Kolstål, hur sköta?

Ni hao från Shanghai!
Fick igår en kinesisk kökskniv i kolstål, behöver skötselråd innan jag går loss med den!

Den är ganska "rå", doftar som den kommer direkt från verkstan. Handtaget kanske inte har det optimala greppet, men det funkar absolut för mina händer. Givaren har en själv, och är supernörd, f'låt, supernöjd, med hur den funkar i hans tillredning/matlagning. Dock hade han lyckats bryta loss en flis ut eggen när han gick loss på fryst kött med ben, så det var dags för en ny nu.
Fick även adressen till en stor restaurangmarknad i Shanghai, där man kan köpa det mesta i köksväg, så den står på utflyktslistan såsmåningom.

1. Hur sköta,
a) innan jag börjar använda den,
b) när jag använt den?

Så här kan du göra om du är kinkig.
Metall vill gärna tillbaka till sitt ursprung, och för järn är det ”rost” (”järnoxid”, det finns några varianter). Man uppnår detta när man diskar ren kniven så oljan försvinner. Det är det man vanligtvis vill förhindra. Skyddar den gör man lämpligt med något som sluter tätt, har ett pH-värde över 7 och är elektriskt isolerande t.ex. olja av något slag.
Tittar man på metallen i ett mikroskop ser den redan vid relativt låg förstoring ut som Alperna, med berg och dalar. Skyddet som ska på ytan ska helst motsvara som om det hade snöat mer än 10 cm över hela landskapet inte vara som en skiva som vilar på alla toppar, då kommer såväl fukt som syre in under skivan).
Tunn olja är perfekt, ju tunnare ju bättre, ju mer kryper den ner i dalarna. Här finns massor av varianter, Paraffin är utmärkt men det ”stelnar” aldrig, det är alltid en vätska som lätt tvättas bort av t.ex. diskmedel. En underskattad produkt är framförallt linolja, speciellt ren och kallpressad (t.ex. kulturhantverkarnas , Uppsala, finns ofta i färgaffärer, även de i mataffärerna bör funka). Linoljan liksom många vegetabiliska oljor härdar av syret i luften och bildar en svårt borttvättbar substans, även med rengöringsmedel.
Oljor har också benägenheten att bli tunna när de värms upp t.ex. skillnaden mellan 40 och 100 grader C är ca 10 ggr ökar man på värmen blir de ännu tunnare (kolla matoljan i stekpannan hur den blir tunn som vatten vid ökad värme). Den här effekten används bl.a .när man impregnerar trä med linolja, tunn olja kryper in djupare mycket lättare. Så värmer du den kallpressade linoljan till ca 130-150 gr C (värm även kniven en aning t.ex. till 100gr C) och ha på oljan. Efter en stund torkar du bort allt överflödigt. Då får du ett mycket tunt och fint skikt som efter att det härdat om någon dag skyddar din kniv mot div. angrepp (även träskaftet fettar du in såklart).
Sen efter användandet diskar du den som vanligt (absolut aldrig, aldrig i diskmaskin) och någon gång ibland får du göra om processen efter att skyddet mekaniskt slits bort.
Tänk bara på att trasor etc självantänds av linolja när det härdar (kniven antänds såklart inte), hur det funkar med använda trasor kan du googla på.
 
Jag läste en kostbok där det i en mening stod något som fick mig att konstatera att linfröolja är ätbar men inte linolja!

Stämmer detta? Har inte fått skillnaden förklarad. Är det då bra att behandla en kniv med linolja?
 
Jag läste en kostbok där det i en mening stod något som fick mig att konstatera att linfröolja är ätbar men inte linolja!

Stämmer detta? Har inte fått skillnaden förklarad. Är det då bra att behandla en kniv med linolja?

Linoljan görs alltid av fröna på linväxten och finns bl.a i mataffärena oljeavdelning till sallader osv.
Den till mat behandlas för att inte oxidera så lätt av solljuset, oljan har sin smak, god eller inte, jag använder den, men inte ofta, den innehåller bl.a höga halter av Omega 3 vad det nu är bra för..
Skärbrädor och bänkskivor inoljas ofta av linolja.
Av strået gör man textilier.
Övrig botanik får experter uttala sig om, jag är renodlad teknokrat.

Det finns iofs bl.a. kallpressad och kokt säkert fler andra varianter vad det nu är för skillnad, men den kallpressade är den jag tagit upp.
 
Billigare varmpressad linolja brukas bla till rostskydd av järnprodukter. Biltema mfl tillhandahåller.
Hett vatten är en enkel avfettare med lite vätmedel i fungerar det utmärkt.
 
Linoljan (...) finns iofs bl.a. kallpressad och kokt säkert fler andra varianter vad det nu är för skillnad, (...)
Den kallpressade oljan består av mycket små molekyler, är därmed lättflytande (särskilt uppvärmd) med störst inträngningsförmåga. Den varmpressade har större inslag av långa molekyler, mättade fetter och ofta tillsatser av fettlösande kemikalier.
Den kokta linoljan (fernissan) har polymeriserats till längre molekylkedjor. Till skillnad från den råa stannar den mest på ytan och bildar skikt under torkning.
Vid behandling av trä (utemöbler, båtar etc) använder man därför den kallpressade råa linoljan till djupskydd, och den kokta till att (vid behov) dessutom ge träet ett tåligt ytskydd.
Den kallpressade oljan är effektiv som rostskydd vid bilvård och används också som rostskydd/underbehandling före målning av stål vid ambitiösare husrenovering (man fortsätter då målningsbehandlingen med äkta linoljefärg).
För hållbart rostskydd "på djupet" av din fina kniv skulle jag absolut välja kallpressad olja, trots viss prisskillnad gentemot Biltemas varmpressade.
 
Linolja

Oxiderar och ger icke önskvärd bismak vid matredskap, paraffinolja är att föredra i kökshörnan då den är neutral/smaklös... det vet kockarna!

"men röva är delad" som i så många andra frågor här på Utsidan, folk tar det dom tror på utan någon eftertanke...

Mvh troswe
 
Senast ändrad:
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
obaskogen Mora Bushcraft Survival, ROSTFRI eller KOLSTÅL? Utrustning allmänt 35

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg