Rent ansträngningsmässigt så är klättring så långt ifrån allt annat idrottande jag känner till. Visst är det jobbigt att klättra, men jämför klättring med löpning, judo, ett riktigt gympass eller vad som helst så är klättring inte direkt "fysiskt". Det närmaste jag kommer som inom idrott som är lika "jobbigt" som klättring är segling. Därav är det höga kaloriintaget vid allt socker inte uppskattat de 49 av 50 tillfällene jag inte klättrar långturer.
Klätterfika 2013
- Trådstartare lyckegard
- Start datum
Rent ansträngningsmässigt så är klättring så långt ifrån allt annat idrottande jag känner till. Visst är det jobbigt att klättra, men jämför klättring med löpning, judo, ett riktigt gympass eller vad som helst så är klättring inte direkt "fysiskt". Det närmaste jag kommer som inom idrott som är lika "jobbigt" som klättring är segling. Därav är det höga kaloriintaget vid allt socker inte uppskattat de 49 av 50 tillfällene jag inte klättrar långturer.
Det är ingen 100%ig jämförelse, men jag skulle säga att ett utomhuspass skiljer sig mycket från ett inomhuspass.
Ett inomhuspass kan vara effektivt på många sätt, men innehåller tämligen lite ansträngning utöver själva klättringen, medan utomhusklättring många gånger inkluderar en viss anmarsch, lite travande upp och ned på berget utöver själva klättringen osv, vilket gör att man får en hyfsad dos lågintensiv träning under en klätterdag. Nu finns förstås utomhusväggar där klättringen liknar inomhusklättring på många sätt, och där man dels har nära mellan lederna, och där lederna slutar vid ankare som man alltid firar från direkt efter att ha klippt.
Personligen brukar jag ofta klättra på ställen som innebär en del gående, inte sällan med fikagrejer, lite kläder och inte minst rep och rack som totalt väger en hel del. I det läget så blir klättringen mer konditionskrävande och innebär mer förbränning än annars. Jag har nästan alltid med mig mer klättergrejer, och skor, än vad jag i slutänden använder.
Ett inomhuspass kan vara effektivt på många sätt, men innehåller tämligen lite ansträngning utöver själva klättringen, medan utomhusklättring många gånger inkluderar en viss anmarsch, lite travande upp och ned på berget utöver själva klättringen osv, vilket gör att man får en hyfsad dos lågintensiv träning under en klätterdag. Nu finns förstås utomhusväggar där klättringen liknar inomhusklättring på många sätt, och där man dels har nära mellan lederna, och där lederna slutar vid ankare som man alltid firar från direkt efter att ha klippt.
Personligen brukar jag ofta klättra på ställen som innebär en del gående, inte sällan med fikagrejer, lite kläder och inte minst rep och rack som totalt väger en hel del. I det läget så blir klättringen mer konditionskrävande och innebär mer förbränning än annars. Jag har nästan alltid med mig mer klättergrejer, och skor, än vad jag i slutänden använder.
Instämmer i Mezzners inlägg. Tycker också utomhusklättringen med allt kring oftast kräver mer energi om än lågintensivt. Varför är det alltid jag som bär repet... Och när lär jag mig att 60 meter är onödigt på en klippa som 15 meter hög...
Det är säkert stor skilnad på om man leder eller bouldrar, har barn med eller inte. Igen, det beror helt på hur du klättrar. När jag har barnen med har jag mycket mer mat och kläder med och även ett mindre tält med. Allt för att jag ska få en lugn stund och klättra medan de gör annat. Sen springer man runt och sätter topprep på en enkel led som sedan dissas av barnen för att det är myror där. Den irritationen som uppstår då kostar också en del energi
Det är säkert stor skilnad på om man leder eller bouldrar, har barn med eller inte. Igen, det beror helt på hur du klättrar. När jag har barnen med har jag mycket mer mat och kläder med och även ett mindre tält med. Allt för att jag ska få en lugn stund och klättra medan de gör annat. Sen springer man runt och sätter topprep på en enkel led som sedan dissas av barnen för att det är myror där. Den irritationen som uppstår då kostar också en del energi
Jag har ingen koll på energiförbrukningen, men jag kan allt säga att jag känner mig rätt sliten efter en heldag/helg vid klippan. Hela kroppen känns exempelvis mör idag efter igår och i min värd betyder det att jag änsträngt mig igår. Men visst mysklättrar du bara några enklare trad-turer så blir det inte så hårt.
Jag brukar jämföra en dag vid klippan mot en dag på jobbet framför datorn. I kontrast till det så rör man sig faktiskt en hel del och därav också behöver öka sitt energiintag. Jag vill dock inte gå ner i vikt, vilket kanske vissa vill och då resonerar olika.
