• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

Konstiga upplevelser ute i vildmarken ???

peter1959

peter1959

Skulle vilja höra era mest hårresande, märkliga, skrämmande upplevelser ni haft ute i skogen...
Berätta ur ert hjärta sånt som andra garvar åt o bortförklarar som nonsens....
Saker som inte går att förklara, försvunna saker på morgonen, jaa vad som helst som får nerverna i kittling.........
 

Bilagor

  • rädda.jpg
    rädda.jpg
    115.8 KB · Visningar: 317
Senast ändrad:
Karolina P

Karolina P

Skrev om ett här: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=52327&page=3 #28.

Ett annat är om järven som följde efter mig i ca 30min när jag vandrade ensam. Funderade starkt på hur rovdjur siktar in sig på de ensamma, svaga eller gamla... Om kissekatter följer efter en så kan man ju gissa på att de kanske vill ha sällskap. Vad en sådan här kisse (tillhör den kattsläktet?) vill det vet jag inte. Äta upp en kanske... (Försvann lika plötsligt som den dök upp).

En tredje är om spöket på Blåhammarens fjällstation. Vinter, mörkt och kallt. Jag och min skidkamrat sitter i restaurangen med sista koppen te. Ett ensamt ljus fladdrar på bordet. Utanför viner vinden elakt så att snön raspar mot väggar och fönster. Vi bläddrar igenom stationspärmen, läser om platsens historia. Börjar fundera på att krypa ner när det plötsligt klirrar till bakom skynket som döljer porslinet i en hylla. Det klirrar till en gång till, vi gissar på att det är kopparna som låter. Men så klirrar det till annorlunda, glasen kanske. Nu sitter vi spännt lyssnande på vad som ska komma härnäst. Mycket riktigt så rasslar det till i besticklådan. Nu stirrar vi båda på skåpet med skynket. Därför kan jag svära på att skynket fladdrade till. Ljuslågan på bordet är dock plötsligt blickstilla. Så knarrar golvet till en gång, på väg ut ur rummet, därefter en gång till ute mot hallen. Nu ser vi på varandra och funderar febrilt efter naturtekniska förklaringar som varmt porslin som ändrar formen när det svalnar och vind som kan få hus att knarra. Efter som rummen ligger i den riktning som stegen försvann så blir vi sittande ett tag tills vi samlat mod och vågar gå förbi den äldre delen som blev kvar när stationen brann ner. I pärmen stod nämligen att köksan (?) som var ansvarig för att eldarna blev släckta, och som brändes inne, går runt och kontrollerar att allt är som det ska vara. Var det henne vi "mött"?
 
peter1959

peter1959

Karolina P (Karolina Pettersson) Inlägg: 464

Just det! Glömde ju historien om "den fruktansvärda natten!.

Tältade med en kompis i skogen där jag växte upp. Vi var väl 14-15år och det var en av de första nätterna i tält. Vid tvåtiden på natten vaknade jag av ett rosslande och snörvlande. Jag tittade på kompisen om han börjat snarkat men han var klarvaken. Det här var nog strax efter tältmorden har jag för mig. Vi låg och lyssnade på flämtandet som kom allt närmare. Det knakade ganska så kraftigt. Det här måste vara något stort som låter så. Jag kunde höra min egen puls och vågade inte röra mig. Frustandet och harklandet fortsatte, tillslut var jag tvungen att röra mig för att inte få kramp eller något. Det prasslade till i sovsäcken och det blev dödstyst utanför. Det var ännu mera skrämmande! Så kom bestämda steg närmare mot tältet, det skramlade till i de diskade köksdelarna på tork strax utanför ingången. Så börjar något stryka sig mot tältduken vid dragkedjan. Det klirrade och rasslade. Så blir rörelserna mera bestämda, tältet skakar. Ritsch säger det när tältduken går sönder. Då skriker min kamrat rakt ut och jag hoppar till och reflexskriker jag med. Snabba steg försvinner bort från där vi är. Det här skedde före mobiltelefonernas tid och vi var helt ensamma i en hemsk värld. Vi flyttade oss närmare och efter en kort diskussion bestämde vi oss för att sätta oss rygg mot rygg vända mot varsinn ingång. Jag hade min ena känga i handen, det var det kraftigaste tillhygget jag hade i tältet. Om det kom tillbaka var vi beredda att kämpa för våra liv! Dagen grydde, det blev långsamt ljusare i tältet. När det var ljust nog tog vi mod till oss och kröp ut. Utanför var marken helt förstörd, stora tussar av gräs låg kringkastade. I den upprörda jorden kunde vi se spår av...ja, har ni gissat det? Klövar tillhörande det nyfikna vildsvinet vars nattliga matletarrunda vi saboterat. Så kan det vara...
För att ni inte ska missa något.......
 
thegedd

thegedd

Tältade bredvid vägen nedanför Pyreneerna. På natten vaknade jag av att det var "någon" som närmade sig mitt tält - ett prasslande ljud - var det en människa eller ett djur ? Ljudet kom närmare och närmare. Klarvaken satte jag mig upp och tog fram min lilla schweiska armekniv - hjärtat slog dubbelslag. Ljudet var nu så nära att det var alldeles utanför tältet - ljudet upphörde - vad skulle hända ? En kort stund flöt förbi och varelsen fortsatte sin färd - ljudet avlägsnades.
Vet ej var det var men troligtvis ett vildsvin - rädd blev jag.
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Topp