klättra när man är gravid - vad ska man tänka på?

[emmasss]

Jag klättrar bara som andreman, och ska på klätterresa i v. 11 - 15 (av graviditeten) och vill gärna ha lite tips från folk som vet! Till exempel kommer jag garanterat att växa ur min sele inder den här resan. Ska jag köpa en helkroppssele? Vad är viktigt att tänka på annars? Vad har ni för erfarenheter? Och jag slipper gärna förnumstiga råd från killar som varken klättrar eller är gravida..

 

[thureb]

Populärt ämne

det finns ett dussin trådar om detta tidigare. T ex http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=18500 Sök på gravid och klättring i vänsterspalten.

Att klättra som andreman borde kunna funka rätt bra förutsatt att din rörlighet räcker för den aktuella leden. Selen borde väl i första hand inte sitta runt magen utan runt höften? Kanske skall du kolla hur du hänger i repet med selen och att du kan andas när du hänger i selen.

Många avråder säkert.

Thure

 

[wima]

En bekannt till mig, klättringsinstruktör klättrade även under hennes graviditeter. Så vitt jag kan komma ihåg hade hon vanlig sitsele. Problemt med att klättra med stor mage enligt henne var att hon inte kunde komma tillräcklingt nära berget när hon skulle runt hörn. Fast det var längre fram i graviditeten.

Av andra grunder än själva klättrandet ska du kanske ändå förbereda dig på att det kan vara nödvändigt att vara flexibel när det gäller dagsindelingen och fysiska aktiviteter under havandeskapet.

 

[Lotchen]

Hej & grattis!

Jag fick mitt första barn i julas, och klättrade sålunda i somras i gravitt (!) tillstånd. Min erfarenhet är att om man fokuserar på rörelseglädjen snarare än prestationen så funkar det utmärkt.

Redan i v. 8 tyckte jag att det var otrevligt med selen över magen. Helkroppsele är helt klart ett bättre alternativ, t.ex. Petzl 8003. Att vara inknuten i brösthöjd är lite otympligt, men ändå mycket skönare. Kanske kan du låna en helkroppsele av någon (el. din klubb?) om du inte vill köpa en.

Annars gäller det uppenbara, gå som andreman och klättra väl inom gränsen för din förmåga (inte förstemans förmåga). Det är fullt möjligt att du känner dig precis som vanligt (förhoppningsvis), men det är också fullt tänkbart (ganska sannolikt) att du kommer att känna av andfåddhet och allmän trötthet.

Planera alltså inte turer som är alltför tuffa som helhet (vikt på utrustning, anmarsch, svårighetsgrad, antal repor, väg ner etc inräknat) - det är ju bättre att ha trevligt än att hela tiden känna att man ligger lite över vad man egentligen orkar, särskilt om man ska vara ute länge. Se till att ditt klättersällskap är väl införstått med att du inte mesar dig, utan faktiskt är gravid (och kanske inte orkar skärpa dig) - det är ingen sjukdom och behöver inte innebära någon begränsning, men det innebär en rejäl omställning för kroppen. Planera in några extra vilodagar redan från början - om de inte behövs så är det ju bara att klättra på...

Tänk också på att skaderisken ökar, eftersom rörligheten i lederna påverkas hormonellt. Det innebär att du bör passa dig för maximala belastningar och extrema ytterlägen. Hastig markkontakt vid bouldring är ett exempel på sysselsättningar där risken för skada ökar väsentligt (ökad risk för vrickningar/sträckningar etc).

Själv började jag känna av bäckensmärtor ("foglossning") redan i v. 14 - om du gör det så _ta det på allvar_! Det gjorde inte jag, tyvärr, så från vecka 20 var jag så justerad att jag de dåliga dagarna faktiskt inte kunde gå, knappt komma upp ur sängen etc. Inte bra! Om du känner av smärta från bäckenregionen, ta det _mycket lugnare_. Ett par vilodagar, och sedan försöka stillsamt igen.

Klättra soft och njut av klipporna & magen! Lycka till och berätta gärna hur det gick när ni väl är hemma igen!

/Lotta

 

[emmasss]

tack för bra svar!

skönt att höra från någon som har egna erfarenheter av detta! Vanliga selen kommer att bli ett problem snart, känner jag, så jag ska kolla med klubben så fort jag kan.
Tack igen!