Jag brukar jämföra en dag vid klippan mot en dag på jobbet framför datorn. I kontrast till det så rör man sig faktiskt en hel del och därav också behöver öka sitt energiintag. Jag vill dock inte gå ner i vikt, vilket kanske vissa vill och då resonerar olika.
Jag håller med om att man brukar känna sig sliten. Det beror förstås både på hur man tar i, och hur tränad man är, men nog känns det att man rört på sig.
Däremot är det stor skillnad på t ex att träna längdskidor eller ett långpass med kanoten. Där kan man ligga på sin tröskelpuls i kanske två timmar, vilket är kortare tid än en dag vid klippan, men det kräver en helt annan kondis. Jag brukar dock anta att det finns ett samband mellan min pumptålighet och min "vanliga kondition".
Fast nu känns det som om vi kom väldigt långt från Maryland Cookies. Maryland Cookies är för övrigt en gammal självklar klassiker, medan en nutida verkar vara Pågens Kanelgifflar. Personligen tycker jag att Maryland Cookies är att föredra.
Det skadar dock inte att variera sig, så jag bifogar en väns bild från en gemensam utflykt som visar att just sportklättring också kan kombineras med bra fika. Vi var två, så vi klarade oss flera timmar på den matsäcken.
Däremot är det stor skillnad på t ex att träna längdskidor eller ett långpass med kanoten. Där kan man ligga på sin tröskelpuls i kanske två timmar, vilket är kortare tid än en dag vid klippan, men det kräver en helt annan kondis. Jag brukar dock anta att det finns ett samband mellan min pumptålighet och min "vanliga kondition".
Fast nu känns det som om vi kom väldigt långt från Maryland Cookies. Maryland Cookies är för övrigt en gammal självklar klassiker, medan en nutida verkar vara Pågens Kanelgifflar. Personligen tycker jag att Maryland Cookies är att föredra.
Det skadar dock inte att variera sig, så jag bifogar en väns bild från en gemensam utflykt som visar att just sportklättring också kan kombineras med bra fika. Vi var två, så vi klarade oss flera timmar på den matsäcken.
Bilagor
Det finns ju (som du nämner slutligen) klättring och klättring...
En heldagstur med alpin start kräver lite annat fika än en solig dag vid klippan.
Nu klättrar jag aldrig långturer men ändå...
Jag har med åren börja ha med mindre och mindre fika till klipporna (oavsett om det är Sverige eller utomlands.) Är jag på sportklättersemester på kontinenten så brukar jag bara ha med mig 2 apelsiner och 2 kokta ägg för en heldag, Hemma blir det kanske en dubbel äggmacka och någon banan. Jag tycker att man kan klättra mer och hårdare om man inte pressar i sig en massa mat under dagen utan snarare satsar på hålla jämt blodsocker. Däremot så blir det en rejäl frukost och middag.
Jag har med åren börja ha med mindre och mindre fika till klipporna (oavsett om det är Sverige eller utomlands.) Är jag på sportklättersemester på kontinenten så brukar jag bara ha med mig 2 apelsiner och 2 kokta ägg för en heldag, Hemma blir det kanske en dubbel äggmacka och någon banan. Jag tycker att man kan klättra mer och hårdare om man inte pressar i sig en massa mat under dagen utan snarare satsar på hålla jämt blodsocker. Däremot så blir det en rejäl frukost och middag.
Jag kan verkligen sympatisera med tanken att vilja ha bort sockret. Ska du ta ett seriöst grepp på vad man äter när du klättrar, får du nog fundera på vad det är för klättring som du sysslar med.
Jag brukar utgå ifrån helgens klättring som andra idrottares motsvarighet till tävlingsdag. Samma gäller långturen, som då är en lite längre tävling. Det är skillnad på träning och tävling. Under träning försöker jag inte pressa personbästa utan har ett mera långsiktigt mål. Under "tävling" ger jag mig ofta närmare max.
Vid maxprestation (mitt max är dock inget jag skryter med
Men vad som gäller "tävlingsdagen" gäller inte träningsdagen, vilket är dom flesta. Då är det viktigt att ladda inför och sen äta ordentligt efter. Liungmans ägg är en egen favorit på morgonen oavsett syfte med dagens aktiviteter.
Sen är det ju upp till var och en hur man ser på sin aktivitet på olika dagar, ambition och behov av energi avgör dock. Socker kommer dock i många former, så frukt kan vara ett alternativ. Nötter ger också massor av energi men är också fetare (bättre mättnadskänsla).
Klokt inlägg
Det är den här typen av tips jag är ute efter! Ägg alltså, var har jag hört det förut?
