lös skulle kunna ge sig efter den haren. Du kan ha haft tur, och att det aldrig inträffat -- men ska jag vara uppriktigt så tvivlar jag. Jag har aldrig sett en hund som ALLTID gör det som hundföraren vill. Det inkluderar vinnare i Fjällpokalen, SM i lydnad och en hel del jaktchampions. Hundar är inte maskiner, utan de gör ibland inte vad hundföraren tänkt sig.

Att stoltsera med att inte äga koppel tyder i min värld inte på gott omdöme. Med det sagt går även jag oftast med mina hundar utan koppel när så är lämpligt och lagligt.
 
Vår hund hade noll jaktintresse efter mycket träning, annars är det omöjligt att ha en hund lös i Tyrestaskogen eller i någon skog överhuvudtaget.

Vid möte med andra människor eller hundar så gick hon alltid fot på andra sidan om mej vid mötet och hon brydde sej inte om att den andra hunden skällde och slet i kopplet, för hon hade allt fokus på mej.

Jag hade fördelen med att kunna ha med henne på jobbet varje dag i väldigt stökig miljö och med det så var hon van vid stökiga miljöer med mycket buller och rörelse.

Det gjorde att hon hade extra mycket uppmärksamhet på mej + att hon under dom 12 åren hon levde så var hon med mej dygnet runt överallt i alla år.

Att det var en steriliserad tik gör att hon inte var aggressiv som en motsvarande hanhund.
 
En hund med noll jaktintresse är mer eller mindre en genetisk omöjlighet. Utan jaktintresse hade hundens förfäder med stor sannolikhet svultit ihjäl...

Ett tips är att titta på tanduppsättningen på hunden. Hundar är inte direkt idisslare.

Det är däremot inte så ovanligt med hundägare som tror att deras hund har noll jaktintresse och agerar utefter det. Jag tycker att det är direkt olämpligt att göra det. ALLA hundar jag har träffat har vid rätt stimulans visat jaktintresse.
 
Bara vetskapen om att hundrädsla finns och kan ha stor effekt på medmänniskor ger vid handen att, om så hunden är lam, ska den vara fysiskt kopplad om bestämmelserna så säger och helst även om det inte är kravet.
Jag blev själv hundbiten i de bakre regionerna som barn och rädslan satt i ett tag.
Tack och lov växte jag sedan upp med lyckan att kunna bli av med rädslan och i vuxen ålder vara orädd, men försiktig, och glad i hundar.
 
ALLA hundar jag har träffat har vid rätt stimulans visat jaktintresse.

Ja med rätt stimulans så jagar alla hundar men med rätt stimulans så går det också att träna bort jaktintresset.
Det tog oss 2 år av konstant tränande men det gick.
Bollen var extremt intressant för henne och det var via den som vi tränade bort jakten i henne.

Annars hade jag inte kunnat ha med henne på jobbet och definitivt inte ha henne okopplad överallt.
Om en hare eller ett rådjur plötsligt dök upp så självklart tittade hon men det blev inget mer.

Det här börjar mer likna en tävling om vem som vet mest om hundar.
jag vet vad vår hund gjorde under sina 12 år och hon jagade aldrig något för det var en korsning mellan Schäfer och Boxer.

Dom hundraserna är mer inriktade på att valla får och boskap och då går det att träna bort jakten i dom.
Renrasiga jakthundar är omöjliga att träna bort deras jaktintresse - det går att minska det men aldrig helt ta bort det.
 

Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg