Jo skillnaden mellan aktiverad kol och träkol från brasan är att man med kanske 2 tsk aktivt kol kan få samma absorberad mängd oönskade ämnen som en halv 33 cc burk med vanlig träkol.
(det är stor skillnad rent administrativt om man skall inta 2 tsk aktiv kol-slurry vid krånglande mage eller om det är 1.5 dl av dito träkol för samma verkan...)
vi pratar inte om det fungerar eller inte, då det fungerar i båda fallen - utan om kvaliten och kapacitetsskillnad mellan obehandlat träkol och dito aktiverad.
Kan man inte få fram aktiverad träkol så får man kompensera med större mängder med den träkol man kan få fram.
Sedan har man andra saker som måste fungera tex. att vattnet/vätskan får tillräckligt tid i kolets omedelbara närhet så att de olika krafterna (elektrostatiska, van der waal-krafter och hydrofobisk interaktion) som suger åt sig oönskade föroreningar får tid att arbeta. Hastigheten är också starkt temperaturberoende precis som med klordesinficeringen och går långsammare ju kallare det är.
Att låta vätskan sakta sila genom en 1.5 meter 19 mm (innerdiameter) slang fylld och packad med kol hela vägen och det tar minut eller mer att passera för vätskan är bättre än en tunt lager i botten och/eller toppen på en bred silbehållare där interaktionen med kolet ligger i området sekunder när vätskan passerar lagret.
Dessutom med slangfiltergprincipen så nyttjas kolet bättre och vattnet lika ren ut även om 2/3-del av kolet i slangfiltret blivit helt mättat då reaktionszonen kanske bara är 2 dm av slangens totala längd och så länge reaktions-zonen inte börja nå ändan av utloppet så är kvaliten på utloppsvätskan konstant, medans är det tunnlager-filter så kommer kvaliten försämras allt eftersom lagret med träkol blir allt mer mättat.
Längden på reaktions-zonen är mycket starkt beroende av hur fort vätskan passerar filtret, liksom temperaturen på vätskan.
Det handlar inte bara om _att_ man har kol i filtret - det måste också vara konstruerad så att den har en chans att arbeta med den genomströmmande vätskan intimt och med tillräckligt tid.
Som i beskrivningen tidigare när man skall filtrera så är vätning (så att det inte är luft _i_ kolets porer som hindrar), packning och genomflödestid viktiga parametrar om reningen skall bli bra eller inte.
Att driva ut luft ur träkolet kan underlättas med en eller flera omgångar kokning i vatten då luften som trycks ut av värmen ersätts med till stor del vattenånga i porerna och sedan kollapsar och drar in vatten när vattnet svalnar, och denna cykel mellan kallt och varmt kan behöva göras mer än en gång innan det mesta av luften är utdriven ur kolet.
Där har det aktiverade kolet fördelar då mycket av strukturerna är öppnade (genom partiell oxidation med het vattenånga vid 1000 grader C (i praktiken så fungerar det som vattegasgenerator (kolmonoxid och vätgas ut) en stund i behandlingen) eller kemiskt som bryter sönder cellväggarna och svampar upp cellulosan i momentet innan det kolar) och det är lättare för vätska att komma in i jämförelse med 'vanlig' träkol som fortfarande har mycket sluta celler som för vätskor är nästan omöjliga att komma in i.
Aktiv kol är oftast helt sotsvart utan synlig 'grafitblänk' som tex. träkol har i vissa vinklar och det beror på i och med aktiveringen så har ytorna brutits sönder och ruggats upp (etsas) och den vägen fått mycket mer yta och det finns inga 'plana' ytor som kan reflektera ljus i några större samlade grupper.
(det är stor skillnad rent administrativt om man skall inta 2 tsk aktiv kol-slurry vid krånglande mage eller om det är 1.5 dl av dito träkol för samma verkan...)
vi pratar inte om det fungerar eller inte, då det fungerar i båda fallen - utan om kvaliten och kapacitetsskillnad mellan obehandlat träkol och dito aktiverad.
Kan man inte få fram aktiverad träkol så får man kompensera med större mängder med den träkol man kan få fram.
Sedan har man andra saker som måste fungera tex. att vattnet/vätskan får tillräckligt tid i kolets omedelbara närhet så att de olika krafterna (elektrostatiska, van der waal-krafter och hydrofobisk interaktion) som suger åt sig oönskade föroreningar får tid att arbeta. Hastigheten är också starkt temperaturberoende precis som med klordesinficeringen och går långsammare ju kallare det är.
Att låta vätskan sakta sila genom en 1.5 meter 19 mm (innerdiameter) slang fylld och packad med kol hela vägen och det tar minut eller mer att passera för vätskan är bättre än en tunt lager i botten och/eller toppen på en bred silbehållare där interaktionen med kolet ligger i området sekunder när vätskan passerar lagret.
Dessutom med slangfiltergprincipen så nyttjas kolet bättre och vattnet lika ren ut även om 2/3-del av kolet i slangfiltret blivit helt mättat då reaktionszonen kanske bara är 2 dm av slangens totala längd och så länge reaktions-zonen inte börja nå ändan av utloppet så är kvaliten på utloppsvätskan konstant, medans är det tunnlager-filter så kommer kvaliten försämras allt eftersom lagret med träkol blir allt mer mättat.
Längden på reaktions-zonen är mycket starkt beroende av hur fort vätskan passerar filtret, liksom temperaturen på vätskan.
Det handlar inte bara om _att_ man har kol i filtret - det måste också vara konstruerad så att den har en chans att arbeta med den genomströmmande vätskan intimt och med tillräckligt tid.
Som i beskrivningen tidigare när man skall filtrera så är vätning (så att det inte är luft _i_ kolets porer som hindrar), packning och genomflödestid viktiga parametrar om reningen skall bli bra eller inte.
Att driva ut luft ur träkolet kan underlättas med en eller flera omgångar kokning i vatten då luften som trycks ut av värmen ersätts med till stor del vattenånga i porerna och sedan kollapsar och drar in vatten när vattnet svalnar, och denna cykel mellan kallt och varmt kan behöva göras mer än en gång innan det mesta av luften är utdriven ur kolet.
Där har det aktiverade kolet fördelar då mycket av strukturerna är öppnade (genom partiell oxidation med het vattenånga vid 1000 grader C (i praktiken så fungerar det som vattegasgenerator (kolmonoxid och vätgas ut) en stund i behandlingen) eller kemiskt som bryter sönder cellväggarna och svampar upp cellulosan i momentet innan det kolar) och det är lättare för vätska att komma in i jämförelse med 'vanlig' träkol som fortfarande har mycket sluta celler som för vätskor är nästan omöjliga att komma in i.
Aktiv kol är oftast helt sotsvart utan synlig 'grafitblänk' som tex. träkol har i vissa vinklar och det beror på i och med aktiveringen så har ytorna brutits sönder och ruggats upp (etsas) och den vägen fått mycket mer yta och det finns inga 'plana' ytor som kan reflektera ljus i några större samlade grupper.
Senast ändrad: