Jag har läst stycket, och visst måste man nå de nyblivna åkarna för att få volym. Men varför ska man få volym? Därför att bara då kan man hålla låga priser. Håller man istället höga priser behöver man inte alls nå lika stor volym, och då behöver man inte bekymra sig om att nå den stora mängden nyblivna åkare och kan istället t.ex. fokusera på vad finsmakarna önskar.
Jag tror alltså inte på att en enda ryggsäcksmodell kan tillfredsställa både den nyblivne åkaren och finsmakaren. Den nyblivne åkaren vill ha en rygga som inte är alltför dyr, och säkert gärna en som även kan användas i andra sammanhang, t.ex. vid kortare vandringar - och då vill man t.ex. inte ha ryggan på rympan. Och att justera ryggan upp och ner beroende på vad man ska använda den till just då är för krångligt.
Finsmakarens perspektiv är annorlunda: han kan inte ha för många ryggor (ok, nån gräns finns förstås: om inte förr så när han blivit husvill av alla sina ryggor, alternativt ruinerat sig på att betala alltihop
, och kan därför specialisera dom: rygga A för ditten, rygga B för datten, rygga C för .... och så vidare, plus ett antal ryggor som inte blev så lyckade experiment och som därför inte används längre men ändå får finnas kvar i samlingen. Finsmakaren är mindre priskänslig och borde vara beredd att betala mer för vad han upplever som den optimala ryggan.