Med lite fantasi kan man lätt komma på nåt mer intressant än sockriga kakor och trista bars och geleförpackningar. Basen i min dagliga klätterdiet är naturligtvis 2-3 morötter till lunch som ger energi, nyttiga fibrer och de behövliga A-vitaminerna. Därefter blir det eftermiddagsfika med en välsaltad hummer eller krabba som då ger dagsbehovet av protein och elektrolyter. Pizza har jag också försökt med som funkar bra vid enreporsturer, men det är mindre lyckat vid långturer.
Förra året klättrade jag en långtur med en kille, som planerade maten. Inkl anmarsch och decent var vi borta i 2,5 dag. Han tog med typ äpplen, pasta m pulver (230kcal per port) och några kakor. Jag blev inte glad när jag fick ett äpple och en kaka när vi hade klättrat 700 höjdmeter och hade en krävande decent framför oss. Kcal-tät fika är bättre typ flapjacks, choklad, kakor mm, ev även nån macka
Jag är någorlunda okänslig för oregelbunden mathållning, men det är ändå lätt att konstatera att om man under kanske 12 timmars klättring inte äter på långa vägar så mycket som man förbränner så presterar man väsentligt sämre.
Nu är det ju inte läge att duka upp fläsklägg med rotmos på ett stand, utan det får förstås bli flera små munsbitar utspridda under dagen, och förstås ordentligt med vätska.
Man brukar väl säga att om man anstränger sig mer än två timmar, så har man förbrukat det man hade i buffert, och därefter är man alltså beroende av de tillskott man får i sig under dagen. Jag har cyklat en del och tycker att det verkar stämma rätt bra. Eftersom det är någorlunda intensivt blir de då också rätt uppenbart bur mycket sämre man presterar när reserverna är slut. Fettförbränning funkar inte på den intensitetsnivån. Man går in i väggen istället.
På långtur skulle jag också hålla med om att det ska vara rätt koncentrerad energi för att man ska ha tid/möjlighet att äta, och för att man ska slippa bära för mycket.
Jag har även haft med ett paket Dextrosol, vilket rimligen är så ute som det kan bli i dagens LCHF-tider. Men jag har slagits av att jag känt mig trött och missmodig på nåt stand och insett att det gått lång tid sen frukost (och därefter bara vatten). Två Dextrosol senare var allt trevligare, och det gick även att få fram lite mer långsiktig "fika" kort senare. Skulle nog tycka att Dextrosol kan vara rätt bra i såna sammanhang, inte som planerad blodsockerregulator, men för att användas i "akuta" lägen då man av någon anledning slarvat och halkat efter med påfyllningen av energi.
Är det på långtur så är jag nog dessutom rätt tveksam till att proppa i mig fibrer, som troligen bara tar plats både i ryggsäck och matsäck. Kan man slippa toabestyr så är man ju tacksam dessutom.
Nu är det ju inte läge att duka upp fläsklägg med rotmos på ett stand, utan det får förstås bli flera små munsbitar utspridda under dagen, och förstås ordentligt med vätska.
Man brukar väl säga att om man anstränger sig mer än två timmar, så har man förbrukat det man hade i buffert, och därefter är man alltså beroende av de tillskott man får i sig under dagen. Jag har cyklat en del och tycker att det verkar stämma rätt bra. Eftersom det är någorlunda intensivt blir de då också rätt uppenbart bur mycket sämre man presterar när reserverna är slut. Fettförbränning funkar inte på den intensitetsnivån. Man går in i väggen istället.
På långtur skulle jag också hålla med om att det ska vara rätt koncentrerad energi för att man ska ha tid/möjlighet att äta, och för att man ska slippa bära för mycket.
Jag har även haft med ett paket Dextrosol, vilket rimligen är så ute som det kan bli i dagens LCHF-tider. Men jag har slagits av att jag känt mig trött och missmodig på nåt stand och insett att det gått lång tid sen frukost (och därefter bara vatten). Två Dextrosol senare var allt trevligare, och det gick även att få fram lite mer långsiktig "fika" kort senare. Skulle nog tycka att Dextrosol kan vara rätt bra i såna sammanhang, inte som planerad blodsockerregulator, men för att användas i "akuta" lägen då man av någon anledning slarvat och halkat efter med påfyllningen av energi.
Är det på långtur så är jag nog dessutom rätt tveksam till att proppa i mig fibrer, som troligen bara tar plats både i ryggsäck och matsäck. Kan man slippa toabestyr så är man ju tacksam dessutom.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Tunabergsträff 2013, 21-22 september | Klättring allmänt | 44 | |
|
|
2013 - Klätterresor | Klättring allmänt | 0 |
Liknande trådar
Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter
Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg